Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
Provinsen Coquimbo. Först kan nämnas gruvområdet
La Marquesa. Under detta namn betecknas en grupp
bestående av tre betydande manganfyndigheter
belägna 10 km från stationen Marquesa på järnvägen
Coquimbo—Rivadavia. De heta Talcuna, Las Canas
och Romero. Även om deras tillgodogörande ej kan
bedrivas under gynnsammare förhållanden, uppskattar
man dock denna gruvas kapacitet till minst 700 ton
malm pr månad med en halt av mellan 44 och
48 % Mn.
Vidare finns här gruvan El Arrayan i
Elqui-departe-mentet. Härvid rör det sig om en betydande malm,
vars utsträckning är ganska lång. Den ligger ungefär
1 200 m över havet sydost om stationen Pelicana på
järnvägen Coquimbo—Rivadavia. Huvudstråkets
mäktighet utgör på några ställen 1 till 2 m, men vanligen
är den brytvärda bredden endast 80 cm.
Ytterligare en gruva är La Liga i
Elqui-departemen-tet. Malmen uppträder här i mycket väl
karakteriserade ådror, vilkas mäktighet varierar mellan 80 cm
och l,2o m. Ur dessa fyndigheter uppfordrades under
föregående år manganmalm med den högsta halt, som
erhållits i provinsen Coquimbo. Pelicana är närmaste
järnvägsstation för denna malm för transport till
Coquimbos hamn.
Till slut kan även nämnas manganfyndigheterna i
Corral Quemado, vilka ligga på egendomen med samma
namn i Ovalle-departementet. De ha tillgodogjorts
sedan 1884 och bestå av två stora grupper: den första
heter Corral Quemado och den andra Fraguas. Den
uppfordrade malmen transporteras över
järnvägsstationerna Andacollo och Angostura. Dessa fyndigheter
bestå av en rad malmgångar, vilkas bearbetning har
varit mycket lätt; deras halt är 45 till 49 % maugan
och 7 till 8 % Si02. Fosforhalten är ringa.
Förutom de ovan nämnda gruvorna finns det i dessa
provinser såväl som i Aconcagua, Santiago och Valdivia
ytterligare ca 15 gruvor av mindre betydelse.
Exporten av manganmalm. Tillgodogörandet av
man-ganmalmen i Chile är liksom i andra länder med liten
produktion beroende av möjligheterna på
världsmarknaden och dessa möjligheter sammanhänga med den
mer eller mindre aktivt bedrivna brytningen av
manganfyndigheterna i Ryssland, Brittiska Indien,
Guldkusten och Brasilien, vilka f. n. äro världens
kraftigaste manganmalmsproducerande länder.
Då förbrukningen inom landet är måttlig och
endast faller på glasfabriker och gjuterier, exporteras
manganmalmsproduktionen nästan fullständigt, och
under de sista ären ha exportsiffrorna varit följande:
ton
1933 ............... 383
1934 ............... 2 033
1935 ............... 2 185
1936 ............... 2 591
1937 ............... 6 508
95 % av exporten utgick från hamnen Coquimbo
och huvudsakligen till Tyskland, Belgien, Norge och
Förenta staterna. År 1936 exporterades ett litet parti
till Japan.
Den chilenska manganen har goda egenskaper och
är praktiskt taget fosforfri. Efter det att under sista
tiden arbetet äter upptagits i två stora fyndigheter i
La Serena-departementet, ökas den inhemska
produktionen uppskattningsvis ca 2 500 ton per månad.
E. R—s.
Kontroll av blymarknaden. (Metall und Erz, häfte
21, sid. 583, 1938.) I början av september 1937 beslöt
i princip som bekant en del av de icke amerikanska
blyproducenterna, särskilt de inom den engelska in-
tressesfären att göra en inskränkning av
blyproduktionen. Det uppgavs då, att man bestämt sig för en
minskning av produktionen med 10 %. Emellertid
äro inte närmare detaljer kända beträffande dessa
planer och till en viss grad har man den känslan att
en publicering av en ingången förening av
producenterna i huvudsak gjorts för att stegra deras inflytande
på blymarknaden och samtidigt medföra en ökning av
blypriserna.
