Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
utom förvandlas cyaniten till mullit vid en lägre
temperatur än de två andra och till följd av det sätt varpå
den erhållna mulliten kristalliserar, antager man att
cyaniten ger en starkare mekanisk kropp än andalusit.
I sillimanit och andalusit utvecklas mullitkristallerna
parallellt med riktningen hos den ursprungliga
kristallens c-axel, men i cyanit växa mullitnålarna inåt, i rät
vinkel mot de ursprungliga kornens ytor.
Mullit, som erhållits ur cyanit, användes till tegel
för en hel del ugnstyper, däribland elektriska ugnar
och ugnar för emaljerings- och glasindustrien. När
den tillsättes keramiska massor innehållande lera och
kaolin, säges den reducera krympningen, minska
utvidgningskoefficienten, öka brotthållfastheten samt
motståndet mot slitning och elektriskt motstånd och
höja sintringstemperaturen. Den är användbar vid
framställning av brännugnsutrustning och man kan
även framställa kulor för rörkvarnar av densamma.
Dessa malkroppar ha god kulform och äro dessutom
såväl starka som hårda. I form av speciella plastiska
cement kan den användas för fastsättning av tegel i
ugnar samt lagning och reparering av tegelinfodringar.
Den ingår även som beståndsdel i s. k. isolatorporslin.
Cyanit förekommer vanligtvis i vissa bergarter och
det är mycket sällan den förekommer i stora
mono-mineraliska massor såsom avsöndringar i
kvartscyanit-gnejs eller -skiffer. Försök att separera cyanit från
andra mineral ur cyanithaltiga bergarter
nödvändiggöra alltid krossning och målning; men för
framställning av eldfasta tegel behöves grovt tegelmjöl som
huvudbeståndsdel så att mellanrummen kunna utfyllas
med finare tegelmjöl och ett plastiskt bindemedel.
Största delen av de amerikanska cyaniterna, vilka
separeras från de andra mineralerna i bergarten,
antingen genom våt anrikning eller magnetisk
separation, siktning och anrikning, förvandlas vid
upphettning till små och sköra korn, vilka ej äro lämpliga till
grovt tegelmjöl, under det att den indiska cyaniten,
vilken erhålles ur monomineraliska massor, lämnar
ett grövre tegelmjöl och bibehåller en stor del av sin
styrka efter bränningen. Sålunda är den indiska
cyaniten för närvarande den mest populära, i det stora
kvantiteter importeras till England, där den kalcineras
och tillsättes olika massor och blandningar.
Produktionen av cyanit i Indien började 1924 och
vid slutet av 1933 uppgick den till totalt 33 000 ton.
Sedan dess har produktionen emellertid ökat
mångfaldigt och uppgick 1936 till 24 787 ton.
Produktionssiffran för 1937 är ännu ej tillgänglig, men exporten
från. Indien var detta år 24 886 ton. Siffrorna för
produktion och export av cyanit från Indien under de
sista 10 åren äro följande:
Indien-produktion och export av cyanit.
(Long tons.)
Produktion Export
1928 ................................2241 ej tillgänglig
1929 ................................3 618
1930 ................................8 641 5 814
1931 ................................3 412 3 991
1932 ................................5 580 2 188
1933 ................................4 283 5 646
1934 ................................9 411 6 527
1935 ................................19 903 15 337
1936 ................................24 787 22 254
1937 ................................ej tillgänglig 24 886
Med undantag för små partier från Ajmer-Merwara,
Rajputana och Mysore stammar hela produktionen från
Singpbhum i Bihar. över 96 % därav kommer från
Lapsa Hill i Kharsawan, där den brytes av "the
Indian Copper Corporation, Ltd" J. A. Dunn (Mem.
