Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 23 dec. 1939 - Tekniska föreningar - Lapplands tekniska förening, av Gsm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tekniska föreningar
Lapplands tekniska förening
sammanträdde den 18 november å förmansklubben i
Malmberget under disponent Fagerbergs ordförandeskap
och i närvaro av ett 50-tal medlemmar.
Styrelsen omvaldes: disponent Georg Fagerberg,
Kiruna, ordförande; disponent Hugo Gärde, Malmberget,
vice ordf.; disponent Börje Grafström, Tuolluvaara.
sekreterare och kassaförvaltare; disponent M. Erik
Almin, Koskullskulle, och driftchef C. E. Söderbaum,
Porjus. Styrelsesuppleanter: förste baning. Frey
Svenson, Luleå, och driftchef Gunnar Meurell, Porjus. Till
revisorer valdes förvaltare A. Westling, Kiruna, och
konsul H. Hammarön, Kiruna, med ingenjör H. Wellner,
Kiruna, som suppleant. Till klubbmästare utsågs
ingenjörerna B. Hjortzberg-Nordlund, Malmberget, och E.
Wennerström, Kiruna.
I föreningen invaldes bergsingenjörerna R.
Westerlund och C. A. Widén, civilingenjör B. Holstensson och
bilbesiktningsman C. Schmidt, samtliga i Kiruna,
ingenjör G. Reich, Malmberget, samt ingenjörerna K. A,
Karlsson, J. F. Järvfält och K. S. Roos i Luleå.
Föreningen beslöt att träda i korrespondens med
Västerbottens tekniska förening och Narviks Ingeniörforening.
Chefsingenjör K. H. Stekhank, Sandviken, höll
härefter ett föredrag över ämnet: "Psykotekniska
grundsatser ocli praktiska erfarenheter".
Talaren skildrade medryckande och instruktivt de
grundsatser och erfarenheter man haft och har ifråga
om psykotekniska prov vid den arbetsbyrå, som i
anledning av hastigt fortskridande rationalisering inrättades
vid Sandvikens järnverk år 1918, och vars
arbetsprogram numera är följande:
1) analysering av arbets, och andra förhållanden
inom företaget, 2) ackordsättning, 3) förhandlingsarbete,
4) förenhetligande ifråga om avtals-, ackords- och övriga
betalningsfrågor, 5) upplysning i förtjänstfrågor, 6)
förtjänststatistik, 7) psykoteknik och
anställningsrådgivning, 8) avlöningsrevision på de olika
verkstadskontoren, 9) olycksfallsstatistik.
Av programmet framgår, att rationaliseringsarbetet
numera bedrives med hänsyn till personliga och
psykologiska synpunkter och icke genom ensidigt tekniskt arbete.
Grundmeningen är att beakta den mänskliga
produktionsfaktorn, så att balans inträder mellan denna och de
rent tekniska eller maskinella faktorerna.
Rationaliseringen bör i enlighet härmed bedrivas enligt följande
tre huvudsynpunkter:
1) rationalisering får icke medföra en försämring av
produkten.
2) den maskinella utrustningen får icke överbelastas
så mycket, att onormal förslitning uppstår,
3) personlig överbelastning och därmed onormal
mänsklig förslitning skall undvikas.
För att komma tillrätta med det sistnämnda problemet,
som går ut på att giva personalen arbetsro och i
samband därmed uppbringa arbetseffekten till optimum samt
sänka olycksfallsfrekvensen, har man försökt hjälpa sig
med psykotekniska prov.
Vid dessa har man först att söka uppnå psykologisk
kontakt med den som undergår provet och åvägabringa
lämplig avspänning. Sedan gäller det att medelst olika
metoder och apparater enligt ett visst fastställt
provningsschema komma underfund med de huvudsakliga
för lämpligheten konstituerande egenskaperna, såsom
kombinationsförmåga, proportionssinne, exakthet och
ordningssinne, snabbhet, överlagd och oöverlagd
reaktion, konstruktivt tänkande och praktisk uppfattning. På
liknande sätl bedömas också vissa fysiska egenskaper,
såsom synförmåga, färgsinne, balanssinne och allmän
kroppskonstitution. Varje egenskap poängvärderas efter
en betygsskala med graderna 0—5. Poängsumman av
alla till en provningsserie hörande delprov, delad med
antalet prov, giver en medelpoäng för den provade.