Man mäste nämligen fråga sig om det är absolut
nödvändigt för blyproducenterna att just under
nuvarande världspolitiska läge vidtaga en
produktionsinskränkning. De internationella rustningarna ha icke
minskat på senare tiden och som bekant utgör bly en
oumbärlig metall just i krigshushållningen. Dessutom
kan knappast så stora störningar i världsproduktion
och -konsumtion påvisas att ur denna synpunkt en
produktionsinskränkning torde anses vara nödvändig.
Blyinnehållet i blysligsproduktionen utgjorde enligt
uppgifter från Metallgesellschäft, Frankfurt, under
tiden 1927 till 1937 16 000 500 ton mot en
hyttproduktion av 16 229 000 ton eller i runt tal 228 500 ton
lägre. Det måste alltså under denna period, som
omfattar såväl konjunkturperioden 1929 som även den
efterföljande depressionen 1931 och den därpå
följande återhämtningen till 1937, inträtt en minskning i
världstillgångarna av blymalm. Men även
förbrukningen har under denna tidsperiod med 16 215 800
ton legat blott 13 200 ton under hyttproduktionen.
Till slutet av år 1937 har alltså enligt dessa resultat
verkligen ännu ingen nödvändighet förefunnits att
inskränka blyproduktionen. Produktion och
konsumtion förlöpa för närvarande på följande sätt (tabell 1).
Tabell 1.
[-Blysligs-produktion (bly-innehåll)-]
{+Blysligs- produktion (bly- innehåll)+} 1 000 ton [-Hytt-produktion-] {+Hytt- produk- tion+} 1 000 ton [-Förbrukning-] {+Förbruk- ning+} 1 000 ton [-Förbrukning-] {+Förbruk- ning+} i
förhållande till
hyttproduktionen 1 000 ton
Europa ............B 133,6 4 149,6 9 418,8 + 5 269,1
Asien ..............1301,0 1 146,8 1085,5 — 61,3
Afrika ............359,7 258.0 52,2 — 205,8
Amerika .... 8 895,4 8 598,4 5 449,6 —3148,9
Australien . . 2 320,8 2 076,2 209,8 - 1 866,4
__16 000,5 16 229,0 16 215,8 — 13,2
Just år 1937 med en världsproduktion av hyttbly av
1 691 700 ton enligt uppgift från Metallgesellschaft
och en uppskattad förbrukning av 1 730 000 ton måste
snarare ha medfört en förbättring av det statistiska
läget beträffande blyproduktionen.
I princip rör det sig ju vid restriktionssträvandena
för bly om en minskning av den icke amerikanska
produktionen, då Förenta staterna varken ha intresse
för en produktionsinskränkning eller överhuvudtaget
till följd av landets lagar kunna biträda
internationella överenskommelser. Hur ha nu sakerna vidare
utvecklats under 1938? Enligt uppgift från
ovannämnda källa har blyhyttproduktionen i de icke
amerikanska länderna under de sista sju månaderna 1938
stigit till ungefär 72 5 440 ton mot 714 682 ton under
samma tidsperiod föregående år, dvs. i runt tal 10 000
ton. Å andra sidan har enligt uppgift från
amerikanska byrån för metallstatistik ävenledes en ringa
ökning av förbrukningen i icke amerikanska länder
iakttagits. Den belöpte sig 1937 till i medeltal 88 242
ton pr månad. Härvid måste hänsyn tagas till att
icke ens en gång blybehovet i Ryssland och Japan
medtagits, vilket på grund av konflikten i fjärran
östern och dess verkan just under 1938 måste ha stigit
betydligt. Även på grund av dessa siffror kan man
knappast komma till den övertygelsen att en inskränk-
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
