Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 15 juli 1939 - Statometern — ett nytt höjdmätningsinstrument, av Sven Platzer - Skydd mot brand i kollager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Statometerns användningsområden.
Förutom för det speciella ändamål, som
ursprungligen framdrivit statometern, nämligen arméns
fältmätning, torde statometern vara väl lämpad för bl. a..
följande: förseende av de topografiska och
ekonomiska kartverken med erforderliga höjduppgifter.
Höjdbestämning av stödpunkter för framställning av
flygfotokartor. Snabba rekognosceringar för olika
tekniska ändamål, såsom: vägar, järnvägar,
kraftledningar, tubledningar, vattenförsörjning, avlopp,
vattenkraft, flottleder, gruvmätning, arkeologiska och
geologiska mätningar, skogshushållning etc.
För rena nivelleringsarbeten (kurvläggning) är
sta-tometern användbar i vissa specialfall, nämligen där
en detaljrik planmätning redan utförts, och det senare
visar sig önskvärt att för en ringa kostnad erhålla
en ungefärlig översikt över nivåförhållandena inom
området. Ett dylikt arbete har utförts inom
Karlskoga kommun, där ett område av närmare 30 km2
nivellerades i samband med generalplanearbetet.
Mätningsarbetet har utförts av
Vattenbyggnadsbyrån.
I och med fotokartors allt allmännare användning
för översiktsändamål har man fått en möjlighet att
med statometerns hjälp åstadkomma billiga
nivåkartor, i det att de avvägda punkterna i allmänhet
kunna direkt återfinnas på fotokartan utan
planmät-ningsarbeten. Det säger sig självt, att intet optiskt
nivelleringsinstrument därvid kan konkurrera i fråga
om snabbhet: statometermätningen går fram
oberoende av sikt- och lutningsförhållanden. Naturligtvis
lämpar sig detta förfarande endast för speciella
ändamål, där noggrannhetskravet ej är alltför stort.
Statometermätning vid stora höjdskillnader.
Den instrumenttyp, som nu föreligger, har ett
mätområde av omkring 300 m, nämligen 150 m åt
vardera hållet från manometervätskans nolläge (vätskan
lika högt i båda skänklarna). Vill man mäta höjd-
Skydd mot brand i kollager.
I det efterföljande återgives i
översättning en artikel av dr-ing. Martin Blanke
vilken torde vara av aktuellt intresse för
svensk läsekrets.
Orsaker till självantändning.
Självantändning förutsätter alltid samverkan av
tre faktorer: kol, värme och syre. Saknas en av dessa,
är självantändning omöjlig. Processen, genom vilken
dessa tre komponenter förenas, är av kemisk och
fysikalisk natur och kan påskyndas genom yttre
inflytanden.
Kemisk påverkan. Medan eldnings- och brännoljor,
som ej innehålla syre, vid vanlig temperatur ej äro
självantändliga, gäller motsatsen för syrehaltiga kol.
Detta anses bero på att syret i speciell grad lagrar sig
å redan befintliga syreföreningar. Ju syrerikare kolet
är, desto mer syre upptages alltså. Vid låg
temperatur är den fysikaliska processen, adsorption, och vid
hög temperatur den kemiska, oxidation, övervägande.
Den djupare ingripande processen, avskiljande av
kolsyra och vatten, sker märkbart först vid avsevärt
högre temperatur. Såväl adsorption som oxidation
äro processer, som ha till följd en uppvärmning av
kolet. Då kol är en dålig värmeledare, kan det
bildade värmet i ogynnsamma fall förorsaka
självantändning. ,
Fuktighet verkar vid oxidationen som katalysator,
dvs. den påskyndar syreupptagningen och därmed
självantändningen. Men å andra sidan kan, såsom
Rosin och Rammler (1, 2) påvisat, fuktigheten vid
stegrad temperatur även verka dämpande, då värme
åtgår för vattnets förångning. Om självantändning
inträder eller icke som en följd av fuktigheten beror
på vilket inflytande som är övervägande.
Fuktigheten kan dessutom påverka kolets struktur. Om ett
kollager fuktas t. e. av regn och sedan torkar, bildas
porer, sprickor och nya brottytor (3), som girigt
upptaga luftens syre. Vid ihållande fuktning faller kolet
sönder allt mer, till slut till stybb, varigenom ytter-
skillnader utöver
detta område, måste
man använda sig av
växelpunkt, dvs. då
vätskan stigit upp
till endera skänkelns
övre ända avläses
instrumentet, varefter
manometervätskan
nollställes genom att
öppna ventilen A.
Därefter avläses
instrumentet, på nytt
och arbetet kan
fortsätta. På detta sätt
erhålles konnektion
mellan de båda
mät-serierna.
Detta förfarande
blir ganska
omständligt vid större
höjdskillnader, samtidigt
som felkällorna ökas.
För mätområden av
över 1000 m erhålles
säkerligen bättre
resultat med en vanlig
nivelleringsaneroid.
Avslutningsvis bör nämnas, att statometern
utvecklats från det av professor VÄisÄLÄ (Finland)
först använda statoskopet, vilket allmänt användes
för flygning på konstant höjd vid flygfotografering.
Statometerns konstruktion samt mätförfaranden
grundade på densamma ha utarbetats av
civilingenjör Stig Fröderström och förf. Konstruktörerna
stå i stor tacksamhetsskuld till kapten G.
Santesson, kapten G. Hodder m. fi. personer, som nedlagt
ett omfattande arbete vid det praktiska utprovandet
av instrumentet i fält.
379
Fig. 4. Nomogram för bestämning
av instrumentkonstanterna K„ resp.
Kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
