- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
28

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Inomhusalarmering.

Anläggningarna för offentlig alarmering bli som
framhållits gigantiska anläggningar när det gäller
större samhällen, och trots allt är det svårt att få
tillräcklig ljudstyrka på alla punkter. Anspråken
på kraftig ljudstyrka ha varit i ständig stegring ända
sedan den tid, då frågan om offentliga
flygalarman-läggningar blev aktuell. Det hela är ju ett
ekonomiskt problem, och det är väl tvivelaktigt, om man
även med de ljudstyrkor, som man nu gått upp till,
verkligen kan säga, att man har säker alarmerande
verkan inomhus. Man har därför även sökt sig
andra vägar, i det man kompletterat den offentliga
alarmeringen med inomhusalarmering i särskilda fall.

Inom industrier och i andra lokaler, där man har
mer eller mindre bullrande arbeten igång, är det
givet, att så måste ske. Man kan därvid i princip
utnyttja samma apparatur, som för de offentliga
anläggningarna. På senaste tid har emellertid
intresset vaknat även för alarmering inom rena
bostadshus. Fig. 23 visar ett husalarmsystem, som beaktar
den tidigare framförda ekonomiska synpunkten, att
befintliga ledningsnät och apparatur i största
utsträckning böra utnyttjas. Man använder nämligen
förut befintligt ledningsnät och befintliga
dörring-klockor, genom inkoppling av likriktare eller annan
förbikopplingsanordning över dörrknappen vid varje
lägenhet. Yid polvändning av den centralt distri-

buerade strömmen komma samtliga klockor att
ringa, trots att knapparna icke äro intryckta. Genom
att ansluta det centrala reläet till den offentliga
alarmanläggningen i staden kan man få den interna
alarmanläggningen igångsatt automatiskt och i
samma ögonblick som den offentliga alarmen.

Slutord.

Den gjorda översikten över teletekniska
utrustningar i luftförsvarets, tjänst är givetvis inte
fullständig. Den har huvudsakligen koncentrerats på
enkla och vardagliga apparater, som anpassats för
luftförsvarets speciella behov. Säkerligen finns det
många nya och intressanta uppslag och uppfinningar,
som kunde vara väl värda att behandlas, både
sådana, som i framtiden kunna sätta nya möjligheter i
händerna på luftförsvarets folk, och sådana, som böra
hänföras till robotskategorien. Det som är mest
aktuellt för det svenska luftförsvaret, enkannerligen
luftskyddet av i dag, är emellertid icke att få fram
nya apparater och uppfinningar med mer eller mindre
fantastiska egenskaper och verkningar. Fastmera
gäller det nu att för rimlig kostnad och med
utnyttjande i största möjliga utsträckning av för andra
ändamål redan befintliga anläggningar, så snabbt som
möjligt framskaffa enkla och driftsäkra
standardutrustningar, som kunna sätta dem i stånd att, om
allvarliga tider stunda, fylla sina elementära uppgifter.

"Mulsifyre"-systemet för automatisk brandsläckning.

Av GÖSTA FANT.

Problemet att skydda elektriska kraft- och
transformatorstationer mot förödande eldsvådor har mer
och mer uppmärksammats av elektroteknici, särskilt
i betraktande av de stora mängder olja, som för olika
ändamål finnas inom en station och vilka alltid
innebära en avsevärd eldrisk. Det torde på denna plats
knappast vara behövligt att räkna upp alla de
eldsvådor, som under senare år inträffat i
strömbrytarerum, transformatorer eller i smörjoljesystemet hos
turbogeneratorer. De visa emellertid tydligt, att en
liten defekt kan hava allvarliga konsekvenser, och
att, huru välbyggd en station än är, en viss risk för
antändning dock alltid föreligger. Med tanke på de
många samhällen och industrier, som äro beroende av
en pålitlig energiförsörjning, torde det även vara helt
naturligt, att alla risker för driftavbrott så vitt
möjligt elimineras.

Transportabla eldsläckningsapparater av olika slag
hava under många år använts inom elektriska
stationer och hava givetvis sitt värde vid mindre
eldsvådetillbud, förutsatt att personal finnes till hands,
då elden bryter ut, men vid oljebränder av större
omfattning torde de vara av mindre betydelse på grund
av en oljebrands snabba spridning och den oerhörda
hetta, som utvecklas. En annan omständighet, som
försvårar eller omöjliggör en dylik släckning, är den
täta, svarta rök (se fig. 1), som alltid uppstår, då
olja förbrännes. Av dessa skäl är naturligtvis ett
fast monterat släckningssystem att föredraga, helst

helautomatiskt och ofarligt för den personal, som
eventuellt finnes i närheten.

Sedan några år tillbaka finnes ett dylikt system
fullt utexperimenterat, vilket fått en vidsträckt
användning, speciellt i England, Frankrike, Nord- och
Sydamerika. I Sverige har systemets uppfinnare,
Mather & Platt, Ltd., London, nyligen utfört två
anläggningar för Krångede Aktiebolag, vilka komma att
beskrivas i senare delen av denna uppsats.

Yid detta system, som kallas "Mulsifyre"-systemet,
användes för släckningen endast rent vatten utan
någon tillsats. "Mulsifyre"-systemets arbetsprincip
är, såsom redan namnet anger, den, att den brinnande
vätskans ytskikt omvandlas till en temporär emulsion
genom bestrålning med vatten från speciellt formade
och fast monterade munstycken utan tillsats av något
annat ämne och med användande av högt tryck på
vattnet. Den på så sätt bildade emulsionen är
obrännbar, enär varje partikel av den brännbara
vätskan är omgiven av en vattenfilm, och elden
slocknar därför av sig själv på 2 à 3 sekunder. På
fig. 2 synes i bakgrunden en emulsion av olja och
vatten i förstorad skala. Mätglaset A innehåller
denna emulsion, tagen från ytskiktet strax efter det
vattnet avstängts; mätglaset B visar samma emulsion
fem minuter senare, och mätglaset C densamma fem
timmar senare, då oljan, vilken nu avskilt sig från
vattnet, flyter ovanpå. Som synes åtgår ganska lång
tid för oljans avskiljande från vattnet, och därmed

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free