Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Några undersökningar beträffande
rundradioöverföring per högfrekvenskabel.
Av E. T. GLAS och P. ÅKERLIND.
Kabel för överföring av högfrekvent energi längre
sträckor utan katastrofal dämpning har varit ett
aktuellt konstruktionsmål, alltsedan de olika slagen
trådradio började utformas tekniskt. Stimulans har
naturligtvis erhållits genom televisionens långt gående
krav. För närvarande kan så god högfrekvenskabel
framställas — framförallt tack vare de moderna
förlustfattiga isolationsmaterialen frequenta, cotopa,
styroflex1 111. fi. — att ekonomiska snarare än
tekniska hänsyn bestämma vad som ifrågakommer.
Dylik kabel kan indelas i sändarekabel, som skall
transmittera effekt till exempelvis en
kortvågssändare, och i mottagarekabel, där man har att ta
hänsyn till känsligheten för främmande fält. Här avses
uteslutande mottagarekabel.
Den allra bästa högfrekvenskabeln är naturligtvis
dyrbar, och dess förläggning dessutom en rätt
ömtålig procedur. Gentemot sådan, i regel grov och
styv kabel står en relativt billig, klen och böjlig typ,
vars utveckling tillhör de allra sista åren, och vilken
har speciellt intresse för rundradion.
För obetydliga avstånd, t. e. inom ett
bostadshus, ha av oss utförda mätningar förut publicerats.2
Till dessa hänvisas för den hittills brukliga
centralradions vidkommande. Problemet
utlandsmottag-ning i storstaden är emellertid inte därmed löst,
ty i många fall kan man inte få upp en enda
störningsfri antenn. Det fordras då, att en eller flera
centrala mottagningsposter anordnas på tillräckligt
störningsfri plats, eventuellt utanför staden, och att
hela frekvensband överföras från dessa poster per
högfrekvenskabel till tryckpunkter för distribution
inom staden. Huvudändamålet med denna
undersökning är att studera några prisbilliga kabeltyper, som
kunna ifrågakomma för detta eller liknande, mindre
krävande ändamål.
Goda resultat ha visserligen erhållits med dubbel-
1 Se Tekn. tidskrift, Elektroteknik 1939, sid. 13.
2 B. T. Glas: Centralradioanläggningar med
högfrekvens-fördelning (centralantenner). Teknisk tidskrift, Elektroteknik,
1936, sid. 166—170.
Fig. 1. Koaxiell kabel, på vilken flertalet här beskrivna
mätningar utförts.
\
Styrof/exspfrg/ k/àdd mec/ CcyzrOjo/jan
u
Skörm atr ^gp1 koppartråd I Aärn/edare aw CL6S rn/n
fackeract koppar-tråd
Fig. 2. Koaxiell kabel med förbättrad konstruktion.
ledning eller fyrskruv i kabel, men koaxiell1 kabel
tilldrar sig största intresset. Mätningarna i det
följande ha utförts inom Telegrafstyrelsens radiobyrå
pä ett par enkla koaxialkablar.
Försöksbetingelser.
Fig. 1 och 2 visa tvenne koaxiella kablar. Den
förra är utförd med extra klen, mycket ofullkomligt
centrerad kärnledare, isolerslang av gummimaterial
och skärm av järntrådsfläta, m. a. o. en sådan kabel
som ofta användes för centralradio och
antennledningar. Den senare är en avsevärt bättre kabel, som
har grövre kärnledare, centrerande styroflexspiral och
skärm av fintrådig kopparfläta.
Över hustak upplades, hängande i bärlina, en 440 m
lång kabel, fig. 1, skarvad i 5 punkter och i båda
ändar neddragen i hus — alltså en i alla avseenden
praktiskt förlagd kabellängd.
Impedansmätning med högfrekvensbrygga utföres
mellan kärnledare och skärm i kabelns ena — låt oss
säga vänstra — ändpunkt, där skärmen jordas.
Annan jordning förekommer icke (kabelmanteln av
isolerande material). I den andra, högra ändpunkten
isoleras resp. kortslutes mellan kärnledare och skärm.
Enligt den vanliga Franke’ska2 metoden får man
sålunda, mätta från vänster, tvenne oberoende
fyrpol-koefficienter, vilka tillsammans definiera en homogen
ledning frekvens för frekvens.
Inre oregélbundenheter, skarvar, bristfällig
centrering m. m. och väl även i någon mån den utpräglade
asymmetrien i förhållande till jord (koaxiell kabel)
göra, att ledningen bör uppfattas som heterogen.
Efter en kompletterande mätning av isolations- eller
kortslutningsimpedans från höger anger man då
motsvarande fyrpols tre oberoende koefficienter eller
också karakteristiker, dämpning och fasvridning för
ledningen.
Mätresultat pä kabel nr 1 som överföringsledning
samt jämförande diskussion.
Kabel nr 1 är ingalunda något mönster ur
homogenitetssynpunkt, men för att underlätta jämförelsen
med andra kablar ha ß och a uttryckts i dB, resp.
radianer per km. I den mån detta stöter, kan man
ju återfalla på ßl och al för den undersökta
kabellängden. Vid den numeriska beräkningen har för
tids vinnande använts de tabeller och diagram,3 som
Kennelly utarbetat över trigonometriska och
hyperboliska funktioner med komplext argument. Med till-
1 Beträffande teorien för koaxiell kabel se S. A.
Schel-kunoff: The electromagnetic theory of coaxial transmission
lines and cylindrical shields. The Bell System Technical
Journal, 1934, sid. 532—579.
2 Se t. e. H. Pleijel: Telefonledningars elektriska
egenskaper, sid. 104—111.
3 A. E. Kennelly: Tables of complex hyperbolic and
cir-cular functions jämte tillhörande "Chart Atlas". Cambridge
(England) 1914.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
