Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
1932 ................... £ 42.16.3 £ 25.—.7
1933 ................... „ 38.18.9 „ 27.3.9
1934 ......................34.1.3 „ 25.12.6
1935 ......................36.6.10 „ 26.4.4
1936 .......................49.8.1 „ 34.9.4
1937 ................... „ 78.2.6 „ 36.5.—
1938, nyår ............. „ 32.10.—
15.5 .............. „ 48.10.—
15.11 ............. „ 45.10.—
15.12 ................43.11.16
Man gör sig då ofta frågor som dessa, "vilket är ett
ungefärligt normalpris för koppar", "vad menas med ett
högt kopparpris, vad med ett lågt", "vid vilka
kopparnoteringar skall jag köpa koppar och öka mina lager,
vid vilka skall jag sälja och minska dem, och vid vilka
priser skall jag förhålla mig lugn i dessa avseenden
och varken köpa eller sälja"?
Då Sverige årligen förbrukar ca 50 000 ton koppar
och varje kopparton representerar ett värde av 25—
100 eng. pund, dvs. av ca 500—2 000 sv. kr., eller
för hela årskvantiteten 25 000 000—200 000 000 kr.,
så hava dessa frågor nationalekonomisk betydelse.
Vid försök att besvara dessa frågor, måste man
först tydligt klargöra och ständigt hava i minne, att
det icke finnes någon verklig undre gräns, under
vilken kopparpriset icke kan sjunka, och icke heller
någon verklig övre gräns, över vilken det icke kan
stiga eller drivas i höjden, åtminstone om man räknar
med huvudsakligen korta tidsperioder, såsom endast
behöver vara fallet. För närvarande torde följande
resonemang klarlägga förhållandena.
Rhokanabola-get i Rhodesia torde hava ett av världens allra lägsta
självkostnadspris för koppar. Det torde ligga vid
£ 22—24 pr ton, dvs. ca 5 cts pr lb under de senaste
åren, varvid dock är att märka, att bolaget samtidigt i
årsdividender på sina aktier utdelat icke mindre än
6 2,5 % pr år. Till detta låga självkostnadspris kan
bolaget dock tillverka endast en ringa del av
världsbehovet.
Det är allmänt bekant, att de amerikanska bolagen
hava betydligt högre självkostnadspriser, men dessa
torde dock ingenstädes överstiga 9 cts pr lb utan
snarare ligga något därunder. Nuvarande
världsnoteringen på koppar uppgår till ca 11 cts pr lb, vilket
innebär tillräcklig vinstmarginal. Någon egentlig
allvarlig orsak torde därför icke förefinnas att driva
kopparpriserna högt över nuvarande notering, såvida
icke särskilda orsaker inträffa, såsom inflation eller
plötsliga och trängande behov av omedelbara större
leveranser för t. e. krigsändamål.
Man torde sålunda kunna påstå, att f. n.
normalpriset å standardkoppar torde ligga vid ca 10 cts à
11 cts pr lb eller vid ca 45 £ pr ton.
Sjunker världsnoteringen under detta pris vid
förbättrade eller åtminstone ej försämrade konjunkturer,
torde man obetingat kunna vänta sig ett snabbt
återhämtande, stigande, av kopparpriserna, och den
kop-parförbrukande industrien bör därför med lugn öka
sina lager. Stiger kopparpriset starkt över detta pris
till följd av konsumtion, spekulation e. d., sä torde
obetingat försiktighet böra tillrådas vid inköp och det
snarare vara att tillråda att minska sina förråd.
Vid dessa resonemang har jag för enkelhets skull
antagit, att förhållandena å produktionsmarknaden i
båda fallen varit något så när oförändrade och att
under tiden inga betydelsefullare statsingripanden i
pris- eller produktionsreglerande syften förekommit
och att ej heller några andra störande faktorer
inverkat.
15.12.1938.
Bror Orion.
Notiser
Zirkonium.* Trots att metallen zirkonium
upptäcktes för mer än ett århundrade sedan, har den först
under de sista 25 ären erhållit ekonomisk betydelse.
Utvecklingen av denna och några andra mindre kända
metaller till teknisk betydelse har beskrivits av H.
Counrad Meyer i en artikel benämnd "Economics of
some of the less familiar elements", (Ind. Eng. Chem.,
Ind. Ed., 1938, 30, 431—436).
Möjligen beroende på dess begränsade användning
har man i allmänhet ej klargjort för sig, att
zirkonium är det nittonde grundämnet i ordningen vad
beträffar halten av elementet ifråga i jordskorpan, i det
att zirkonium förekommer 2% ggr så rikligt som
koppar och 3 ggr så rikligt som bly.
Det finns två i kommersiellt avseende betydande
zirkoniumkällor: zirkon, ett silikat, och baddeleyit, en
naturlig oxid, som förekommer i oren form som zirkit.
Zirkon, det rikligast förekommande mineralet,
påträffas i sandavlagringar i olika delar av världen, där
sanden troligen bildats genom denudation av graniter,
gnejser och pegmatiter innehållande zirkon som
acces-soriskt mineral.
Australien, Indien och Brasilien ombesörja största
delen av världsbehovet av industriell zirkon.
Zirkon-halten i Australiens älvgrus varierar från 40 till 75 %,
varför mineralet måste separeras på magnetisk väg
och därefter genom flotation befrias från ilmenit och
rutil, som ingå i den magnetiska produkten. De indiska
avlagringarna på Travacorekusten brytas på grund av
sin halt av ilmenit och monazit i förening med zirkon,
i det ilmenit nu är den viktigaste produkten. Troligen
är emellertid Brasilien den äldsta kommersiella
zir-konkällan, där strandsanden längs en kustremsa från
Rio de Janeiro till Bahia innehåller omkring 20 %
zirkon.
Brasilien är för närvarande den enda källan för
oxiden, baddeleyit, i det vidsträckta avlagringar
förekomma i närheten av Pocos de Caldas. Distriktet är
för närvarande känt för sina i hög grad mineralhaltiga
varma källor, vilka tros ha spelat en betydande roll
vid bildandet av zirkoniumoxiden.
Zirkoniumoxid är den mest använda
zirkoniumför-eningen, i det dess största användning troligen är som
mattgöringsmedel för glasyrer och emaljer. På grund
av sin låga värmeutvidgningskoefficient, sin kemiska
indifferens och sin höga smältpunkt, omkring 2 700 °C,
användes den även som eldfast material.
Komplikationer tillstöta emellertid på grund av att oxiden
undergår åtskilliga omvandlingar av kristallform vid
upphettning. Följaktligen anses den rena osmälta
oxiden vara olämplig för framställning av högvärdiga
eldfasta material, men det finns två metoder för att
åstadkomma brukbara sådana av den. Enligt en av
dessa smältes oxiden först, då en stabil förening kan
bildas; enligt den andra upphettas oxiden blandad med
några få procent magnesiumoxid till en
minimitempe-ratur av 1 700 °C och bildar då en stabil förening av
isometrisk kristallform. De eldfasta egenskaperna
försvagas emellertid i hög grad genom tillsättningen av
magnesiumoxid, då den förorsakar sänkning av
smältpunkten, och sådana eldfasta ämnen äro olämpliga för
användning vid temperaturer överstigande 2 000°C.
Användandet av zirkoniumoxid som eldfast
material har emellertid ej utvecklats i så hög grad på
1 Metallen benämnes numera oftast zirkon. Mineralnamnet
zirkon är dock äldre. För att undvika missuppfattning har
förf. här begagnat zirkonium som beteckning för metallen och
zirkon för mineralet.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
