Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 30 sept. 1939 - Kontroll av elektrisk installationsmateriel, av Sten Tennander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
läto sig i sitt förut nämnda betänkande icke närmare
på spörsmålet om S-märkningen utan förutsatte att
frågan om och i vilken utsträckning S-märkning skall
ske skulle bliva föremål för grundlig överläggning
inom materielkontrollanstaltens nämnd.
Nämndens inställning, sådan den under åren 1936—
1938 tagit sig uttryck i olika beslut, är att
S-märkningen skall vara obligatorisk för materiel, som i
större utsträckning köpes av allmänheten, men
frivillig för materiel, som företrädesvis inköpes av
fackmän. I konsekvens härmed föreskrives i de av
nämnden hittills godkända provningsbestämmelserna
S-märkning för radioapparater, motordrivna
bruksföremål och värmeapparater men icke för egentlig
installationsmateriel såsom strömstäjlare och
uttag-ningsanordningar. S-märkning kommer med
säkerhet att föreskrivas även för smältproppar och
sannolikt också för handlampor. 1 fråga om
gummiisole-rade ledningar tillåtes men föreskrives icke
användningen av en särskild kvalitetstråd, motsvarande
S-märket på annan materiel.
Provningsbestämmelser.
Som ovan nämnts följer Semko vid utarbetandet
av provningsbestämmelser de normer som utgivits av
Installation-Fragen-Kommission (IFK). Denna
kommission är sammansatt av representanter för
elverksföreningarna och materielkontrollanstalterna i de
flesta europeiska länder — däribland de
skandinaviska — och har till syfte att åstadkomma
internationella bestämmelser för god installationsmateriel
och kontrollen av densamma. Kommissionen utövar
sin verksamhet huvudsakligen genom ett antal
utskott, i vilka även industrien är representerad genom
experter inom olika specialområden. Kommissionens
normer tryckas på tyska språket.
Arbetet inom Semkos normutskott har givit vid
handen att IFK-normerna — frånsett den främmande
språkdräkten — icke i alla detaljer äro tillämpliga
på svenska förhållanden. De svenska bestämmelser,
som äro resultatet av normutskottens verksamhet,
skilja sig därför mer eller mindre från "grundtexten"
hos IFK. Då IFK-normerna i flera andra länder
användas i ursprungligt skick eller i ordagrann
översättning, har den svenska ståndpunkten väckt viss
opposition bland utländska fabrikanter, som tvingas
tillrättalägga sin tillverkning så att den även
tillgodoser de speciella fordringar, som uppställas i
Sverige. I avsikt att så vitt möjligt undanrödja
sådana olikheter mellan de svenska bestämmelserna och
IFK-normerna, som kunna utgöra hinder för det
internationella varuutbytet, har kommerskollegium i en
den 23 november 1938 daterad skrivelse till
materielkontrollanstalten framhållit önskvärdheten av att vid
utformandet av nya provningsbestämmelser största
möjliga hänsyn tages till det internationella
normarbetet, vilket på ifrågavarande område representeras
företrädesvis av IFK. I samma syfte har kollegium
i samband med utfärdandet av provningstvång för
radiomateriel bestämt att bedömning av sådan
materiel skall ske antingen enligt av Semkos nämnd den
26 maj 1937 godkända bestämmelser (Nr 6) eller, om
någon därom anhåller, enligt motsvarande
IFK-normer, i vilket senare fall materielen i sin helhet
skall bedömas enligt dessa normer. Sådan anhållan
har hittills framställts endast i enstaka undantagsfall,
och erfarenheten har visat att de svenska
provningsbestämmelserna för radiomateriel — vilka i vissa
avseenden äro strängare men i andra avseenden
lindrigare än IFK-normerna — i allmänhet uppfyllas även
av utländska fabrikat.
De fordringar, som ställas på elektrisk
installationsmateriel såväl genom IFK-normerna som genom de
svenska provningsbestämmelserna, har
sammanfattats på följande sätt (R. Holmer i Era 1931):
"Materielen skall exakt fylla sitt ändamål, vara
varaktig och lätt att montera, erbjuda säkerhet mot
olycksfall och antändning och äga vissa
standardmått, avsedda att möjliggöra bekvämt utbyte av
apparater och apparatdelar eller, tvärtom, hindra
sådant utbyte."
Hiiru tillämpningen av dessa principer ter sig i ett
speciellt fall framgår av efterföljande
sammandrag-av gällande svenska bestämmelser för motordrivna
bruksföremål.
Ifrågavarande bestämmelser gälla för elektriskt
drivna leksaker, frisörapparater, massageapparater,
tandborrmaskiner, mjölkningsmaskiner, hand- och
bordsfläktar, grammofoner, dammsugare, symaskiner,
kontorsmaskiner, handverktyg och andra med dessa
jämförliga föremål med högst 1 kW ineffekt hos
drivorganet. Materielkontrollanstaltens godkännande
förutsätter att föremålet S-märkes innan det saluföres.
Bruksföremål av detta slag få vara utförda för
högst 250 voit mot jord, leksaker dock ej för-högre
spänning än 24 voit. Bruksföremål för kroppsvård
och djurskötsel, som äro utförda för högre spänning
än ca 50 voit, skola utöver den normala isoleringen
hava en extra isolering mellan spänningsförande
delar och åtkomliga metalldelar. Samma eller
motsvarande skydd kräves även för vissa föremål, som vid
bruk omfattas med handen, t. e. dammsugare, och för
vissa handverktyg.
Bland viktigare prov märkas följande.
1. Med tillhjälp bl. a, av ett s. k. provfinger
kontrolleras att spänningsförande delar med högre
spänning än 24 voit äro effektivt skyddade mot beröring.
Vidare kontrolleras att tillgängliga rörliga delar äro
försedda med tillräckligt mekaniskt skydd.
2. Motståndskraften mot mekaniska påkänningar
hos bruksföremål, som vid användning hållas i
handen, provas på ett av följande sätt:
a) Föremålet får från ett 8 dm högt bord fem
gånger falla fritt mot ett trägolv.
b) Föremålet får falla etthundra gånger från 4 cm
höjd mot en 5 mm tjock järnplåt.
c) Föremålet provas med s. k. fallhammare, som
från 40 cm höjd får falla tjugofem gånger mot olika
punkter av apparatens hölje.
3. Bruksföremålet utsättes för värmeprov under
normala driftvillkor med den driftspänning och det
användningssätt — om olika sådana kunna
förekomma — som ger den högsta uppvärmningen. Vid
värmeprovets slut får temperaturen i föremålets’ olika
delar icke överskrida vissa angivna värden.
4. Omedelbart före avslutandet av värmeprovet
kontrolleras vid 10 % överspänning att
läckström-men mellan anslutningsledningarna och höljet eller
en kring höljet anbragt ledande beklädnad icke
överstiger visst angivet värde.
5. Omedelbart efter värmeprovet utsättes
föremålet för spänningsprov, först i torrt och sedan —
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