Geol. Surv. India, 1929, 52, 145—274) har i Singp-
bhum visat, att cyanitbergarter förenade med
kvarts-cyanitbergarter förekomma på vissa avstånd utefter en
ca 11 svenska mil lång landsträcka. Vid Lapsa Buru
finnas det enorma avlagringar av
cyanitkvartsberg-arter innehållande avsöndringar av derb cyanit. Den
utgöres ofta av det strålformiga pelarlika slaget, och
man har påträffat kristaller av över 3 dm längd. Det
vittrade lagret vid ytan och ned till ett djup av endast
1 m uppskattas enligt mycket gamla uppgifter
innehålla 214 000 ton cyanit, och den totala mängden
torde uppgå till det tredubbla.
Mindre kvantiteter ha erhållits från Ghagidih,
omkring 3,2 km söder om Jamshedpur, även från
cyanit-kvartsbergarter. Mineralet har uppsamlats från
ytskikten, och man antager, att 20 000 ton finnas ned
till ett djup av 1 m. Mindre fyndigheter finnas även
vid B ak ra (10 000 ton) och Kanyluka (8 000 ton).
Nyligen gjorda upptäckter, vilka gjorts i
Nyassa-land av "the Geological Survey Department" ge belägg
för att cyaniten kan erhållas även från detta land.
I samband med en redogörelse för geologien och
mine-ralfyndigheterna i området väster om
Nyassalandjärn-vägens norra utsträckning beskriver J. B. Alexander
en stor cyanitfyndighet belägen mellan Dzonze Moutain
och Kapiridimba på Kirk Mountains platån (Annual
Report of the Geological Survey Department för år
1937, pp. 22—24). Denna fyndighet är belägen 3,2
mil från järnvägen. Cyanit upptäcktes även i trakten
nordväst om Dzonze Mountain av "the Imperial
Insti-tute Mineral Survey" 1906, och andra förekomster på
Kirkplatån beskrevos av "the Geological Survey" i
dess "Annual Report" för 1935, men man har icke
undersökt, om mineralet förekommer i tillräckliga
mängder för ekonomisk exploatering.
En serie derba cyanitavsöndringar i
cyanitkvarts-gnejs, vilka förekomma i form av linser, i gnejs och
skiffer, ha upptäckts på den största Kirk
Mountain-platån vid en punkt belägen l,i mil söder om Nzama
Mission och 1,2 km sydsydöst om Kapiridimba Peak.
Den främre delen av fyndigheten består av två små
kullar belägna 38 resp. 15 m över den största
bergkammens medelnivå. Rullsten av cyanitkvartsgnejs
och derb cyanit förekomma längs krönet och övre
sluttningarna av dessa kullar. Avsöndringar av derb
eller grov kristallinisk cyanit variera från några tum
i diameter upp till stora stycken vägande 30 ton. Tio
av de största rullstenarna tagna i närheten av krönet
på östra sidan av den största kullen uppmättes och
uppskattades till en total vikt av över 100 ton. Många
sådana rullstenar ha fallit nedför kullens sluttningar
och kunna påträffas på ett avstånd upp till 180 ni
eller mer från den centrala bergkammen. Dessutom
äro rullstenarna ofta grupperade i samlingar, vilka
sannolikt utvisa, att de befinna sig in situ eller nästa
och utgöras av utgåendet i dagen av cyanitbergarter.
Man har uppskattat den vittrade ytan till min.
1,3 km2, varav den centrala sektionen utgör 0,4 km2.
Räknas att det vittrade lagret håller 1 y2 % cyanit
ned till ett djup av ca 1 m, håller denna förekomst
åtminstone 2 000 ton cyanit. Beräknar man, att den
norra och södra sektionen på 9 61 km2 endast
innehålla % i% cyanit till ett djup av ca 1 m, kan en
minimal area av 961 km2 väntas erhållas. Hälften av
den totala mängden av det vittrade lagret i denna
fyndighet utgör 3 500 ton och förekommer i form av
rullstenar av derb cyanit, vilken endast fordrar krossning
till stycken av lämplig storlek för transport, under det
att den andra hälften skulle fordra separation från
låghaltig gångart medelst handskrädning.
Yittringsskiktet har befunnits härstamma från ett
band av linsformiga avsöndringar av derb cyanit av
växlande storlek upp till 1,5 m i diam., som
förekomma i cyanitkvartsgnejskroppar, vilka i sin tur
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
