Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 13 maj 1939 - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av Wm. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Sedan talaren med en del statistiskt siffermaterial
belyst textilindustriens stora nationalekonomiska
betydelse för vårt land framhöll han, att det just på
grund härav vore nödvändigt dels att skapa
förbättrade möjligheter för den textila forskningen i Sverige,
dels att industriens män måste göra klart för sig
vikten av forskningsarbetet som ett oeftergivligt villkor
för bevarande av industriens konkurrenskraft.
Härefter gav talaren en översikt över
textilforskningens omfattning och organisation i England,
Tyskland, Holland, Schweiz, Tjeckoslovakien samt sist men
icke minst i Amerika. Av orienteringen framgick, att
man överallt tagit kraftiga tag för att genom en
målmedveten forskning bli i stånd att förbättra
produktionsresultaten.
Beträffande arbetsuppgifter för den textiltekniska
forskningen framhöll talaren, att vida perspektiv
öppnats genom de senaste årtiondenas vetenskapliga
undersökningar av de högmolekylära ämnenas
konstitution. Dessa hava återverkat icke blott på metoderna
för framställning av syntetiska fibermaterial utan även
på de textilkemiska arbetsprocesserna överhuvudtaget.
Talaren redogjorde närmare för en del av dessa
tekniska framsteg och framhöll att speciellt textilkemien
för närvarande befinner sig i livlig utveckling.
Emellertid erbjuder även det textilmekaniska området ett
tacksamt arbetsfält för forskningen, likaså vissa
gränsområden, såsom studiet av värmeåtgången vid
olika processer etc.
I nära släktskap med forskningen står
materialprovningen: de komplettera varandra. De
provningsmetoder, som användas, måste ge tillförlitliga resultat
och måste därför undan för undan underkastas kritisk
granskning och revision. I detta samband framhöll
talaren, att professor Weibulls epokgörande arbeten
rörande en ändrad inställning till hållfasthetsbegreppet
med all säkerhet kommer att inverka även på den
textila materialprovningens arbetsmetoder.
Sedan talaren härefter påpekat vikten av att
utvägar skapas för att i vårt eget land snarast möjligt
på bredare basis ta upp det textila forskningsarbetet,
framhöll talaren, att de maskinlaboratorier och
provningsanstalter, som redan finnas vid textilinstituten i
Borås och Norrköping, eventuellt efter någon
komplettering, erbjuda resurser även för en ganska
omfattande forskningsverksamhet.
Redan från början borde emellertid ett organ
skapas, som kunde tjäna som ett sorts clearingsinstitut,
övervaka planmässigheten i forskningsarbetet m. m.
Tanken, på en forskningsnämnd har framkastats; den
är utan tvekan riktig. Ett centralt forskningsinstitut,
förslagsvis underställt Ingeniörsvetenskapsakademien,
kan visa sig behövligt allteftersom arbetet utvidgas.
Forskningen kräver emellertid tränad personal och
talaren kom härmed in på den mycket omdebatterade
frågan om en mera vetenskapligt inriktad utbildning
av textiltekniker. Man måste först klargöra för sig
vilka behov som finnas för att sedan se till huru dessa
böra tillgodoses. Talaren ansåg, att det omedelbara
behovet av lärare kunde tillgodoses genom tillsättande
av speciallärare, som till ett visst stadium handhade
undervisningen. Finner man, att ett visst område
tenderar att svälla ut, finnes möjligheten att inrätta
professur för den ena eller andra specialgrenen av industrien.
Talaren betonade vikten av att skapa en miljö åt
de i den vetenskapliga forskningens tjänst skolade
krafterna, där de kunde känna sig hemma. Industrien
bör tillgodogöra sig den samlade fond av kunskaper,
som representeras av ingenjörer med vetenskaplig
skolning.
Beträffande finansieringen ansåg talaren, att såväl
det allmänna som industrien borde bära sin andel av
kostnaderna, och han påpekade, att här redan gjorts
vackra insatser, icke minst från industrien, när det
gällt att understödja textilt forskningsarbete.
