Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stånd och temperaturkoefficient. Behandlingen består i
en bränning vid olika temperaturer under olika tider
och i olika gaser.
Förklaringen till den höga ledningsförmågan hos
halvledaren är överskott eller underskott på elektroner,
överskottet på elektroner åstadkommes genom
borttagande av metalloiden, dvs. en reduktion. Exempel härpå är
ZnO, som i rent tillstånd har ett specifikt motstånd av
ungefär 1012 ohm • cm och efter borttagande av något
syre ungefär 0,25 ohm • cm. Ett annat exempel är UO2,
vars motsvarande värden äro 106 och 0,1. Underskott på
elektroner åstadkommes genom oxidation. Exempel
härpå äro CuoO, vars värden äro 1010 och 102 och UO2 med
värdena 10e och 14. Urandioxid i rent tillstånd leder
inte, men är ledande både efter oxidation och reduktion.
Den tekniskt vanligaste halvledaren är f. n.
magne-sium-titan-spinell. Materialet utföres i form av en stav,
vilken förses med ändhylsor och inneslutes i en glaskolv
liknande en glödlampa.
Ett av de vanligaste användningsområdena för
halvledare är dämpning av inkopplingsströmstötar i bl. a.
radioapparater. Vid användning av järnets höga
temperaturkoefficient för inreglering av ett visst strömvärde
erhålles en strömstöt på grund av järnets låga motstånd
i kallt tillstånd. Man kombinerar därför järnmotståndet
med en halvledare. Strömmen stiger då sakta från noll
upp till det riktiga värdet.
Motorer kunna utrustas med halvledare som
startmotstånd. Ett sådant motstånd måste emellertid
avkylas, innan ny start kan ske, vilket är en nackdel.
Glödlampor, som matas i serie, förses med ett
parallellmotstånd av halvledare. I vanliga fall går praktiskt
taget ingen ström genom detta. När glödtråden i
lampan brinner av, får parallellmotståndet hela spänningen,
uppvärmes kraftigt och minskar sitt motstånd till ett
värde ungefär lika med glödlampans. De andra
lamporna i serien erhålla då åter normal ström. Metoden
användes bl. a. i julgransbelysningar.
Man har utfört reglerbara motstånd med halvledare.
Regleringen sker genom indirekt upphettning av
motståndet genom en hjälpström. Regleringsområdet kan
bli mycket stort t. e. från 800 till 10« ohm.
Den negativa temperaturkoefficienten hos
halvledaremotståndet användes för utjämning av koppars positiva
koefficient, t. e. vid elektriska mätinstrument. (E. Weise,
ETZ nr 41, 13.10.1938.) E. L.
Centraliserad mörkläggning. I Tyskland, där
mörkläggningsövningar anordnas ganska ofta, bli åtgärder
av det slag, som vidtogs under den sista flygövningen
i Stockholm, alltför provisoriska. Att allt som oftast
spika för fönsterna med mörkläggningspapper blir
ganska arbetsamt och att helt och hållet släcka
belysningen överensstämmer inte med övningens syfte.
Man har därför i Tyskland föreslagit, att
belysningsspänningen skulle sänkas vid larmtillfällen, vilket
emellertid inte låter sig göra annat än i mindre
samhällen; i större städer är metoden obrukbar på grund
av att alla motordrivna anordningar då bli satta ur
funktion.
Emellertid är det möjligt att sänka spänningen vid
varje lampa för sig genom att i strömkretsen inkoppla
ett seriemotstånd, som normalt är kortslutet av en
vanlig strömbrytare. Vid larmtillfällen slår man till
strömbrytaren, varvid seriemotståndets förbikoppling
häves och lampspänningen nedgår till halva
normalvärdet, vilket visar sig ge lämplig ljusstyrka. Man
kan därvid som seriemotstånd använda en vanlig
glödlampa.
En vidare utveckling av systemet är, att alla
kortslutningsströmbrytarna avståndsmanövreras med
tillhjälp av reläer från en central punkt. För varje
lampa har man då ett kontaktrelä och dessutom en
gemensam impulsströmbrytare. Det är nödvändigt att
använda kontaktreläer på grund av omöjligheten att
samtidigt inkoppla en rad impulsströmbrytare, som
kunna komma ur takt. I viloläget äro
kontaktreläer-nas kontakter slutna och alla seriemotstånden
förbi-kopplade. Då man trycker på en knapp, slår
impulsströmbrytaren till, varvid kontaktreläerna öppna sina
kontakter och alla lampor brinna med halv spänning.
Återställningen sker genom att ånyo trycka pä
knappen. Denna koppling kräver två manövertrådar. I
stället för att använda seriemotstånd kan man
serie-koppla två lika stora lampgrupper, som förut voro
parallellkopplade på nätet; i allmänhet använder man
dock som seriemotstånd stavmotstånd, som äro mycket
billiga; dessa monteras i en liten låda i närheten av
förgreningsdosan. (Z. Fernmeldetechn., december
1938.) sah.
Litteratur
Förslag till stadgar m. m. för elektriska
distribu-tionsföreningar. Tekniska meddelanden från Kungl,
vattenfallsstyrelsen, ser. E, nr 20. 48 sid.
Häftet innefattar 1937 års förslag till stadgar,
abonnentkontrakt m. fi. formulär för elektriska
distributionsföreningar och är i första rummet avsett för
sådana föreningar, som fylla sitt kraftbehov från
Statens kraftverk.
V. D. E. Fachberichte 1938, mit Beilagen:
Inhalts-karten auf 8 Kartenblättern, Inhaltsverzeichnis
VDE-Fachberichte Bände 1—10. E. T. Z. Verlag GmbH,
Berlin, Charlottenberg. 214 sid., 329 fig. Pris Em.
12: -—, bunden: Rm. 15: — (för VDE-medlemmar
Rm. 8: -—- resp. Rm. 10: —).
Boken innehåller sammandrag och
diskussionsreferat till de 60 föredrag, som höllos vid 1938 års
VDE-möte i Köln.
Föredragen hava ordnats i följande grupper:
energiöverföring, starkströmskablar, ställverk och apparater,
elektriska maskiner, industriell motordrift,
elektrovärme, isolermaterial, elektrofysik, radio, mätteknik,
telegrafi och telefoni.
Då föredragen så gott som uteslutande behandla de
senaste framstegen inom resp. områden, är värdet av
publikationen som vanligt betydande.
I * ’ , . J. K.
Trockengleichrichter, Theorie, Aufbau und
Anwen-dung, von Karl Maier. Verlag von R. Oldenbourg,
München u. Berlin 1938. 313 sid., 313 fig. Pris
bunden Rm. 18: —.
En sammanfattande behandling av torrlikriktare
torde kunna påräkna intresse; ämnet har hittills
under en lång följd av år behandlats mera sporadiskt i
strödda uppsatser och avhandlingar. Arbetet fyller
därför utan tvivel en lucka i den elektrotekniska
litteraturen.
Förf. lämnar först en allmän redogörelse över
torr-likriktarens byggnad och verkningssätt samt
spärrskiktets elektriska egenskaper, varefter följer
likrik-tarekopplingar, olika belastningsarter, beräkning,
vikt-och dimensioneringsfrågor, användningsexempel, val
mellan likriktaretyper samt teori för halvledare och
spärrskikt.
Förf. har i sin praktiska verksamhet under flera
år haft tillfälle sätta sig väl in i det behandlade ämnet
och därunder även gjort personliga insatser av
betydelse. Boken kan rekommenderas till det bästa hos
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>