Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 28 okt. 1939 - Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
av förkastningar samt av antiklinaler eller domer, som
kunna innehålla salt och olja och som sålunda böra
underkastas närmare undersökning genom borrningar.
Sedan Hedström konstruerade sina diagram, har
det visat sig, att en riktig tolkning av mätresultaten
i olika oljefält överallt kunna uppnås genom att
antaga, att berggrunden elektriskt kan representeras
av ett paket "tunna" ledande skikt,
Genom senare teoretiska arbeten har Hedström
ytterligare ökat skärpan i metoden. Det har
därigenom blivit möjligt att uppmäta det magnetiska fältets
reella och imaginära komposanter med stor
noggrannhet.
Bergsingenjör Hedström har även utarbetat teori
för samt angivit fältteknik för bestämning av djupet
till horisontella gränsskikt i berggrunden genom
potentialmätningar på jordytan.
År 1931 konstruerade Hedström en ramkompensator
för uppmätning av amplitud och fasrelationer mellan
elektromagnetiska fält i två punkter. Denna nya s. k.
Turam metod tillåter ett bekvämt uppmätande i
terrängen ej blott av det elektromagnetiska
sekundärfältets amplitud utan även av den fasförskjutning, som
uppstår över en malm.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till
civilingenjör Uno Lamm med hänsyn till hans
förtjänster om utvecklingen av strömriktartekniken och
särskilt av den s. k. transduktorn.
Transduktorn eller den likströmsmagnetiserade
växelströmsspolen utan luftgap har under de senaste
åren funnit rik användning inom skilda grenar av
elektrotekniken. Apparaten i och för sig utgör ingen
nyhet, utan har föreslagits och även använts för flera
decennier sedan, dock utan framgång. Orsakerna till
den nuvarande aktualiteten äro flera, men till stor del
beror nog transduktorns framgångar på det framsynta
och vetenskapligt djupgående forskningsarbete på
hithörande områden, som på senaste tiden bedrivits
vid Aseas strömriktaravdelning i Ludvika under
ledning av ingenjör Uno Lamm.
Transduktorns ändamål är i regel att möjliggöra
reglering av strömstyrka eller spänning i en
växelströmskrets med hjälp av en likström, varvid största
möjliga förstärkning av regleringseffekten önskas.
Genom vissa konstgrepp kan transduktorn göras
särskilt känslig för varje förändring i den
magnetiserande likströmmen och genom kaskadkoppling av
flera så anordnade transduktorer kan ett ytterligt
känsligt regleringsorgan uppbyggas.
Inom likriktare- och strömriktaretekniken har
transduktorn använts för lösandet av åtskilliga svåra
regleringsproblem såsom för reglering av
gallerspänningen vid gallerstyrda strömriktare och av
luftkyl-ningen hos glaslikriktare. Transduktorn synes inom
detta område tack vare sina utomordentliga
regleringsegenskaper rent av kunna sägas öppna väg för
en ny utveckling.
Transduktorn har vidare funnit användning vid
batteriladdning med torrlikriktare, nämligen för
automatisk konstanthållning av spänningen och för
strypning av strömtillförseln, då visst laddningstillstånd
uppnåtts, samt vid likströmssvetsning med
strömtillförsel från växelströmsnät över torrlikriktare, varvid
transduktorn möjliggör erhållandet av önskad
karakteristik. Transduktorn har använts såsom ett utan
mekaniska kontakter uppbyggt kipprelä. Den väntas
komma att användas för snabbreglering av stora
generatorer och såsom automatiskt reglerad
belastningsreaktor i stora kraftnät. Överhuvudtaget torde
det kunna sägas, att transduktorn ger stora löften
såsom ett synnerligen nyttigt hjälpmedel vid
automatisk reglering av olika slag.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till
ingenjör John Olssön för förtjänstfullt, självständigt
arbete på dieselmotorområdet, särskilt
tvåtaktsmotor-området.
För ett 10-tal år sedan konstruerade ingenjör Olsson
en ny typ av 4-takts stationär dieselmotor, som ännu
i dag står på höjden av vad som åstadkommits på
detta område. Den viktigaste nyheten på dessa
motorer, som huvudsakligen användas för elektriska
generatoraggregat, var en kombinerad bränslepump
och bränsleventil, direkt anbragta i cylinderlocket.
Härigenom kunde alla högtrycksledningar för bränsle
slopas och all efterdroppning från bränsleventilen
undvikas.
Under de senaste åren har ingenjör Olsson
fullbordat en enkelverkande 2-takts fartygsmotor med
utströmningsventil, vars rörelser direkt påverkas av
vevslängarna utan användande av särskild styraxel.
Denna motor utmärkes framförallt av synnerligen
praktisk konstruktion, som underlättar översyn och
reparation. I väsentliga delar är den en betydande
nykonstruktion, en av de få väsentliga
nykonstruktionerna på senare år.
Omedelbart efter utprovningen av denna nya
fartygsmotor har Göta verken, där ingenjör Olsson är
anställd, erhållit ett flertal beställningar på samma
motor till värden överstigande 10 millioner kronor,
vilket visar svenska och norska rederiers och
inspektörers förtroende för ingenjör Olssons skicklighet.
Ingenjör Olsson har vidare framkommit med ett
flertal nya detaljkonstruktioner på
dieselmotorområdet. Hans samtliga konstruktioner ha gjort
svenska motorindustrien heder och äro exponenter för
framstående ingenjörsegenskaper, energi och
uthållighet.
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj till
driftchefen Thure Strand och civilingenjören
numera professorn Henrik Edenholm med hänsyn till
deras synnerligen förtjänstfulla arbete vid
konstruktion och utförande av den senaste stora ångpannan i
Västerås.
Ångpannan, som är en av de största i världen och
den största i Europa, lämnar vid 25 ata ångtryck
435°C ångtemperatur och 130°C
matarvattentempe-ratur en ångmängd av upp till 300 ton per timme.
Verkningsgraden är inom ett betydande
belastningsområde 89 å 90 %.
Ångpannan är byggd som strålningspanna och är
en utveckling av den "Forssbladstyp", som tidigare
använts vid Västeråsverket. Lufttemperaturen är
450°C.
Förbränningsrummet har utformats med dubbla
palissader ångbildningstuber, av vilka den inre
tubsatsen bestrålas både utifrån och inifrån, vadan
ångbildningen i denna blir utomordentligt hög. I stället
för de vanligen använda varmlufttrummorna är hela
eldstaden omgiven av ett tätt hölje, som tillsammans
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
