Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 27 maj 1939 - Långhags kraftverk, av Sam Malmfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Löphjul under montage.
sin generator. Transformatorerna äro trots sin
storlek — 23 000 kVA — självkylda, utan pumpar för
vatten eller olja, som ju alltid fordra tillsyn.
Generatorernas stora bärlager måste kylas med vatten.
Men för att man även i detta fall skall slippa
vattenpumpar, ha lager och oljekylare placerats på sådan
höjd i förhållande till vattenytan på stationens
uppströmssida, att man erhåller självtryck och
hävert-verkan på vattnet genom detta system.
Alla manöver- och kontrollorgan äro på
traditionellt sätt inkopplade till en instrumenttavla i
maskinsalen. Men dessutom äro en del av dessa anslutna
även till en pulpet, som är placerad på golvet i
maskinsalen framför instrumenttavlan. Då
generatorerna äro så tystgående, att man obehindrat kan tala
i telefon vid samma pulpet, kan maskinisten mycket
bekvämt härifrån sköta driften.
Turbinregulatorns pendel drives ej med rem utan
från en särskild pendelgenerator. Denna har
permanenta magneter, varigenom man alldeles slipper tänka
på driften av detta annars så ömtåliga system.
Den hopbultade turbin-generatoraxeln är lagrad
endast på två ställen, dels i turbinblocket och dels
under generatorns rotor i samband med det där
placerade bärlagret. Fördelen härmed är, att rotorn och
även statorn bliva mycket lätt åtkomliga uppifrån,
då man slipper ha generatorns översida belamrad
med skrymmande lagerkonstruktioner och
kylvattenledningar.
Strömmen från generatorerna upptransformeras till
150 kV och inkopplas på den stora stamlinje, som
Bergslaget byggt från Domnarvet till Älvkarleby,
såsom synes av kartan, fig. 3. Kraften kan sålunda
användas för nya behov, vare sig de uppträda i
Bergslagets industrier vid kusten (Skutskär, Söderfors)
eller vid industrierna i Dalarna (Domnarvet,
Kvarnsveden, Falun). Överallt där sålunda nya kraftbehov
komma att yppa sig, kunna de täckas med kraft från
Långhag, antingen det nu gäller ökad motordrift,
järnframställning eller elektrokemisk produktion.
Skulle man under en tid få ett kraftöverskott, så kan
kraften ledas till de elektriska pannorna i
Kvarnsveden eller under vissa tider matas in på
Vattenfallsstyrelsens nät, om man där har behov av kraft. Man
har sålunda möjlighet att genom det nuvarande
ledningsnätet nyttiggöra den kraft, som utvinnes vid
Långhag.
Bergslagets äldre anläggningar, då närmast
Forshuvud, Kvarnsveden och Bullerforsen, ha under de
senare åren måst genomgå betydande reparationer.
Det har nämligen visat sig, att betongen icke varit
tillräckligt beständig, såsom förhållandet ju varit vid
de anläggningar, som tillkommit under seklets två
första decennier. Det kostar mycket pengar att
reparera dammar, intag och turbinsumpar, ty dels går
mycket kraft förlorad i samband med att maskineri
måste avställas, dels är det dyrbara arbetsmetoder,
man ännu så länge har att tillgå, för att ersätta de
skadade delarna med ny betong, vare sig detta kan
ske genom att vattnet avstänges på uppströmssidan
och reparation utföres i torrhet eller genom
cementinjektion mot fullt vattentryck.
För att i möjligaste mån eliminera den risk, som
vidlåder betongkonstruktioner, ha vi vid
utformningen av Långhagsverket gått två vägar. Dels ha vi
sökt erhålla så lämplig betongblandning som möjligt,
dels har hela dammen och kraftstationen med dess
vattenvägar konstruerats så, att de med en sättanordning
vid behov kunna avstängas och repareras i torrhet,
Dammen består av massiva pelare av rätt grova
dimensioner. Stora betongvolymer finnas även i vissa
delar av kraftstationen. För att betongen skulle
bliva möjligast homogen, har vattenhalten såsom
vanligt hållits rätt hög. För att få betongen möjligast
tät, så att man kunde anse sig trygg för att det icke
skulle kunna komma fram "den droppe, som urholkar
stenen", så har man hållit hög cementhalt — ej
mindre än 325 à 350 kg per m3 betong. Ej långt från
byggnadsplatsen fann man grus, vilket innehöll de
kornstorlekar, som man behövde för att få en lämplig
betong. För att icke krympsprickor skulle uppstå i
de grova konstruktionerna på grund av ojämn
värmefördelning under betongens hårdnande, ha vi valt
ett långsamt brinnande cement, vanligt Limhamns
A-cement, Däremot vågade vi oss ej på
silikat-cement, trots dess egenskap att giva lägre
temperatur vid hårdnandet än A-cement. Vi ha lagt ned
mycket arbete på kontroll av betongen och av själva
gjutningen, och jag tror, att detta har en mycket stor
betydelse för uppnåendet av det åsyftade resultatet.
När man, såvitt man nu kan bedöma saken, har
skaffat sig en homogen, tät och stark betong, skulle
man ju kunna tycka det vara lyx att göra hela
anläggningen dessutom ombyggbar under drift. Jag
vill då genast framhålla, att det inte är så
märkvärdigt att åstadkomma detta, om man gör klart för sig,
redan då man konstruerar damm och station, huru en
genomgripande framtida reparation skall utföras.
Avstängningen skall omfatta varje luckparti samt
minst hälften av de intilliggande pelarna, I Långhag
kunde vi använda samma sättär för de fem stora
ut-skoven i dammen samt för intagen och avloppen i
själva kraftstationen. Det är endast den lilla luckan
framför flottningsrännan, som fordrar speciell
anordning. Den billigaste avstängningen torde man få, om
man använder en sätt av samma typ, som begagnas
såsom reserv vid t. e. slussar, en sluten plåtlåda med
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
