Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
vandling har den omgivande leptiten överförts till
cordierit-aiitofyllit-cummingtonitgnejser. Dessa hava
av förf. jämförts med de metasomatiska
omvandlingsprodukter i Bergslagen, vilka uppträda intill
sulfid-malmer och magnesiarika järnmalmer, och förf.
tänker sig, att de nämnda gnejserna i Kantorp äro
dylika äldre omvandlingsbergarter, vilka på nytt
mobiliserats under pegmatitimpregnationen och de
metasomatiska processer denna förde med sig. De
normala sena omvandlingar, som leptiten undergått i
Kantorp intill de pegmatitimpregnerade malmerna,
karakteriseras av en ökad glimmerhalt samt mineral,
sådana som cordierit, andulusit och sillimannit och
det senare mineralet är karakteristiskt för de
mikro-klinrika pegmatiterna i malmen. Det är sålunda
mycket kraftiga omvandlingar, som
Kantorpsmal-merna undergått, och samma "filterverkan" som inom
Sörmlandsgnejserna i övrigt kan även iakttagas här.
därpå tyder cordierit-andalusit-sillimannitbildning
arna i malmernas sidosten.
I övriga undersökta malmfält finner man vanligen
en svagare filterverkan men en intensiv
pegmatit-genomdragning med de omvandlingar som åtfölja
denna, dvs. kvarts- och fältspatinvandringar och en
intensiv nybildning av diverse skarnmineral, vilket
allt ger malmerna starkt växlande mineralogisk
byggnad. Kvartsimpregnationen kan ibland vara så hög,
att malmerna blivit alltigenom sekundärt kvartsrika.
I samband med ådergnejsbildningen hava områdets
kalkstenar genom en intensiv och oregelbunden
sili-katbildning överförts till de silikatflammiga
kalkstenar, som bruka sammanfattas som
kolmårdsmar-mor. Karakteristiskt för ådergnejserna och deras
kalkstenar är, att inga brytvärda sulfidfyndigheter där
finnas, även om en del kiser, framför allt svavelkis,
här och var kunna iakttagas. Det synes som om
sulfiderna icke kunnat stanna i ådergnejsernas kärnzon
och som om tidigare existerande sulfidkoncentrationer
i samband med ådergnejsbildningen drivits uppåt mot
denna metamorfa djupzons tak. Runt omkring
åder-gnejsområdet sitta också rikligt med sulfidmalmer.
Omvandlingar i ådergnejsbildningens ytterzon.
Redan i den zon, som ovan i redogörelsen för
den geologiska utvecklingen kallats
ådergnejsernas ytterzon och som karakteriseras av utfingrande
pegmatitisering, fältspatisering och
glimmerskiffer-bildning, synas i stor utsträckning betingelserna
funnits för en "fixering" av sulfiderna. I denna zon
finner man, såsom framförallt iakttagelserna inom
Nora och Linde bergslager visa, en än svag, än
intensiv impregnation med kiser, framförallt svavelkis
och kopparkis. I detta fall må endast påminnas om
Röbergsgruvorna, Nybergsfältet och Ingelsgruvorna.
Goda exempel på den utfingrande
pegmatitisering-ens, fältspatiseringens och glimmerskifferbildningens
inverkan på malm och sidosten bjuda Pershyttefältet,
Ingelsgruvorna och Stribergsfältet. Pershytte gruvor
äro upptagna på ett ihållande stråk av kvartsiga
blodstenar förande varierande mängder fältspat och
glimmer och i stor utsträckning omvandlade till
svartmalmer. Omvandlingen har betytt en insprutning av
kvarts och fältspat samt en mer eller mindre
intensiv glimmerbildning. Genom denna "granitiseriftg"
har malmen på stora sträckor blivit så utspädd med
granitiskt material att den icke längre är brytvärd.
Det är ej endast utifrån tillfört material, som på detta
sätt försämrat malmen. Av allt att döma har även
leptitens material aktualiserats. Särskilt finner man
vid omböjningarna i de kraftiga Z-vecken i nedre
fältet att en kraftig upplösning ägt rum, så att själva
vecken maskerats. Pershyttemalmen har uppställts
som en särskild typ, karakteriserad av hög
fältspat-och glimmerhalt. I vilken utsträckning dessa halter
primärt funnits i malmen och endast omkristalliserats
är ej lätt att säga. Förekomsten av restlika partier
av kvartsrandmalm av Stribergstyp, sammanställda
med den konstaterbara, genomgripande
granitisering-en gör det sannolikt, att Pershyttemalmerna i stor
utsträckning från början varit malmer av
Stribergstyp, vilka genom den upplösningsprocess
granitise-ringen utgör, blivit sekundärt fältspat- och
glimmer-rika. De granitiseringen åtföljande grövre
pegmatiterna äro ofta rika på turmalin samt beryllförande, och
turmalin och beryll träffas ibland ute i malmen själv.
Inom Stribergsfältet äro omvandlingarna svagare
än inom Pershyttefältet fastän principiellt av samma
natur. Glimmerskifferbildningen dominerar dock över
pegmatitiseringen. Sedan länge är
glimmerskiffer-stråket över Åsboberg och Repaberg bekant och
Åsbobergets fjälliga och glimmerrika malmer äro i
samband med glimmerskifferbildningen mer eller mindre
starkt omvandlade malmer av Stribergstyp.
Lepti-terna äro även inom Stribergsfältet lokalt
omvandlade till granitliknande typer, men dessa spela ej här
samma roll som inom Pershyttefältet.
Ingelsgruvorna slutligen ligga inom ett
pegmatit-rikt område. Pegmatiterna utgöras av grova typer
med röd fältspat, muskovit och kvarts, i varierande
proportioner. De genomdraga den kvartsrandiga
blodstenen som i allmänhet samlade massor med skarpa
gränser. Någon nämnvärd assimilation av
malmsubstans har här ej kunnat konstateras. Den väsentliga
förändringen har bestått i en kraftig omvandling av
blodsten till svartmalm och en lokalt hög anrikning av
svavelkis och kopparkis. Endast i ringa utsträckning
har en invasion av röd fältspat i malmen kunnat
iakttagas. Om sålunda pegmatiternas inflytande på
malmen varit relativt ringa, har inflytandet på leptiten
varit så mycket större, i det att i denna bergart i stor
utsträckning genom muskovitbildning
glimmerskiff-riga typer uppkommit. På andra ställen har
pegmatit-materialet injicierats parallellt med bankningen under
utbildning av ådergnejsliknande typer. Lokalt hava
även gråfläckiga sillimannitrika typer uppkommit.
Omvandlingar intill yngre graniter följda av rikligt
med pegmatit.
I intrusionszonen utanför och i taket på
ådergnejsbildningens ytterzon reduceras de metasomatiska
omvandlingarna allt mera i betydelse, under det att
pegmatit- och granitintrusioner med skarpa gränser
bli allt vanligare. Vid de småkorniga graniterna
finner man dock ofta successiva övergångar från
graniterna till rikt pegmatitgenomdragna områden och
graniterna själva innehålla rikligt med mer eller
mindre assimilerade brottstycken av äldre bergarter,
såsom urgraniter, leptiter, kalkstenar, järnmalmer m. m.
Ett gott exempel på detta intrusionssätt erbjuder
Malingsbograniten inom Ljusnarsbergs malmtrakt och
angränsande områden. Där järnmalmerna på detta
sätt uppträda som brottstycken eller rester i de yngre
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