Denna siffra i förening med det allmänna omdöme, den
"levande diagnos" man fått ger en mycket god ledning vid
bedömandet av den provades lämplighet för visst arbete.
Metoden ställer givetvis stora krav på de personer,
som skola kontrollera och bedöma proven.
Genom demonstration av kurvor, provningsapparatur
och ljusbilder, utvisande bl. a. en del provningsresultat,
gav talaren en klar bild av ovan relaterade förhållanden
samt visade även, huru undersökningar verifierat
metodens användbarhet, över 300 personer, som varit utsatta
för olycksfall, hade undersökts och indelats i 3 grupper,
nämligen sådana som varit utsatta för 1, 2 resp. 3
olycksfall per år. Sedan det psykotekniska medelbetyget
uträknats för samtliga inom gruppen förekommande
personer, visade det sig, att gruppen med ett olycksfall per
år uppnått ett medelbetyg av 2,80, gruppen med 2
olycksfall per år 2,60 och gruppen med 3 olycksfall per år 2,30
i medelbetyg.
Totala antalet provade personer sedan år 1928 tills
dato uppgår till ca 2 500.
Medelst en rad exempel visade talaren, huru personer
genom psykotekniska prov kunnat hänvisas till för dem
lämpligt arbete, huru tillfällig psykisk depression kan
medföra förhöjd olycksfallsfrekvens, samt huru även
goda egenskaper hos en anställd, t. e. starkt utpräglad
ambition, om de kombineras med en svaghet, t. e.
onormalt låg överlagd reaktion, kan frambringa s. k.
olycksfåglar, men även hur man genom att reda upp dessa
psykiska förhållanden kan bortskaffa många anledningar
till onödiga olycksfall.
Som slutomdöme om de skildrade metoderna
anförde talaren, att psykotekniken, rätt använd, kan göras
till ett gott skyddsmedel mot oriktig personalplacering
och därigenom dels verka höjande på den personliga
effektiviteten, dels förebygga personliga
överbelastningar, fysiska och psykiska. Den kan avbalansera
eventuella överdrifter under rationaliseringsarbetet och
bliva ett gott hjälpmedel i gemensam strävan till effektiv
arbetarskyddsverksamhet.
Föredraget följdes av en livlig diskussion.
Förste gruvingenjören vid LKAB i Kiruna, T.
Ekstam, lämnade därefter ett meddelande om "Löstagbara
borrskär", belyst med ljusbilder och
demonstrationsobjekt. Införande av lösa skär påvisades utgöra ett av
de större framstegen inom borrtekniken på senare tid.
Följande fördelar påvisades: skär och borrstång kunna
utföras i olika stålkvaliteter, avpassade för de
olikartade påkänningarna. Skären tillverkas i moderna
maskiner under vetenskaplig kontroll av bearbetning,
härdning etc. ökad borrhastighet erhålles genom skärets
högre kvalitet och därmed ökad nettoborrtid. Största
fördelarna sammanhänger med den minskade
stålkvantitet, som kommer till användning, medförande minskat
kapitalutlägg för borrstålet samt minskade
transportkostnader och minskad olycksfallsrisk genom den
minskade transportkvantiteten i schakten.
Tal. beskrev lösa skär av typen Thurston,
Hawkesworth, Granby Simplon, Timken, Ripbit, Jackbit m. fi.
ävensom särskilt tillverkning och omskärpning av
Jack-bits. Vidare skildrades de svenska skär, som Atlas och
Fagersta i- förening utexperimenterat och som nu
tillverkas vid Fagersta. Lösa kronor med hårdmetallinlägg
i skären visades även.
Exempel på användning lämnades från gruvor i U. S.
A., som är föregångslandet på detta område.
Till slut lämnades upplysningar om erfarenheter från
Kiruna, där lösa skär helt införts i dagbrytningen.
Efter sammanträdet vidtog traditionell gåssupé och
samkväm på Bolagshotellet. Gsm.
57 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
