Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
möjliggöra samtidig alarmering av ett större antal
mottagare började telegrafverket redan för flera år
sedan att utarbeta särskilda alarmapparater, s. k.
alarmeringscentraler.
Fig. 5 visar principen för en dylik anordning.
Alarmeringscentralen är en från telefonstationens
vanliga utrustning fristående apparat, som via
korskopplingens provjacklister inkopplas i de olika
abonnentlinjer, som skola alarmeras. Så länge ingen
utsändning av alarmsignal pågår, stå do olika
abonnentapparaterna direkt genomkopplade till
telefonstationen, och kunna användas på vanligt sätt. När
"luftfara" eller "flyglarm" skall utgå, bryter
alarmeringscentralen bort de olika abonnentlinjerna från
telefonstationen och inkopplar allesammans över en
kam-skiveanordning till en ringmaskin. Apparaten
utsänder därefter till alla anknutna telefonapparater
samtidigt särskilda ringsignaler, som morseras av
kamskiveanordningen. Så användes exempelvis en
upprepning av telegrafbokstaven a för luftfara och
bokstaven s eller upprepade korta signaler för
flyg-larm. När signalgivningen är avslutad, återställas de
vanliga telefonförbindelserna. Det är ett ögonblicks
verk att i korskopplingen proppa om alarmeringen
för en viss person från en telefonapparat till en annan,
om den, som skall ha alarmmeddelandena tillfälligt
befinner sig på en annan plats, eller om under viss tid
en annan myndighet skall alarmeras.
Fig. 6 visar en alarmeringseentral av
telegrafverkets utförande. Varje abonnent har en omkastare
för individuell uppringning saint två lampor, vilka
signalera, att alarmmeddelandet har uppfattats.
Mottagaren kvitterar nämligen signalen genom att lyfta
ett ögonblick på handmikrotelefonen, men behöver
ingenting svara.
Fig. 7 visar en alarmeringseentral av L. M.
Ericssons tillverkning. Här har kvitteringssignalen
bortfallit och utrustningen per abonnentlinje förenklats.
Apparaterna ha standardiserats i enheter för 20
abonnenter och försetts med egen ringmaskin.
Alltsammans kan ställas in i ett plåtskåp, som hålles
stängt under fredstid, då apparaten inte behöver tas
i bruk.
(Forts.)
Notiser
Svetskontroll. Det är av stor betydelse för
kvaliteten hos en svets, om svetsaren håller
ljusbågsspänningen konstant och vid ett bestämt värde. Man får
givetvis härigenom svetsen likformigt utförd. Det
riktiga värdet bestämmes genom laboratorieprov. I
praktiken har det emellertid visat sig besvärligt att giva
svetsaren en upplysning om värdet på
ljusbågsspänningen. Han har givetvis inte möjlighet att titta på
instrumentet varje sekund. I Amerika har problemet lösts
på så sätt, att man sätter två små lampor på sidorna av
masken. När ljusbågsspänningen blir för låg börjar
den ena lampan att glöda, eventuellt lysa, när spänningen
blir för hög den andra. Svetsaren kan följa de bägge
lamporna utan att störas i arbetet.
Lamporna dirigeras av en apparat av följande
konstruktion. Ljusbågsspänningen kopplas mot en
inställ-bar konstanthållen likspänning, och differensspänningen
ledes över ett filterelement till gallret i ett
förstärkarrör. Genom filtret elimineras de tillfälliga förändring-
arna i ljusbågsspänningen. Förstärkarröret tillföres i
anodkretsen 50 per. växelström och är så kopplat att
det till rör nr 2 lämnar en 50 per. spänning prop. mot
den påtryckta gallerspänningen. Växelspänningens fas
ändras 180° när likspänningen går genom noll.
Anodkretsen i rör nr 2 är över en transformator kopplad till
de båda lamporna på så sätt att en förstärkning av
strömmen i den ena av lamporna och motsvarande
försvagning i den andra erhålles. Om fasen vrides 180°,
bytes förstärkning och försvagning.
Apparaten har visat sig särskilt värdefull vid
upp-övning av svetsare samt vid svetsning med nya sorters
elektroder. (W. Richter, Electrical Engineering, mars
1938.)
E. L.
Mätning av radiostörningar vid spårvägar. En av
de huvudsakligaste störningskällorna för rundradio är
den elektriska spårvagnsdriften. Man har föreslagit en
rad olika metoder att få bort störningarna och utfört
många försök för att utprova den bästa lösningen.
Mättekniken inom detta område har nu avsevärt förbättrats,
och Reichspostcentralamt i Tyskland har därför utfört
undersökningar i några olika städer, Augsburg,
Stuttgart, Baden-Baden och Koblenz.
Vid strömavtagare med trissa uppstå starka
störningar när belysningsströmmen brytes. Genom att på
konstlad väg höja strömstyrkan, när motorn är
från-kopplad, t. e. genom inkoppling av värmeelementen,
erhålles en stark minskning av störningarna. Utan
motstånd (i — 0,4 A) var i ett visst fall max.
högfrekvens-spänningen på kontaktledningen 400 mV, med motstånd
(i = 2,5 A) 25 mV. Med frånkopplad belysning var
störspänningen 20 mV. Dessa värden voro upptagna vid
375 m våglängd. Proportionerna äro likartade vid
2 000 m, där äro alla värden emellertid 4 gånger så höga.
Inkoppling av kondensatorer provades i Baden-Baden och
Koblenz. Motorvagnarna hade kolbygel. 1
/(F-kondensa-torer inkopplades på var 50: de meter. En tydlig
förbättring kunde iakttagas, vilken blev ännu mera markerad
vid högre våglängder. Man fann, att avståndet mellan
kondensatorerna ej fick överstiga Vi eller % av
våglängden, om man skulle få bra resultat. I Stuttgart
provades verkan av en drosselspole inkopplad i vagnens
huvudströmkrets och placerad på vagnstaket vid foten
av strömavtagaren, som var försedd med vanlig trissa.
Spolen hade ca 40 varv med en induktans av 0,7 mH och
en egenfrekvens av 574 kHz (520 m). Drosselspolen
minskade störningarna från strömavtagaren avsevärt, i
medeltal över hela rundradiobandet till i/so. Dessutom
minskades motorstörningarna till ca Vio-
För drosselspolens egenfrekvens, som var väld
praktiskt taget lika med den närmaste sändarens våglängd,
voro motsvarande siffror Vsoo resP- 1/20- Inga direkta
jämförelsemätningar äro gjorda mellan störningarna
från vanlig strömavtagare och dylik med kolbygel. Man
kan emellertid med ledning av resultaten i Baden-Baden
och Stuttgart få fram att störningarna vid kolbygeln
endast äro Vis av dem vid vanlig strömavtagare.- Den
störningsnivå, man fick hos en vagn med särskilt
förhöjd tomgångsströmstyrka är ungefär samma som hos
en vagn med kolbygel utan extra anordningar. (F.
Eppen, H. Seiberth, ETZ nr 24 1938.)
E. L.
Styroflex. Televisionen och bärfrekvenstelefonien
ha drivit fram högfrekvenskabeln. För att hålla
dämpningen vid de höga frekvenserna vid rimliga
värden måste isolationsmaterialet ha utomordentligt goda
elektriska egenskaper. Detta är fallet med styroflex,
ett nytt material, som redan fått stor användning.
Vid 1 MHz är förlustvinkeln ännu 10—Styroflex
är segt och böjligt. Det erhålles genom en under
uppvärmning utförd sträckningsproeess av polystyrol.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
