Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 18 nov. 1939 - Patentverkets chefsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
talet nyinkomna patentansökningar, som under
patentbyråns första år (1885—87) utgjorde omkring
600—700 per år, uppgick år 1938 till 7 066. Även
ämbetsverkets övriga arbetsuppgifter förete en
stigande tendens.
De arbetsuppgifter, som åvila patentverkets chef,
ställa mycket stora krav på denne, och ett urval av
för posten lämpliga personer kan därför endast ske
inom en relativt begränsad krets. Följande
sammanställning torde i samband därmed vara av
intresse:
1. Patent- och registreringsverket har för
närvarande en personal på i runt tal 200 personer, därav
utom generaldirektören 22 personer (varav 3
kvinnor) med juris kandidat- eller kansliexamen, 66 andra
kvinnliga befattningshavare, 87 ingenjörer med
högre teknisk utbildning (teknisk högskola), 15
expeditionsvakter och ett 10-tal städerskor. Av de
nämnda befattningshavarna äro 8 jurister och 63
ingenjörer antingen byråchefer eller självständigt
arbetande ledamöter. En blivande chef bör därför hava
erfarenhet som arbetsledare och äga förmåga att utan
större friktioner handskas med underordnad
personal.
2. Med chefskapet för patent- och
registreringsverket är förenat åliggandet att vara ordförande i
ämbetsverkets besvärsavdelning. Denna avdelning, som
utgör en mellaninstans mellan ämbetsverkets
anmälningsavdelningar och regeringsrätten, har att
handlägga besvärs- och invändningsärenden m. m. av
övervägande teknisk natur. Avdelningen är
dessutom skyldig att på anfordran avgiva utlåtanden till
domstolar i patentmål, en skyldighet, som fyller en
betydande del av besvärsavdelningens arbetsbörda.
Det ligger i sakens natur, att intagandet av en
rättvis ståndpunkt i sådana mål och ärenden, vari ofta
olika parter skriftligt eller vid muntliga förhör
framlägga stridiga tekniska utlåtanden av framstående
sakkunniga, måste ställa stora anspråk på tekniska
kunskaper, patenträttsliga insikter och allmänt
industriellt omdöme hos ordföranden och de tekniska
ledamöterna i avdelningen. Det rör sig härvid ofta
om stora ekonomiska intressen, och
besvärsavdelningens betydelse i föreliggande fall torde ej behöva
särskilt framhållas.
I själva verket är tyngdpunkten av chefens arbete
alltsedan 1931 förlagd till besvärsavdelningen.
Besvärsavdelningen består förutom ordföranden av 4
byråchefer med högre teknisk utbildning samt i
förekommande fall av en rättskunnig ledamot. Den
sistnämnde bereder och föredrager ärenden, som röra
författningar angående patent, sømt deltager
dessutom i handläggningen av vissa andra ärenden eller
då generaldirektören eljest finner ärendets natur
föranleda därtill. Besvärsavdelningen har sålunda alltid
tillgång till juridisk sakkunskap.
3. Generaldirektören skall deltaga i behandlingen
av vissa ärenden rörande registrering av bolag,
varumärken, mönster och modeller. Instruktionsmässigt
skola därvid alltid två jurister vara närvarande,
varför juridisk sakkunskap alltså är väl företrädd även
om generaldirektören ej är jurist,
4. Såväl allmänheten som ämbetsverkets
befattningshavare hava berättigade krav på att ärenden, som
beröra deras intressen, behandlas utan onödigt
dröjsmål, även om ämbetsverkets chef deltager i
behandlingen. Ämbetsverkets chef bör därför vara
noggrann och snabb i att fatta och expediera
beslut.
5. Ämbetsverkets chef bör kunna tillräckligt
snabbt fatta en bestämd och rättvis ståndpunkt för
att själv kunna deltaga i muntliga förhandlingar
enligt förhandlingsordningen för statens tjänstemän.
I det betänkande (statens offentliga utredningar
1936: 41) på grundval av vilket sådan
förhandlingsordning beslöts, angives sid. 88—89: "Självfallet är,
att myndighet fritt skall äga utse sina representanter
vid förhandlingar med en tjänstemannaförening. De
sakkunniga vilja blott framhålla det betydelsefulla i
att myndighetens chef personligen deltager i
åtminstone viktigare förhandlingar. För förhandlingarnas
snabba och lyckliga genomförande måste det
nämligen vara av största vikt, att myndighetens
representanter kunna taga ståndpunkt till uppkomna
frågor redan under förhandlingarnas gång, så att
dessa icke behöva uppskjutas för inhämtande av
för-nyade instruktioner."
6. Ämbetsverkets chef bör vara tillräckligt
representativ och språkkunnig för att själv kunna
representera ämbetsverket och sitt land ej blott inom Sverige
och Norden utan även vid de stora internationella
kongresserna etc. på det industriella rättsskyddets
område.
7. Det torde dessutom vara önskvärt, att den
blivande chefen redan på förhand äger god personlig
kännedom om industriens tekniska och rättsliga
problem samt kontakt med industriens företrädare och
uppfinnarna. Sådan kännedom och kontakt torde
otvivelaktigt bidraga till en fördjupad förståelse
mellan patentverket och de kretsar, som närmast äro
beroende av ämbetsverkets verksamhet.
Patentverkets hittillsvarande chefer hava till sin
utbildning varit jurister. Proportionen mellan
antalet ingenjörer och jurister hos ämbetsverket visar
emellertid, att patentverkets tekniska arbetsuppgifter
äro av överväldigande betydelse i förhållande till de
övriga. I den mån vid handläggning av de tekniska
ärendena juridisk sakkunskap i enstaka fall kan vara
erforderlig, finnes sådan alltid instruktionsmässigt
att tillgå, Med hänsyn till såväl ämbetsverkets
allmänna som chefens speciella arbetsuppgifter
förefaller det därför naturligast, att patentverkets chef
är ingenjör. En jurist måste nämligen få anses stå
främmande för och ej alls eller blott med svårighet
kunna självständigt och inom rimlig tid tränga in i
och rätt bedöma de oftast invecklade tekniska
problemen i de ärenden, som handläggas av
besvärsavdelningen.1
Men ej vilken som helst ingenjör kan anses lämplig
för posten. I lika hög grad som det fordras
fackmän som chefer för statens järnvägar, telegrafverket
och arméns sjukvårdsväsen fordras det en fackman
på patentväsendets område som chef för
patentverket. Tillgång på sådana fackmän bör bl. a. finnas
bland patentverkets egna ingenjörer. Det vore önsk-
1 Jämför i detta sammanhang norska Patentstyrets
in-geniørforenings skrivelse refererad i Teknisk Ukeblad nr 21,
1922, sid. 194—195, samt åtskilliga inlägg i nämnda tidskrift
åren 1937 och 1938. Norska patentverket erhöll förra året
chef med teknisk utbildning. Även brittiska patentverkets
chef är ingenjör. Båda hava gjort karriär inom sina resp.
patentverk.
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
