Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1939 - Några synpunkter på bussar och busstrafik, av H. Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Antal bussar i Sverige år 1924—38.
längd av 12 m, en största bredd av 2,4 m och en
total kapacitet av 66 personer. Utvecklingen är
säkerligen ännu ej avslutad, men det förefaller troligt,
att de förändringar, som komma att ske, ej bli så
påtagliga och synliga som de, vilka redan skett.
Den moderna bussen erbjuder nu höggradig
reskom-fort, tillåter hög reshastighet, och samtidigt är
driftsäkerheten utomordentligt god även under de mest
krävande förhållanden.
Allmänt.
Innan i det följande vissa detaljproblem behandlas,
kan det vara lämpligt att med några ord beröra vad
en buss får utstå under sin levnad. Den uträttar
oftast ett oerhört hårt arbete, så är t. e. i stadstrafik
den dagliga körsträckan för en heldagsvagn 250—300
km. Bussen är då i trafik 16—18 tim., utför 800—900
hållplatsstopp och befordrar 1 200—1 500 passagerare.
Den årliga vägsträckan kan uppgå till 80 000 km,
antalet hållplatsstopp till ca 240 000 och antalet
befordrade passagerare till ca 400 000.
I förorts- och landsvägstrafik blir arbetet ej fullt
så betungande, men däremot är den dagligen körda
vägsträckan väsentligt längre. I viss trafik är det
ej ovanligt, att en buss tillryggalägger 500 km per
dygn, och den årligen körda vägsträckan kan för
vissa vagnar uppgå till 130 000 km per år.
De ovan nämnda siffrorna representera i båda
fallen maximiprestationer. Medeltalssiffrorna bliva
väsentligt lägre, då det tyvärr är så, att trafikbehovet
starkt växlar, och en del av vagnparken utnyttjas
endast under relativt korta toppbelastningsperioder.
Även de genomsnittliga prestationerna äro emellertid
imponerande, men trots detta är vagnarnas livslängd
god, och chassierna synas, om bara typen är lämplig,
kunna tjänstgöra nära nog obegränsad tidrymd under
förutsättning av gott underhåll. Det som bestämmer
vagnens livslängd är som regel karossen, men det är
numera vanligt att efter 6—8 år förse goda chassier
med ny kaross, vilken då förvandlar den gamla
bussen till en fullt modern med samma effektiva
livslängd som den ursprungliga.
Av vad som ovan sagts framgår, att väsentlig
artskillnad består mellan å ena sidan stadstrafik och å
andra sidan förorts- och landsvägstrafik, och detta
har givetvis satt sin prägel på utvecklingen. Förutom
att stadsvagnar uträtta ett väsentligt hårdare
trafikarbete, byggas de i regel för flera passagerare, i det
antalet sittplatser är relativt lågt och antalet
ståplatser stort. Så ha t. e. Stockholms spårvägars
nyaste vagnar 28 sittplatser och 29 ståplatser, totalt
57 passagerare, under det att en typisk förortsvagn
av ungefär samma storlek har 36 sittplatser och 8
ståplatser, totalt 44 passagerare. Tydligt är att
stadstrafiken fordrar i alla avseenden robustare
utförande, och ehuru en typ lämplig för stadstrafik
alltid kan användas för landsvägstrafik, kan ofta bättre
ekonomiskt resultat uppnås med en lättare vagn,
som betingar lägre inköpspris och ger lägre
driftkostnader, men kanske ändock är tillräckligt kraftigt
dimensionerad för att tåla landsvägstrafikens
påkänningar, för vilka stadsbussen i vissa avseenden är
alldeles överdimensionerad. Den besparing i
underhåll, som givetvis inträder genom
överdimensioneringen, blir ofta ej tillräckligt stor för att täcka
merkostnaderna för amortering och drift.
När det gäller bussarnas allmänna uppbyggnad
dominerar i såväl stads- som landsvägstrafiken den
typ, som i Sverige introducerades år 1932—33 av
A.-b. Scania Yabis och som snart fick namnet
"Bull-dogg". Bulldoggstypen tillåter att så gott som hela
chassiets yta disponeras för passagerare och
samtidigt ligger motorn med dess hjälpaggregat lätt till-
Fig. 2. Scania Vabis bulldoggschassi.
Fig. 3. Scania Vabis chassi med motorkåpan upplyft.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