Föredraget följdes av en livlig diskussion, förlagd
till samkvämet efter den gemensamma supé, varmed
sammanträdet avslutades. Wm.
Skånska ingenjörsklubben
anordnade den 17 mars på Kungsparkens restaurang
i Malmö ett möte, till vilket förutom klubbens egna
medlemmar på särskild inbjudan infunnit sig
landshövdingen A. Thomson, representanter för Malmö
stadsfullmäktige och drätselkammare, officerskårerna
vid Södra skånska infanteriregementet i Ystad och
Flygkrigsskolan på Ljungbyhed, såsom representanter
för Dansk Ingeniørforening ordföranden, direktör
Høj-gaard, direktör E. Boeck-Hansen och ingenjör J.
Johansen, medlemmar av Södra Sveriges
byggnadstekniska samfund, Malmö luftförsvarsförening, Malmö
hantverksförening och Skånes handelskammare samt
representanter för pressen, i allt omkring 200
personer. Förhandlingarna leddes av ordföranden
bergsingenjör Inge Erichs, som hälsade de närvarande
välkomna och meddelade, att styrelsen till ordinarie
ledamöter av klubben invalt ingenjörerna Nils Hårde,
Frithiof Lindström och Gustaf Strömbeck. Svenska
teknologföreningens inbjudan till deltagande i dess
årsmöte den 23—24 mars upplästes. Likaledes
upplästes en från professorskan Valfrid Palmgren
Munch-Petersen till klubben ställd skrivelse med ett tack för
den hedersbevisning, som ägnats hennes avlidne make
professorn vid Danmarks Tekniske Højskole Jon
Munch-Petersen. Ordet överlämnades därefter åt
föredraganden i Rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap, överste S. Thorén, som höll ett mycket
intressant föredrag om det aktuella ämnet: "Några
synpunkter på den industriella försvarsleredslcapen."
Inledningsvis erinrade talaren om förhållandena vid
världskrigets utbrott 1914, då man ännu mestadels
saknade uppfattning om industriens betydelse och var
övertygad om att ett modernt krig skulle bli
kortvarigt. Först sedan kriget pågått någon tid och de
befintliga förråden av ammunition förbrukats, fann
man, att utgången var helt beroende av industriens
produktionsförmåga och att denna för att kunna
effektivt utnyttjas förutsatte en strängt genomförd
central reglering. Rikskommissionen har utarbetat
förslag till lagar, som dels redan antagits, dels äro
avsedda att träda i kraft vid krigsutbrott. Särskilda
kommittéer ha till uppgift att övervaka och planlägga
produktionen inom olika industrigrenar: järnbruken,
den kemiska industrien, textilfabrikerna,
läkemedelstillverkningen, kabelfabrikationen osv. Det
ekonomiska samarbete mellan producenter, mellanhänder
och konsumenter, som äger rum under fredstid, skall,
om möjligt, upprätthållas, men enskild spekulation och
konkurrens måste motarbetas. De militära behoven
måste tillgodoses i främsta rummet, men de få icke
alltid betraktas som de mest brådskande. De
samfällda behoven kunna icke helt tillgodoses. Redan i
fredstid måste fabriksplaner uppgöras under
hänsynstagande till behoven av personal, råvaror och färdiga
produkter. I fråga om järn och stål beräknas
tillverkningen bliva fullt tillräcklig under förutsättning att
kol och koks icke tryta. Av valsverkens produktion
förväntas staten behöva taga två tredjedelar i anspråk.
De tillsatsmedel, som äro nödvändiga för vissa
stålkvaliteter och icke produceras inom landet, måste
uppläggas i förråd. Skrothandeln kommer sannolikt att
helt övertagas av staten. Verkstadsindustriens
kapacitet måste utnyttjas i dubbla skift och de mest
krävande uppgifterna överlämnas till de högst
kvalificerade verkstäderna. Krigslevéranskontrakt måste
uppgöras och verktygsbehoven tillgodoses. Fullstän-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
