Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1939 - Stockholmstrafik — storstadstrafik, av Åke Virgin - Några synpunkter på bussar och busstrafik, av H. Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
såsom gångtrafikanter i ena
eller andra riktningen till
omkring 175 000. Därtill
komma järnvägstrafikanter som
anlänt till centralstationen
och under dagen stannat
inom stadsdelen. Enligt
uppgift från Järnvägsstyrelsens
statistiska byrå uppskattas
antalet järnvägstrafikanter
vid centralstationen den
ifrågavarande dagen till 17 000
personer. Härav torde
uppskattningsvis omkring 15 000
under dagen kvarstannat inom
stadsdelen utan att bliva
räknade. Slutligen tillkommer
det stora antal passagerare
i spårvagnar, bussar och bilar
vilka besökt Nedre
Norrmalm och återvänt därifrån
på samma sätt. Antar man
att omkring 60 000 personer
färdats på detta sätt skulle
det totala antalet personer,
som en ordinär vardag
besöker Nedre Norrmalm
kunna uppskattas till i runt tal
omkring 250 000. När nu
Stockholm med förstäder
inrymmer omkring 700 000
personer skulle sålunda omkring
var tredje person en ordinär
arbetsdag besöka det centrala
affärsområdet inom Nedre Norrmalm. Dessa siffror
torde visa vilken stor betydelse denna stadsdel har
för stadens liv och hur angeläget det är att ej mäta
med för små mått vid dess reglering.
Fig. 16. Gångtrafiken till och från Nedre Norrmalm i Stockholm kl. 7—20 den 18
oktober 1938.
Den framlagda utredningen torde även giva stöd
åt den uppfattningen att Stockholms gatutrafik icke
framdeles kan bemästras utan tillkomsten av en
tunnelbana genom stadens vitala delar.
Några synpunkter på bussar och busstrafik.
Av H. BJÖRCK.
Bussens plats vid sidan av övriga
kommunikationsmedel som en betydelsefull och kompletterande del
av vårt transportväsen är numera allmänt erkänd,
och busstrafiken blir allt viktigare i den mån vårt
vägsystem utvecklas. Bussen har för stora delar av
vårt land blivit en kulturbärare och ofta bidragit till
en lång isolerings brytande samt ombesörjer nu jämte
persontrafik även en betydande post-, paket- och
godstrafik.
Antalet bussar har i Sverige snabbt ökats, vilket
framgår av fig. 1, som visar totala bussbeståndet
pr 1/1 varje år sedan år 1924. Vid årsskiftet 1938—39
funnos ca 4 900 bussar i landet och trafikerades en
total väglängd av ca 46 000 km.
Karakteristiskt för utvecklingen på senare år är, att
busstrafiken alltmer koncentrerats på färre företag,
och det är nu järnvägsbolagen samt de kommunala
spårvägsföretagen som driva största delen av
busstrafiken i landet. Så har t. e. Statens järnvägar snabbt
utvecklats till landets största bussägare och hade vid
årsskiftet 1938—39 341 bussar, som trafikerade en
väglängd av 4 758 km och körde under år 1938 ca
14 mill. vagnkm.
Postverket bedriver även en betydande busstrafik,
ehuru bussarna i detta företag fortfarande benämnas
postdiligenser. Antalet diligenser var vid årsskiftet
123 st., den trafikerade vägsträckan 4 403 km och
under år 1938 körda vagnkm 5,4 mill.
I Stockholm har Stockholms spårvägars
busstrafik utvecklats oerhört snabbt, och vagnparken
utgjordes vid årsskiftet 1938—39 av 339 bussar.
Antalet under 1938 körda vagnkm var ca 17 millioner.
Den tekniska utvecklingen har hittills varit snabb
och i stort sett karakteriserats av att vagnarnas
storlek ständigt ökats. Nu byggas relativt få bussar med
ett totalt passagerareantal mindre än 25. De största
i Sverige hittills byggda bussarna utgöras av till
Stockholms spårvägar levererade vagnar med en
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
