Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
där
[2 + cos(2S+w)]sinu-M[l+2cosScos(S+w)]
)== 2 n [eos S — eos (S + m)]2 ™
och
4,s; 3; 1,6
för
«= 3
6; 12 (8)
Ovanstående formler äro angivna enligt (MLU).
Till 8) kan läggas, att s = 4 för n — 2.
De ovanför 6) nämnda värdena på nätströmmarnas
effektivvärden äro angivna i DG, sid. 117, och
tabelleras i tabell 1 i något modifierad form. Värdet på
den uttagna aktiva effekten blir
Pa = h-(EL + lL-Ri + eB) (9)
Formel 2) är här ändrad så till vida, att värdet R{ är
infört i stället för en komplicerad formel. Det är
enklare att taga hänsyn till transformatorns motstånd
på detta sätt. Om anodströmmen uträknas under
överlappningstiden med hänsyn tagen även till
transformatorns motstånd, erhålles en kurvform, som för
normala överlappningar ytterst obetydligt avviker
från den, som erhålles om motståndet försummas,
förutsatt att motståndet är mindre än 1/4 av
transformatorns läckreaktans. Uträknas sedan likspänningen
El med hjälp av den exakta formen på
spänningskurvan, visar det sig att den får ovanstående
utseende. Här är dock Ä, beroende av överlappningens
storlek; för en strömsugarkopplàd 6-faslikriktare är
1 / u° \
t. e. Ä, = - B, 11— 940/ där B, är motståndet
per fas i transformatorn och linjen, medan Rs är
motståndet i strömsugare, seriereaktor och event. andra
hjälpapparater i likströmskretsen. Man kan därför
vid praktiska räkningar försumma variationen i R{
och helt enkelt säga, att Ä, är ett ideellt motstånd,
som erhålles, om kopparförlusterna i
strömriktar-transformatorn, seriereaktorn och
hjälptransformato-rer divideras med likströmmens kvadrat.
Det visar sig vara likgiltigt, var i
växelströmsnätet motstånd och induktanser äro placerade, om
blott överlappningen ej är så stor, att flera än två
anoder samtidigt deltaga i ett kommuteringsförlopp.
Detta fall förekommer icke i normal drift, varför det
här ej skall behandlas. Man kan därför definiera X
såsom kortslutningsreaktansen per fas av det matande
kraftnätet vid enfasig mätning från två varandra
avlösande anoder.
Analogt definiera vi spänningen E såsom
effektivvärdet av den spänning, som vid obelastad likriktare
kan uppmätas mellan transformatomolla och anod.
Därmed ha vi utvidgat formlernas
användningsområde till att gälla ett godtyckligt nät utan att
därför villkoren för deras härledning har ändrats. En
viktig förutsättning är emellertid, att nätet har
samma karaktär som strömriktartransformatorn, dvs.
att inga kondensatorer finnas anslutna på
växelströmssidan. Kondensatorerna ändra förhållandena
väsentligt, vilket dock ej här skall behandlas.
En annan sak, som i praktiken utgör en stötesten,
är, om i nätet finnas spänningsregulatorer. Den ovan
definierade anodspänningen skall då givetvis vara
den spänning, som anoden skulle ha, om strömriktaren
vore obelastad men regulatorinställningen densamma
som vid det aktuella belastningsfallet. Denna
spänning är dock omöjligt att generellt ånge, då man i så
fall borde känna programmet för nätets
spänningsreglering. Emellertid torde de fel, som begås av
denna anledning, vara av underordnad betydelse.
Med utgångspunkt från de sålunda definierade data
för nätet skriva vi om de ovanstående ekvationerna.
Vi införa fördenskull ett par nya storheter.
ELi är en ideell likspänning, som utgöres av
summan av den verkliga likspänningen,
ljusbågsspän-ningsfall och ohmska spänningsfall.
1H är en ideell kortslutningsström, som skulle
erhållas för ELi — 0, om strömspänningskarakteristiken
även för högre strömmar vore rätlinjig. Denna
storhet har emellertid ingen fysikalisk betydelse.
Vi få då:
ELi = EL+RrI+eB = ELio . ^[cosS+cos(S+m)J(10)
h = hi • g [eos S — eos (S
En =V/2£.M-.sin7r
2 „ • sm
a n
Ur detta system erhålles
eos 5 = + £
&Li„ lki
cos (S -f U) :
E
Li
(11)
(12)
(13)
(14)
Eu0 hi
Styrvinkel och överlappningsvinkel äro sålunda fullt
bestämda för en viss anläggning av värdet på
likström och likspänning. Därmed äro också de enligt
ekv. 4)—9) angivna storheterna bestämda och borde
kunna uttryckas
spänning.
Vi finna
i värdena på likström och lik-
P„= E
Li„
lf
- [eos S -f cos (S -f M)]
ut
Pr = EUo [sir
+ sin (S + u) + •
sin S
■ sm u
eos S—cos(S -f M)]
Den skenbara effekten av grundtonen blir
Pra= \/P7+Pr2
där
<p (u S) = 1
Euo .IL\H—<P(uS)
u (1 -f- eos u)
-Ar
4 Le
2 sin u
■ sin u
(15)
(16)
(17)
(18)
_cos S —• eos (S + u) J
Uttrycket $ (u S) blir då beroende av såväl lL som
ELi. Ett mycket gott närmevärde på <I> (u S) har
avpassats, nämligen
0 ,35-(hl I kif
${uS)l
(19)
1 -(Eu/ELiof
Med användande av detta närmevärde blir felet i
\J 1 — $ (u S), alltså i totala strömmen och i eos <p
högst 0,16 %, och detta vid stora strömmar och höga
spänningar. För ELi/ELio < 0,i och Ii/Iki < 0,2 blir
felet < 0,01 %.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
