- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
14

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Detta är en polymerisationsprodukt av styrol, ett
bensolderivat. Det antal molekyler styrol, som hänga
tillsaminans i polystyrol, är mycket stort, upp till
6 000. En sådan trftdmolekyl har en längd av
1/1 000 mm. Styroflexens egenskap av rent kolväte
gör, att dielektricitetskonstanten är låg, ca 2,3 samt
att det ej är hygroskopiskt. 24 tim. i vatten ökar
vikten mellan 1/3 och Vio Pro müle- I Tyskland har
t. o. m. slutet av år 1937 ung. 70 000 kg styroflex
kommit till användning. (E. Fischer och F. H.
Mül-ler, Europ. Fernsprechdienst, 48/1938.)

E. L.

Tidtabellsövervakning vid bussar. I London har
man vid spårvagnar och elbussar infört
kontaktanordningar med tillhörande registreringsapparater,
vilka i diagramform angiva den tid, som fordonen
behöva för att passera viktiga trafikcentra. Dessa
anordningar möjliggöra en effektiv kontroll av
trafiken. Man har nu gjort försök att få in bussarna
i kontrollsystemet. Bussen erhåller på sitt tak en
vågrätt liggande ramantenn med 15 varv. Denna
antenn står i förbindelse med en svängningskrets
matad av en summer. Summern är ständigt i drift
och kopplad till bussens 12 volt-batteri. På platser,
där kontroll skall ske, finns en antenn om 100 varv
uppsatt över gatan. Denna antenn står över en
telefonlinje i förbindelse med centralapparaten, där
signalimpulsen förstärkes och via ett relä påverkar
.registreringsapparaten. Om flera busslinjer passera
samma ställe, äro sumrarna på de olika linjerna
inställda för olika frekvenser, vilka i
mottagningsanordningen skiljas genom filter. Man arbetar med
frekvenser omkring 100 Hz.

Resultatet har hittills varit mycket
tillfredsställande. (El. Review, London, 192, 1938/ETZ nr
30, 1938.)

E. L.

Bärfrekvens- och kortvågsförbindelse Belfast—
Stranraer. Mellan Belfast i Nordirland och Stanraer
i Skottland, vilka ligga på 5 6 km avstånd från
varandra, har man infört dels en tolvkanals
bärfrekvensförbindelse på sjökabel och dels en niokanals
ultra-kortvågsförbindelse.

Kabelförbindelsen, som går mellan Port Patrick i
Skottland och Donaghadee på Irland, har en längd av
40 km och består av två koaxialkablar, avsedda för
en högsta överföringsfrekvens av 450 kp/s. I
koaxial-kablarna köras i undre frekvensbandet två
trekanal-system jämte talfrekvensförbindelse i
tvåtrådskoppling och i övre frekvensbandet ett tolvkanalsystem
med bärfrekvenserna 16, 20, 24 . . . 60 kp/s i
fyrtrådskoppling. Därigenom får man sammanlagt 20
kanaler inom frekvensområdet under 60 kp/s.

På 12 km sträckan Port Patrick—Stanraer och
30 km sträckan Donaghadee—Belfast utnyttjar man
för trekanalsystem en befintlig 38 pars pupiniserad
stjärnfyrskruvskabel, där 8 par delats i två grupper,
en för vardera samtalsriktningen, av en skärm av
metalliserat papper. Dessa åtta par ha endast 18 mH
pupinisering med 4 60 m spolavstånd, vilket ger en
gränsfrekvens av 17,5 kp/s och lämnar plats för en
talfrekvent och tre bärfrekventa kanaler, med
bärfrekvenserna 6,0, 9,2 och 12,5 kp/s respektive.

Tolvkanalsystemet överföres från sjökabeln till
för-stärkarstationerna i Stanraer och Belfast av parvis
kablade symmetriska kablar utan pupinisering. Det
använda tolvkanalsystemet motsvarar engelsk praxis
och omfattar en styrgenerator, som ■ ger en konstant
frekvens av 4 kp/s och är kopplad till fyra
frekvens-omvandlingskretsar, som lämna de tolv bärfrekven-

serna. Varje kanalutrustning omfattar bandfilter,
frekvensomvandlare, amplitudbegränsare och
kanalförstärkare. Dessutom innehåller systemet
trestegs-överdrag och ett korrektionsnät, som sammansättes av
flera enheter med konstant impedans.

