Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 6 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 3 ]UNI 1939
INNEHÅLL: Gamla och nya isolatorkonstruktioner, av dr-ing. C. Granborg. — Några undersökningar
beträffande rundradioöverföring per högfrekvenskabel, av E. T. Glas och P. Åkerlind. — Notiser. — Litteratur.
— Föreningsmeddelanden.
Gamla och nya isolatorkonstruktioner.
Av C. GRANBORG.1
Efterföljande framställning kommer att handla om
gamla och nya isolatorer av porslin och en del
tillbehör till dem.
Min avsikt är att framlägga endast de erfarenheter,
som gjorts vid Vattenfallsstyrelsens anläggningar.,
Jag kommer att omnämna både dåliga och goda
konstruktioner av isolatorer. Självfallet kommer därvid
det mesta att bli sagt beträffande det förra slaget,
emedan det får anses vara mycket vunnet med att
tidigare misstag ej upprepas. Jag ber att på förhand
få framhålla, att det visserligen har förekommit
mindre goda leveranser till Vattenfallsstyrelsen, men vi
ha där varit på vår vakt och i god tid upptäckt
svagheterna, och därigenom ha lyckligt nog
driftavbrotten blivit relativt få. Under årens lopp ha
fordringarna beträffande driftsäkerhet ökats, men
samtidigt har även isolatorkvaliteten förbättrats, så att
man numera kan säga, att isolatorproblemet ej längre
är något problem. Det fordras emellertid fortfarande
stor påpasslighet för att de olika isolatorerna skola
tillverkas, användas och monteras på rätt sätt.
Beträffande själva porslinsmassan är ej mycket att
säga. Dess sammansättning har ej undergått särskilt
stora förändringar. Man har emellertid så småningom
övergått till att allt noggrannare hålla reda på den
kemiska sammansättningen, försökt att få renare
råmaterial och noga fixerad kornstorlek i massan. Det
sistnämnda sammanhänger intimt med plasticiteten
och formbarheten hos densamma före bränningen.
Torkningen sker numera normalt på artificiell väg i
speciellt inrättade torkkamrar, där luftens temperatur
och fuktighet regleras på noga utexperimenterat sätt.
Torkningen kan verkställas på endast ett fåtal dagar
och man har friare händer beträffande val av form
och godstjocklek, vilket mången gång bidragit till
ökad driftsäkerhet. En mycket väsentlig sak är att
bränningen såvitt möjligt numera sker i tunnelugnar,
där man kan hålla temperaturkurvan konstant inom
mycket snäva gränser. Det inträffar numera ej, att
isolatorer äro porösa. Av gott porslin fordras, att
det ej skall vara möjligt att pressa in i detsamma en
blandning av alkohol och fuchsin med ett tryck av
300 kg/cm2. En mycket viktig sak är även, att glasy-
1 Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den i nov. 1938.
ren är av rätt beskaffenhet. Den får ej verka som en
för trång tröja med ständiga dragpåkänningar.
Kra-kelerat porslin grundar sig på just denna egenskap
hos glasyren att vara för liten. Glasyren måste vara
så rymlig, att den är utsatt för svag kompression.
Draghållfastheten hos en stav kan sålunda ökas med
50 %, om den överdrages med rätt glasyr, men kan
även sänkas med 50 %, om glasyren är av olämplig
beskaffenhet. Detta gäller även för flera cm grova
stavar, oaktat glasyrskiktet endast är några få 10-dels
mm tjockt.
Detta är det väsentliga som är att säga i detta
sammanhang om porslinsmassan och dess fabrikation.
I det följande skola vi övergå till att se hur man
bäst bör använda porslin i konstruktioner. Därvid
bör i främsta rummet beaktas, att porslin har
relativt låg draghållfasthet, men hög tryckhållfasthet.
Hängisolatorer.
Vi kunna börja med hängisolatorer såsom
utgörande den måhända viktigaste posten. Den första
hängisolatorn Vattenfallsstyrelsen inköpte är
isolatorn fig. 1, som tillika är den första europeiska typen.
Bulten är försedd med snedställda hullingar av samma
slag som finnas på pinnar för linjéstödisolatorer. Det
har visat sig, att sprickor i regel uppstått i porslinet
i jämnhöjd med övre bultänden. Dessa sprickor bero
på att bulten har större utvidgningskoefficient än
porslinet. Av de ursprungligen år 1909 inköpta
5 400 st. isolatorerna äro emellertid fortfarande 1 600
i drift på 55 kV linjen Skara—Skövde. Felprocenten
är för närvarande 1 % per år. Sämre gick det av
samma anledning med den något senare inköpta
isolatorn, fig. 2, av den orsaken, att bulten hade många
och djupa refflor. Isolatorn fig. 3 av år 1914 erhöll
därför en bult med endast ett par refflor upptill.
Dessa isolatorer äro så gott som samtliga fortfarande
i drift. En annan viktig förbättring gjordes på denna
isolatortyp, bestående i att armaturdelar och porslin
penslades över med s. k. plastisk fernissa, för att
anliggningen mellan cementet och porslinet resp.
armaturdelarna ej skulle bli för stum. Verkan av
ferniss-skiktet torde enligt vad jag kunnat finna vara den,
att fernissan så småningom minskar i tjocklek genom
torkning, dvs. genom de flyktiga beståndsdelarnas
avgång. Om cementet ej är volymbeständigt, får det
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
