Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
jernkvalitet. Denne fleksibilitet har selvsagt
betyd-ning ved spillkraftutnyttelse.
8) Ovnsgangen er meget lugn. Faseforskyvningen
kan höides på 0,8 til 0,9. Av disse årsaker er derför
ovnen — sett fra kraftleverandørenes synspunkt —
en velsett strømavtager.
9) Driftsavbrytelser er sjeldne. Sotning av
gass-renseanleggene kan företas uten å avbryte
ovns-driften. Man bør ha dobbelt sett renseanlegg for hver
ovn.
10) Ovnskonstruksjonen er enkel.
Kraftforbruket pr ton rujern er først og fremst av-
hengig av rujernets innhold av kisel og andre tungt
reducible bestanddeler, desuten av beskikningens
jerngehalt, etc. Ved koksdrift forbrukes for jern til
stålfabrikasjonen 2 400 til 2 600 kWh pr ton rujern,
for støperirujern med høi kisel kan det gå op i mot
3 000 kWh. Elektrodeforbruket er ved koksdrift
normalt 8—10 kg pr ton rujern. Ved trekulldrift ligger
alle disse tall lavere. Av reduksjonsmaterialer
med-går ca 400 kg pr ton rujern. I stedet for kalksten
har vi funnet det å være en stor fordel å anvende
kalkferrit, som fremstilles efter den norske ing.
Rolf-sen’s fremgangsmåte.
I ovnene bør av tekniske og økonomiske grunner
anvendes Søderberg-elektroder, som har gitt meget
gode resultater.
Gassen er et meget verdifullt produkt, som bør
finne en bedre anvendelse enn for opvarmning. Man
får omkring 650 nm3 gass pr ton rujern, med en
brennverdi av ca 2 500 Kal pr nm3. Gassens
poten-sielle energi uttrykt i kWh er således ca 1 900 kWh
pr ton rujern. Summen av voluminnholdet av
kull-oksyd og vannstoff er vanligvis over 80 %.
Gass-reduksjon, altså indirekte reduksjon, av ovn chargen
forekommer kun i ubetydelig utstrekning.
Beskikningens jernoksyder i Spigerverkovnen kan
være stykkmalm, sinter eller briketter. Flere av
ovnene arbeider med sintret eller brikettert
kisav-brann.
De ovner som hittil er bygget og i drift er: I Norge
2 ovner, ved Spigerverket og i Bremanger,
henholds-vis 6 000 og 9 000 kVA transformatorutrustning. I
Italia 6 ovner à 7 800 kVA. I Sverige 2 ovner, en på
ca 6 500 kVA og en på 12 000 kVA. I Finland 1 ovn
på 12 000 kVA. Videre bygges for nærværende 2
ovner à 7 500 kVA i Japan. Ved 2 italienske verk
skal bygges flere 12 000 kVA ovner, foreløbig 1 ovn
ved hvert verk. — Interessen for ovnen er forøvrig
meget stor i en rekke lann.
Den økonomiske berettigelse av elektriske ovner
for rujernfremstilling er avhengig av flere faktorer,
og lønnsomheten må bedømmes for hvert enkelt
til-felle. —- Det har været anført, at når prisen pr kWh
er fjerdeparten av prisen pr kg koks, så er unner
ellers like forhold den elektriske smeltning konkur
-rancedyktig. Dette er naturligvis kun en rå
tilner-melse. — En faktor som må tas i betraktning er den
høiere kvalitet elektroovnen med koksdrift gir,
sam-menlignet med koksmasovnen.
Ved trekulldrift kan man anstille følgende
sammen-ligning mellem blæsterhytter og elektrohytter:
An-vender en blæsterhytte pr ton rujern 50 hl trekull
à 1 kr. pr hl = 50 kr. og en elektrohytte 28 hl
à kr. 0:70 (ribbkol) = kr. 19:60, får man en
diffe-rence på ca 30 kr. Unner ellers like forhold kan
da strømprisen for elektroovnen være ca 1,2 øre
pr kWh.
Den første ovn ved Spigerverket, Tyslandovnen,
var resultatet av et samarbeide mellem Den norske
stat og Christiania Spigerverk. Samarbeidet er
over-ført på den nye ovnskonstruksjon, som almindeligvis
benevnes Spigerverkovnen, eller også
Tysland—Hole-ovnen, og daterer sig fra 1928. — Spigerverket og
det ledelse, jeg nevner specielt direktør Gunnar
Schjelderup, har hovedfortjenesten av ovnens
utvik-ling. Det norske aktieselskab for Elektrokemisk
Industri (Elektrokemisk) har innlagt sig store
förtjenster av dens eksploatering og senere
konstruktive utformning. Dette selskap innehar også
patent-rettighetene for Søderbergelektroden, der som
herrer-ne vet er blitt en viktig faktor i möderne
elektrometallurgisk industri.
Spigerverkovnen må sies å ha bragt den elektriske
rujernsmeltning et godt skritt fremover, serlig hvad
anvendelsen av koks som reduksjonsmateriale angår.
Den videre utvikling av ovnen må serlig ta sikte på
å øke ovnskapaciteten, hvorved
fremstillingsomkost-ningene vil kunne nedbringes. — Det er min tro at
man i denne henseende vil kunne nå meget långt.
Imatraverkens Spigerverksugn.
Av bergsingeniör HARRY WILLNERS.
I anslutning till ing. Holes redogörelse skall jag
meddela några erfarenheter från Imatraverkens
tackjärnsugn, vilken har nominellt 10 000 kW ugnseffekt.
Elektroderna äro symmetriskt placerade i triangel,
och vid full belastning producerar ugnen 90—100
ton tackjärn/dygn. Den har nu varit i drift ungefär
1V2 år. Jag skall endast beröra några frågor av
principiell betydelse, som kunna vara av allmänt
intresse vid ett möte som detta, nämligen de elektriska
och termiska förhållandena jämte deras inverkan på
ugnens dimensionering samt vidare ugnens
reglerbarhet ur elektrisk synpunkt.
Ugnen var den första i sitt slag och var givetvis
icke fri från barnsjukdomar. Då dessa, såvitt vi
kunna se, nu äro helt övervunna kan det vara av
intresse att icke alldeles förbigå de första
svårigheterna.
Smältzonerna och deras utbredning.
Först vill jag fästa uppmärksamheten på det kända
förhållandet, att i smältugnar arbetande med ljusbåge
mellan elektrod och bad utbildas vid varje elektrod
en aktivt arbetande zon, en smältzon, i form av en
tydligt avgränsad krater. Av allt att döma
åstadkommes densamma av strömningar i badet
förorsakade av elektrodynamiska krafter. Zonens storlek
betingas bl. a. av beskickningsmaterialets fördelning
i ugnen. Utanför zonen är ugnsfoder,
avlagnings-material m. m. praktiskt taget oangripet, inuti zonen
förefaller det som om knappast något material i
längden skulle stå emot påfrestningen. Zonen har
utsträckning både i sid- och höjdled — ett rätt
avstånd mellan badyta och botten är lika viktigt som
avståndet mellan elektrod och ugnsvägg. Företeelsen
synes tydligast vid ugnar med hög tillförd effekt pr
m2 badarea. Frågan om en ugns dimensionering är
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
