Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
karbid, som normalt förefinnes, har eliminerats.
Genom att göra detta stål hårt genom härdning
finner man, att, förutom den normala martensitiska
grundmassan, även en ny beståndsdel har bildats,
tantalkarbid. I ett 1,2 %-igt kolstål, innehållande
18 % tantal, har allt kol förvandlats till tantalkarbid,
och överskott av tantal i form av Fe2Ta återstår. Det
är lätt att urskilja partiklar av glasartad hård karbid
i ett mikrofotografi.
Karbidstål.
Det är tydligt, att med lämplig kontroll av
sammansättning, i det man börjar med ett material av hög
kolhalt, kan ett stål framställas, som håller en
väsentlig del tantalkarbid, och att sådana legeringar borde
vara ytterst användbara till skärverktyg etc. på grund
av karbidens avsevärt stora hårdhet. Förberedande
experiment på denna grundval ha visat resultat som
lova tillräckligt för att rättfärdiga utvecklingen. En
hård verktygsstållegering framställes direkt ur
tackjärn, innehållande kol från 2—4 %. En proportion
av järntantal tillsättes, vilken beräknas absorbera
nästan allt kol, men lämnar en viss procentdel
tillräcklig för att åstadkomma härdning av grundmassan
genom värmebehandling. Andra metaller, såsom
wolfram och krom, kunna även tillsättas. Den
resulterande legeringen består av en grundmassa av samma
karaktär som verktygsstål, i vilket uppträder
finfördelad en stor mängd ytterst hård karbid. Om kol
sättes till en smälta av järntantal, upptages det först
av tantal, och smältpunkten ökar. Den deglika
massan, som bildats och som innehåller en stor mängd
tantalkarbid, kan behandlas med syror, och ett fint
karbidpulver, bestående av skarpa korn, frånskiljes
sålunda. Detta pulver skulle möjligen kunna
användas som slipmedel eller som grundbeståndsdelen i
verktyg av sintrade karbidlegeringar.
Dessa speciella tillsatser kunna vara av betydande
nytta. På grund av den reaktion, som uppstår när
helst tantal tillsättes en kolstålssmälta, framgår att
metallen ej kan komma till användning i
konstruktionsstål och i maskinstål med medelhöga kolhalter
utan endast i speciella stål antingen med låg eller
mycket hög kolhalt.
Nitr eringsstàl.
De egenskaper hos tantal- och niobstål, vilka
antagligen äro av största intresse, är deras uppförande, när
ytan nitreras i krackad ammoniak. Stållegeringar,
vilka huvudsakligen innehålla krom och aluminium,
som användas kommersiellt, utsättas vanligen för
ni-treringsbehandling vid temperaturer av 480—550"C
under perioder upp till 80 timmar. Detta resulterar
i bildandet av ett ytbeslag av ytterst hårt material
rikt på aluminium- och kromnitrider. Behandlat stål
av detta slag användes alltmera, särskilt i
automobil-och aeroplanmaskinindustrierna för delar, vilka måste
vara praktiskt taget onötbara under driften.
Tillsats av tantal eller niob till sådant stål har visat
sig avsevärt öka tjockleken hos det nitrerade lagret.
Följaktligen har föreslagits att betydligt förkorta den
tidsperiod, som är nödvändig för behandlingen, på så
sätt blir processen mer ekonomisk beträffande
anläggningsutrymme och möjliggör att de värdefulla
fördelarna av nitreringsprocessen bli i högre grad
tillgodogjorda. Det har visat sig, att en halt av 1 %
niob är fullständigt tillräcklig att åstadkomma ökning
av nitreringshastigheten, i det en period av 2 4
timmars nitrering giver ett hårt lager av över 1,3 mm
tjocklek och en 8 timmars behandling vid 550°C giver
ett lager av mer än det kommersiella minimet av
0,125 mm tjocklek. Med niobstål tycks det vara
möjligt att öka nitreringstemperaturen utan att förorsaka
sprödhet hos det nitrerade lagret. Genom särskilda
undersökningar har påvisats att denna ökning av
hårdheten erhålles utan någon anmärkningsvärd
minskning av tjockleken, och att en härdning utförd med
hög begynnelsetemperatur är fördelaktig, när det
gäller att öka mängden av niob, som skall gå i lösning.
Då stålet är fritt från aktivt kol, innebär
behandlingen intet hårdnande vid avkylning och därför ej
heller någon risk för sprickning. Det utföres på stål
i stångform, innan bearbetningen har påbörjats.
Niobstål oxiderar ej så hastigt och kan tryggt upphettas
till högre temperaturer än vad som är vanligt med
ordinärt stål.
Icke-järnlegeringar.
Under det att utsikten för ökat tillgodogörande av
tantal som en hård karbidbildande metall och av niob
som en beståndsdel i nitreringsstål, kromstål och
austenitiskt rent stål, visar tydliga tecken på stora
möjligheter för utveckling, finnas få underrättelser
tillgängliga beträffande icke järnlegeringar.
Framtiden för en dylik användning beror i hög grad på
tillgängligheten av metallerna i en lämplig, billig form
annat än som järnlegeringar, vilkas användning
förutsätter införandet av järn och mangan i legeringar
tillsammans med tantal och niob.
Produktionen av tantal och niob.
Världsproduktionen av tantal- och niobmalmer
synes ha ökats från omkring 6 ton 1930 till omkring
200 ton 1934 och troligen omkring 450 ton 1936.
Under det att tidigare metallerna troddes vara
sällsynta, har man nu funnit många fyndigheter i
sydvästra Afrika, Uganda, Indien, Kanada, Brasilien och
Belgiska Kongo, och gångar av kolumbit i förening
med tennmalm ha påträffats i några gruvor i Nigeria.
En Nigeriafyndighet tycks vara rik på kolumbit och
levererar f. n. största delen av världsproduktionen.
Tillgångarna på tantal och niob äro sålunda troligen
mer än tillräckliga för att möta den nuvarande
efterfrågan, och det är troligt, att utvecklingen av både
gamla och nya användningssätt kommer att medföra
en stabil marknad, så att produktionen kan
organiseras i en större skala och produkten lämpligt
standardiseras. Det kan vara av intresse att erinra sig, att
kolumbit, som för endast några år sedan betraktades
såsom en avfallsprodukt vid tennmalmsbrytningen, nu
som resultat av vetenskapliga utredningar har blivit
ett värdefullt mineral och en beståndsdel i en stor
del av de viktigaste specialstålen.
E. R—s.
Notiser
Några uppgifter beträffande bauxitfyndigheter i
brittiska Guayana. Mr D. W. Bishopp har i "the
Geo-logical Survey of British Guiana" sammanställt ett
"Memorandum ön the Occurrence of Bauxite in British
Guiana", varav största delen nyligen publicerats som
"Geological Survey Bulletin No. 8". Materialet har
sammanställts från en serie rapporter, brev, memoranda,
regeringspublikationer och pressartiklar av olika
författare mellan 1910 och till nuvarande tid.
Bulletinen beskriver i korta drag bauxitfyndigheternas
historiska utveckling, ägnar stort utrymme åt
beskrivningar av de olika fyndigheterna, vilka hittills
undersökts, och slutar med en teoretisk diskussion över
bauxi-tens geologi och ursprung. Den består till stor del av
rapporter, utvisande produktion, analyser och en
förteckning på nuvarande ägare. Sammanlagt äro 24 fyn-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