På grund av fyrtrådskopplingen skulle ett avbrott, i
den ena sjökabeln betyda driftavbrott på 16 kanaler;
därför har tolvkanalsystemet försetts med filter, som i
händelse av driftavbrott inkopplas i kablarna, varvid
de tolv kanalerna uppdelas i fem kanaler med
bärfrekvenserna 12 ... 32 kp/s för den ena
överföringsriktningen, och fem kanaler med bärfrekvenserna
40 . . . 60 kp/s för motsatt överföringsriktning. Om
kabeln skall användas för överföring av musik,
inkopplas andra filter, vilka utnyttja det sammanlagda
frekvensområdet för den talfrekventa och de båda
undre bärfrekventa kanalerna.

Om i framtiden en starkare trafik skulle göra
utvidgningar nödvändiga, kan man på kabeln överföra
ytterligare ett tolvkanalsystem. Den första gruppen
av tolv kanaler kommer då att överföras i
frekvensbandet 12—60 kp/s medan den andra
tolvkanalsgrup-pen av en gruppmodulator förlägges till
frekvensområdet 60—108 kp/s, den tredje gruppen på samma
sätt till frekvensbandet 108—156 kp/s osv., varvid
man kommer fram till en slutkapacitet av sex
tolv-kanalsgrupper vid en högsta överföringsfrekvens av
300 kp/s. För alla frekvenser över 156 kp/s erfordras
då mellanförstärkare i Donaghadee. Den största
till-låtna ledningsdämpningen och därmed det största
antal kanaler, som kan erhållas, begränsas av
ledningsstörningarna. Detta gränsvärde uppnås vid en
frekvens av 4 50 kp/s, varigenom man erhåller möjlighet
att få upp till 100 kanaler i de båda sjökablarna. Vid
dessa höga frekvenser behövs ytterligare en
mellanförstärkare i Port Patrick.

I kortvågsförbindelsen, som går mellan
radiostationerna Enoch Hill i Skottland och Balleygomartin på
Irland, äro bärfrekvenserna 76 och 83 Mp/s.
Radioanläggningarna äro avsedda för avståndsmanövrering
från närmaste telefonstation och reservanläggningar
inkopplas automatiskt i händelse av fel.
Anläggningarna matas från distributionsnätet med en
dieselan-läggning som reserv, vilken kan göras klar på ungefär
en minut.

Sändarna äro avsedda för nio kanaler på en bärvåg.
Talströmmarna modulera en för varje kanal särskild
mellanfrekvens, 155, 165 . . . 280 kp/s. De härvid
uppkommande frekvensbanden användas sedan till
modulering av ultrakortvågssändaren efter att ha
passerat filtersatser. Sändarens bandbredd uppgår till
ungefär 600 kp/s.

På mottagningssidan finnas
superheterodynmottagare. Den frekvensblandning, som erhålles efter andra
detektorn, tillföres nio filterkretsar, där de olika
kanalernas frekvenser åtskiljas. Bärvågen och de båda
sidobanden föras över filter till var sin detektor- och
förstärkargrupp, varefter de ursprungliga
talfrekvenserna erhållas.

Sändarens bärfrekvens och mottagarens
oscillatorfrekvenser äro kristallstyrda. För att minska
interferensen mellan sändare- och mottagarefrekvenserna
ha vågornas polarisationsplan gjorts vinkelräta mot
varandra. Den ena sidans sändarantenn är avsedd för
lodrätt polariserade vågor, medan motsvarande
mottagare är avsedd för vågrätt polariserade vågor. I
motsatt riktning äro polarisationsplan omvända. Den
lodrätt polariserande antennen består av åtta omvända
V-antenner bredvid varandra. För den vågräta
polarisationen användas fyra vågräta rombantenner över
varandra. Antennanordningarna medföra en
nivåhöjning av 18 db i jämförelse med en lodrät eller vågrät
dipol. Sändarna och mottagarna äro försedda med an-

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free