Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
till stor del en fråga om att anordna ändamålsenlig
beskickningstillförsel samt att placera ngnsväggarna
i rätt läge utanför smältzonerna.
Fig. 1 visar smältzonernas utformning vid
Imatra-ugnen sedan den varit i oavbruten drift jämnt ett år.
Bilden visar ett horisontalsnitt genom ugnen i nivå
med badytan, där smältzonen har sin största
utbredning. Man lägger märke till det karakteristiska
klöverblad, som bildas av de tre smältzonerna. Mitt
på ugnens sidor mellan elektroderna äro väggarna
fullkomligt orörda och därinnanför finnas döda zoner,
fyllda med beskickningsmaterial, som ej deltagit i
ämnesomsättningen. I hörnen närmast elektroderna
ha däremot smältzonerna skurit så långt in i väggen,
att vi ansågo lämpligt att avbryta ugnskampanjen för
att undersöka förhållandena.
Det visade sig att man kunde förbättra
hållbarheten genom att ändra ugnens dimensioner. Men den
viktigaste slutsatsen var dock, att man med rätt
avpassade dimensioner obestridligen måste få en
mycket god hållbarhet på ugnen, detta framgår bl. a. av
förekomsten och utformningen av de döda zonerna.
Sedan man utnyttjat de gjorda erfarenheterna, har
man anledning att för framtiden räkna med en om
icke obegränsad så åtminstone flerårig livslängd på
ugnen.
Ugnsbottnens hållbarhet visade analoga
förhållanden. Om baddjupet var grunt, iakttogs frätningar på
ugnsbotten, men när tapphålet placerades så, att
avståndet mellan badyta och Radex-skiktets överyta var
lika stort som vad man kunde kalla smältzonens
"naturliga" baddjup (se fig. 2) iakttogs knappast
någon bottenfrätning alls. Efter ett års oavbruten
drift konstaterades, att Radex-bottnen var praktiskt
taget oangripen, dvs. bottnens hållbarhet lämnade
intet övrigt att önska.
Smältzonernas exc entricitet.
Fig. 1 visar en intressant omständighet, nämligen
smältzonernas tydliga excentricitet. Zonerna äro icke
runda utan långsträckta, och deras längsaxel är ej
mindre än 40—50 % längre än kortaxeln. Dessutom
är längdsträckningen riktad åt det ur konstruktiv
synpunkt ogynnsammaste hållet, nämligen mot
närmaste ugnshörn.
Fig. 1. Smältzonernas utformning.
12
Fig. 2.
Söker man orsaken till smältzonens excentricitet,
fäster man sig kanske främst vid
beskickningstillförselns inverkan. Materialet tillföres nämligen vid
sidorna så, att beskickningspelaren är högst och
trycker därför starkast ned i badet just vid smältzonens
kortaxel. Det ligger nära till hands att tänka sig, att
beskickningen på dessa ställen försvårar de
elektrodynamiska badrörelserna samtidigt som badet kyles
av det förbrukade reaktionsvärmet, under det att i
längdaxelns spets, där beskickningspelarens tryck ej
är så stort, utbildas badrörelserna mera ohämmat.
Är denna förklaring riktig skulle förhållandena kunna
förbättras om man anordnar beskickningstillförsel i
ugnshörnen.
Men det finnes också ett rent elektriskt fenomen
med likartad verkan. Yid triangelställda elektroder
åstadkomma nämligen fälten en elektrodynamisk
kraftkomposant, riktad just åt detta håll. I badet
under varje elektrod erhålles utom vertikala, nedåt
riktade vätskeströmningar även en horisontell
strömning riktad rakt mot närmaste ugnshörn. De
elektrodynamiska krafterna äro proportionella mot
kvadraten på ampère-talet och strömstyrkan uppgår i denna
ugn till 43 000 amp. pr elektrod. Då mediet
dessutom utgöres av högt upphettat, lättflytande
tackjärn, finnas förutsättningar för att den
horisontella kraftkomposanten skall få tydlig verkan. Det
är sannolikt att strömningarna under elektroden
förlöpa som fig. 2 visar, dvs. att de horisontella och
vertikala komposanterna sammansättas till en snett
nedåt och utåt riktad resultant, och att frätningarna
runt smältzonen till följd därav förorsakas av
underifrån uppströmmande järn. Det blir då desto
angelägnare att söka dämpa badrörelserna i
ugnshörnen resp. begränsa deras utsträckning med hjälp av
tillräckligt tunga beskickningspelare.-
Denna "hörnverkan" vid triangelställda elektroder
har bl. a. behandlats av Wotschke ("Grundlagen des
elektrischen Schmelzofens" sid. 340—45). Fenomenet
har betydelse för ugnens dimensionering samt för
ugnstypens vidare utveckling. Det blir olika starkt
utpräglat vid olika elektrodplaceringar, t. e. om
elektroderna stå i linje ’eller i triangel eller om man
tänker sig elektrodantalet ökat till 4 resp 6 elektroder.
Eftersom kraftverkan ökas med kvadraten på
strömstyrkan kan man överväga om ej en utveckling mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
