Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 30 sept. 1939 - Kontroll av elektrisk installationsmateriel, av Sten Tennander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
elektroindustriförening. Aktiekapitalet utgör 21000
kronor. Enligt bolagsordningen får utdelning till
aktieägarna ickë äga rum.
Bolagets styrelse består av sju ledamöter, av vilka
de ovan nämnda föreningarna tillsätta två vardera
och den sjunde utses av bolagsstämman. Av de två
revisorerna tillsätter Kungl. maj:t den ena och
bolagsstämman den andra, vardera med en suppleant.
Bolagets verksamhet är begränsad till att utgöra en
stödorganisation för samt att juridiskt och
ekonomiskt företräda den av staten auktoriserade anstalten.
Dennas högsta ledning utgöres av en nämnd av elva
sakkunniga, av vilka Kungl. maj:t utser fem och de
tre föreningarna två vardera. Nämndens ordförande
utses av Kungl. maj:t antingen bland de av Kungl.
maj:t valda eller bland övriga ledamöter av
nämnden. Y. ordförande utses av nämnden.
Arbetsfördelningen mellan bolagsstyrelsen och
nämnden är så ordnad, att nämnden är ensam
beslutande i tekniska frågor, medan i frågor av
ekonomisk natur ett samarbete äger rum enligt vissa
riktlinjer. Sålunda fastställer bolagsstyrelsen för varje
år efter förslag av nämnden en budget, baserad på
av nämnden fastställda provningsavgifter m. m.
Åtgärder som medföra ökat anslagsbehov eller utgifter
under kommande budgetår eller eljest äro av större
ekonomisk betydelse underställas bolagsstyrelsen för
avgörande.
Nämnden anställer verkställande direktör för
anstalten och övrig för provningsarbetet erforderlig
personal. För de löpande förvaltnings- och
prov-ningsgöromålen tillsätter nämnden därjämte ett
förvaltningsutskott och ett provningsutskott. För arbetet
med nya provningsbestämmelser har nämnden
dessutom utsett särskilda normutskott, f. n. fem stycken.
Normutskotten utarbeta med ledning av
motsvarande lFK-bestämmelser och med anlitande av
tillkallade sakkunniga förslag till
provningsbestämmelser, vilka sedermera av nämnden överlämnas till
kommerskollegium för fastställelse. Innan sådan
fastställelse ägt rum och kontrollen av den ifrågavarande
materielen gjorts obligatorisk, tillämpar anstalten de
av nämnden godkända bestämmelserna vid den
frivilliga provningsverksamheten och vinner härigenom
praktisk erfarenhet om deras lämplighet.
Provningsutskottet sammanträder i regel en gång i
veckan och fattar därvid med ledning av anstaltens
provningsprotokoll beslut om godkännande eller
underkännande av den provade materielen. Utskottets
beslut kan överklagas hos nämnden, och högsta
instans ifråga om den provningspliktiga materielen är
kommerskollegium.
För anstaltens av staten auktoriserade
provningsverksamhet gälla av kommerskollegium den 3 juni
1938 fastställda allmänna bestämmelser. Enligt
beslut av anstaltens nämnd skola samma bestämmelser
i tillämpliga delar gälla även för provning av sådan
materiel, för vilken kommerskollegium icke utfärdat
särskilda bestämmelser.
Provningen omfattar dels ett typprov, avsett att
utröna om materieltypen motsvarar gällande
bestämmelser, dels upprepade efterprov, avsedda att visa om
handelsvaran överensstämmer med den materiel, som
undergått typprov och blivit godkänd. Typprov
begäres skriftligt hos anstalten samtidigt med att
erforderliga provföremål inlämnas. För efterprov er-
forderlig materiel anskaffas av anstalten i allmänna
marknaden.
För provning erläggas avgifter, som nämnden
fastställt. Avgift för typprov erlägges i förskott.
Avgift för efterprov debiteras en gång årligen för
samtliga då godkända typer.
Materiel, som vid typprovning befunnits vara
utförd enligt bestämmelserna, godkännes av anstalten.
Anstalten har dock rätt att vägra godkännande av
materiel som, ehuru ej stridande mot bestämmelserna,
kan anses vara uppenbart olämplig. Godkännande
kan även lämnas för materiel, vars utförande avviker
från bestämmelserna, om utförandet kan anses
likvärdigt med det i bestämmelserna föreskrivna. Över
lämnat godkännande utfärdar anstalten bevis, och har
godkännande vägrats, lämnar anstalten uppgift om
orsaken härtill. Enligt praxis, som utbildat sig inom
provningsutskottet, kan godkännandet vara förbundet
med villkor om rättelse av mindre avvikelser från
bestämmelserna. Avvikelser, som icke utgöra villkor
för godkännande, bruka delgivas uppdragsgivaren i
form av påpekanden.
Om verkställt efterprov visar att materielen till
konstruktion eller utförande ej längre
överensstämmer med provföremålet, kan anstalten återkalla
godkännandet.
Anstalten utger årligen en tryckt förteckning över
godkänd materiel, vilken med vissa mellanrum
kompletteras med supplementförteckningar. Materiel,
för vilken godkännandet återkallats, uteslutes ur
förteckningen, och återkallandet träder i kraft i och med
att förteckning, där materielen uteslutits, utkommer
från trycket. Anstalten äger utom på grund av
efterprov att utesluta tidigare godkänd materiel ur
förteckningen om provningsbestämmelserna ändrats, så
att materielen ej längre uppfyller bestämmelsernas
fordringar, om stadgad avgift ej erlägges inom
föreskriven tid och om den, för vilken godkännandet är
utfärdat, anhåller därom.
Märkning av godkänd materiel.
Yid den frivilliga materielkontrollens uppkomst
uppstod frågan, huru godkänd materiel på ett enkelt
sätt skulle kunna skiljas från icke godkänd sådan. I
en del länder, t. e. Danmark, infördes bestämmelsen,
att all godkänd materiel skall vara försedd med ett
särskilt godkänningsmärke, som underlättar dess
identifiering. Även i Sverige ställde man sig till en
början på samma ståndpunkt och fordrade att den
godkända materielen skulle vara försedd med det
s. k. S-märket, ett S av speciell form inom en ring.
Mot en sådan obligatorisk märkning har emellertid
allvarliga erinringar framförts, särskilt från
fabrikanthåll. Bland annat har det framhållits att
märkningen försvårar bortrensningen ur marknaden av
sådan materiel, för vilken förut meddelat
godkännande av någon anledning blivit återkallat.
På andra håll, t. e. i Norge, har man inskränkt
märkningstvånget att omfatta bruksföremål. Motivet
för en sådan inställning synes hava varit att dessa
föremål i motsats mot egentlig installationsmateriel
köpes av allmänheten, som icke kan förutsättas äga
tillräcklig sakkunskap eller tillräckligt intresse för
att med ledning av tryckta förteckningar avgöra om
en sak är godkänd eller ej.
De sakkunniga för elektriska kontrollväsendet in-
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
