Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 10 juni 1939 - Nyare fotografiska arbetsmetoder för reproduktion, av Arvid Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
väl svart och beräknar siffrorna efter det önskade
arbetet. En ritning är ju i regel ej avsedd för att
taga mått efter utan för att avläsa uppgifter därpå.
Något hinder att använda befintliga
ljuskopierings-metoder för de tagna negativens kopiering finns
naturligtvis ej heller, om detta skulle anses
fördelaktigt. Man bör också kunna utföra
detaljförstoringar.
Av särskilt värde är fotografien, om en ritning i
en skala skall överföras till en annan sådan eller till
viss storlek, så som i många fall kan fordras. En
sådan omritning är långsam och dyrbar, ibland även
osäker. Fotografien gör det snabbt och med osviklig
noggrannhet. Ju mera invecklad ritningen är, desto
mera vinner man.
För dessa arbeten finnas utrustningar av många
och vitt skilda typer. Vanligast torde sådana vara,
som använda kinofilmen, perforerad eller operforerad.
I förra fallet har man en brukbar bredd av 24 mm,
i det senare upp till 32 mm — hela bredden är 35 mm.
Längden kan då väljas efter det format, man önskar.
Själv har jag aldrig kunnat inse fördelen av att
avstå från de 8 mm som giva en ökning i förhållandet
3 :4 med motsvarande mindre förstoring. Man har
stött sig på, att det med perforerad film är lättare
att få en jämn frammatning — men dels synes mig
detta ej nödvändigt, dels finnas ett flertal
konstruktioner, vilka göra det möjligt att, om man så vill,
åstadkomma en jämn frammatning även av
operforerad film.
Ett flertal kameror hava byggts för att i största
möjliga mån automatisera arbetet; de äro goda men
dyra, så att de fordra intensiv användning för att
bliva ekonomiska. Från vårt land vill jag nämna
arkitekten Ture Sellmans konstruktion.
Fig. 2. Arkivkamera, förf. system, för 30—40 m operforerad
film. 6—-700 bilder 32 X 50 mm. Arbetshastighet intill 300
exponeringar per timme.
Fig. 3. Fast uppställning av arkivkamera, avsedd för
reproduktion i skalan 1 : 4 till 1 : 12.
Själv har jag gått en annan väg och strävat att
erhålla en apparat, så enkel och billig, att vem som
helst kan både äga och använda den. Firman
Hugo Svensson & Co i Göteborg har byggt den på
ett gott och pålitligt sätt. (Fig. 2.)
Principen är där ytterst enkel. Filmen, i 30—40 m
rullar, förvaras i en förrådskasett och drages över
en filmbana förbi exponeringsfönstret till en
upp-samlingskasett. I denna finnes en kärna, vars
omkrets är fyra bildlängder. När denna vrides ett
fjärdedels varv, matas i första lagret en bild fram.
Det andra lagrets längd ökas med 2 jr • dr, eller med
1,0—1,2 mm, varje mellanrum således med ungefär
O,? mm, och detta återkommer varv för varv. Man
förlorar således en måttlig mängd film, men
kostnaden för en halv eller en meter synes mig väl
uppvägas av en frammatning så helt utan någon
mekanism som kan råka i olag.
Som format har jag valt 32 X 50 mm. Jag har
vidare funnit, att i allmänhet förminskning till 1/4, 1/6,
V8 och 1/12 svarar mot de flesta praktiska fall; detta
motsvarar original av 12,8 X 20, 19,2 X 30, 25,6 X 40
och 38,4 X 60 cm. Kameran kan emellertid inställas
för vilka skalor man önskar.
Arbetet kan utföras med fast eller rörligt stativ. I
förra fallet visar fig. 3 ett exempel på en av mig
använd anordning. Man har där kameran normalt
inställd för skalan 1 : 8, motsvarande ett folioblad eller
en uppslagen bok, och har försänkta eller höjda
hållare för de andra skalorna.
Tunna original avbildas liggande på en vanlig
bordsplatta; de hållas plana med en ställbar ram eller
med en pålagd glasskiva, varvid i senare fallet
belysningen måste ordnas så att den ej återkastas in i
objektivet. Under denna fasta platta finnes en i höjd
ställbar sådan. Tages den förra bort, kan en bok eller
liknande läggas på den senare. När den höjes, så att
boken ligger an mot ramen, har man rätt inställning.
För rörligt arbete eller för reproduktion av
volymer så stora, att de ej gå in i stället, har man den
i fig. 4 avbildade anordningen. Den har i bottnen
en spegelglasplatta och ställes helt enkelt på det
original som skall avbildas. Därvid har jag som fast
skala valt 1 :8. Stället kan på ett par minuter
isärtagas och packas in i en väska. Det konstruerades
1928 för Generalstabens krigshistoriska forskningar i
olika arkiv och har sedan använts av ett antal
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
