Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 10 juni 1939 - Nyare fotografiska arbetsmetoder för reproduktion, av Arvid Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och större format, dock naturligtvis utan någon
skarp gräns. Den förminskning, som kan tillåtas,
växer med apparatens kvalitet, materialets
lämplighet och teknikens förfining och ökas allt mera, tack
vare teknikens snabba utveckling. Vad som därvid
har blivit av stor betydelse är dels den ständigt
ökade användningen av vad man väl bör kalla
småbildsformaten, dels kinetekniken.
Att härvid sätta en gräns är ogörligt. Man kan
reproducera en stor karta på 9 X 12 cm med samma
förminskning som ett folioblad på småfilm. Dock bör
man hålla i minnet att det i regel ej är originalets
storlek, som blir bestämmande, utan detaljernas, dels
textens bokstäver, siffror o. d., dels linjernas finhet.
Vill man ha de förra läsbara, de senare obrutna,
måste objektivets upplösningsförmåga,
negativmaterialets kornighet eller rättare mellanrummen mellan
dess korngrupper, vari ljuset släppes fram, samt
behandlingen alla vara tillräckliga. Därvid finnas olika
metoder och kostnader.
Med ett utsökt specialobjektiv, en precisionsbyggd
kamera, en kraftig belysning med kylning, som
tilllåter korta exponeringar med ett mycket finkornigt
material, kan man komma mycket långt — men
allt detta drager kostnader, som begränsa
metodernas användning. Jag har därför mera sökt att
inrikta mitt arbete sedan ganska många år på att
finna sådana arbetsformer, att de ej blott i
utförandet utan också i kostnaderna ligga inom rimliga
gränser.
Ser man på användningens olika fördelar, skulle
de kanske kunna anses ganska väl klarlagda, men
alla äro kanske ej lika övertygade därom som de,
vilka börjat arbeta med dessa reproduktionsmetoder.
Dessa fördelar ha med stort intresse framhållits från
bibliotekens synpunkt av bibliotekarien Carl
Björkbom såväl i hans egna kollegers krets som bland
fotografiskt intresserade, och jag vill nu hänvisa till
hans framställning men även något beröra samma
ämne, då just dessa användningens fördelar blivit
bestämmande för metodernas utformning.
Ser man saken från bokägarens synpunkt, har man
i första hand tryggheten att en dyrbar, kanske unik
sak kan skyddas för ej blott ovarsam behandling
utan även för all slitning. På många håll lämnas
sålunda dylika klenoder ej alls ut; man får studera en
fotografisk reproduktion. Underligt synes mig dock.
att man då sagt sig bäst reproducera efter
fotostatkopior. Jag känner ej något helt färgkänsligt sådant
material, varför en del viktiga nyanser borde gå
förlorade. Även en annan fördel vinnes genom
fotografering, i det att original och kopior kunna
förvaras på skilda ställen, varigenom mycket ökad
säkerhet mot eld och andra faror vinnes. Särskilt är
väl detta fallet, när man tar negativen på smalfilm
— det engelsk-amerikanska uttrycket mikrofilm borde
ej tillåtas, då det för oss angiver en helt annan
förminskningsgrad än den som användes.
Men det finns även en annan, ingalunda
betydelselös fördel häri. Det är ej alltid böcker, som skola
utlånas; i mycket stor utsträckning är det tidskrifter.
Varje årgång av dessa innehåller många uppsatser;
medan den lånande blott har intresse av någon
procent därav, utestängas helt och hållet alla de som
kunnat ha nytta av de övriga, om själva tidskriften
utlånas. Tidskriftslitteraturens rätta användning
mångfaldigas sålunda, om den organiseras
fotografiskt.
Detta blir t. o. m. till ekonomisk fördel för ägaren;
kostnaderna för inslagning, avsändning och transport
bortfalla. I stället kan man inskränka sig till att
sända en film, vilken kostar föga och av mottagaren
kan direkt läsas eller förstoras, såvida man ej, till
lågt självkostnadspris, vill sända förstoringar, varvid
dessa ej behöva vara större än 13 X 18, såvida ej
ovanligt stort format och liten stilsort äro
kombinerade.
Att det även är till fördel för mottagaren torde än
mindre behöva bevisas. Är han på platsen, kan hans
arbete inskränkas till att studera litteraturen och
angiva vad som skall reproduceras. Vid
fotograferingen får han sedan en absolut trogen kopia, utan
möjlighet till sifferfel, som alltid kunna finnas i en
avskrift. En sådan är dessutom både svår och ibland
nästan omöjlig, när det gäller teknisk litteratur.
Tabeller, ekvationer och i synnerhet figurer
överstiga ju mer eller mindre skrivmaskinens resurser.
Är användaren ej på platsen men kan angiva
uppsatsen, får han ej blott läsa utan även behålla den,
vilket är mer än värdefullt. Man kan alltför ofta
komma i tvivel om ett utfört sammandrag eller
önska det kompletterat.
Ett annat fall är, när ett större företag väl äger
litteraturen själv men vill bringa den till kännedom
på flera håll. I sådant fall kan man reproducera i
flera exemplar och fördela dem. Naturligtvis skriver
man då ej av en lånad uppsats utan fotograferar den.
Gå vi så över till ett annat arbetsfält, nämligen
olika ritningar och konstruktioner, så har man här
ej mindre nytta av fotografien. I större företag växa
arkiven allt mera och kunna bliva ett allvarligt
problem såväl vad beträffar själva förvaringen som
möjligheten att komma åt det arkiverade materialet.
Fotografien ger då ett sätt att helt standardisera
arkivexemplarens format och att välja detta så, att
man kan använda bekväma vertikalsystem för deras
ordnande.
Med nyare material kan man lätt reproducera även
enkla blyertsritningar. Fråga är då, om man ej redan
från början skulle välja ett för ritningsarbetet
bekvämt format men avpassa storleken hos siffror och
beteckningar S&5 titt de bli läsbara även i
förminskning. Man skulle då komma ifrån de stora, lätt
sönderbrutna, rullade kopior, som man ofta ser och
i stället arbeta med smärre, lätthanterliga blad, som
varken upptaga så mycket plats eller orsaka
tidsförlust vid deras upprullning. Därvid finnes även
segare och hållbarare material såsom tunt papper som
ej brytes eller t. o. m. ljuskänsligt tyg. Lämpliga
format vore sannolikt de vanliga brevformaten, kvart och
folio, eller motsvarande DIN-format, för vilka så
många arkiveringssystem finnas utarbetade. Det
ljuskänsliga materialet säljes även vanligen efter
kvadratmeter, ej i format, och levereras då skuret
i önskad storlek.
Det är dock klart, att även om man kan
fotografera nästan vad som helst, förenklas arbetet i hög
grad genom att man avpassar rittekniken därtill. Nu
ritas ofta med rätt gråa streck på tunt,
halvgenomskinligt papper för att ej kopieringen skall gå för
långsamt. För fotografering är det naturligtvis bättre,
att man använder vitt, ogenomskinligt papper, ritar
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
