Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
gäller ledningar med driftspänningar, som visserligen
icke tillhöra de högsta spänningsklasserna, men som
å andra sidan äro mycket utbredda.
Sammanfattning.
En sammanställning mellan på teoretisk väg
beräknade överspänningar och sådana, vilka uppmätts
medelst katodstråleoscillograf på en 13,5 km lång
försöksledning har genomförts. För många
överspänningar var det möjligt att samtidigt fastställa belägen-
heten av den blixtbana, som orsakat
överspänningarna. Strömstyrkevariationerna i dessa blixtbanor
uppmättes även och jämfördes med motsvarande
överspänningar. Försöksresultaten bearbetades med
hänsyn till amplitud, varaktighet och variationsform hos
överspänningarna.
Blixturladdningar i närheten av en ledning gåvo
upphov till indirekta överspänningar med en
amplitud, där inga reflexioner^ förekommo, som sannolikt
kan uppnå 400 kV.
Fjärrmätning och telefoni med bärfrekvens
på kraftledningar.
Av S. RODHE.1
Inledning.
I ett kraftdistributionssystem, som kanske omfattar
ett stort antal generatorstationer,
transformatorstationer och förbrukare, behövs i allmänhet för rationell
drift ett antal signal- och manöverförbindelser
mellan de viktigare punkterna och framförallt till och
från den station eller plats, som tjänstgör som
driftcentral för systemet.
Driftcentralen är sålunda i behov av mätvärden
från olika punkter i systemet för att med ledning av
dessa kunna få en snabb uppfattning om
driftförhållandena i nätet. Driftcentralen skall dessutom
snabbt kunna ingripa genom ordergivning till olika
stationer för reglering av driften för uppnående av
bästa ekonomiska resultat.
Ett sådant signalsystem för ett kraftnät kan
omfatta:
1) Telefoni för muntliga rapporter och ordergivning.
2) Fjärrskrivning för skriftliga rapporter eller order.
3) Fjärrmätning av viktigare mätvärden, framför
allt till driftcentralen.
4) Fjärrindikering av manöverställningar hos vissa
apparater, t. e. fjärrindikering av vattenstånd,
brytarlägen.
5) Fjärreglering, manuell eller automatisk, av
regleringsorgan i fjärrstationer.
6) Selektivt linjeskydd för kraftsystemets olika
linjesektioner.
Här i Sverige och i många andra länder ha vi som
bekant ett väl utvecklat telefonnät med snabba
möjligheter till förbindelser mellan olika orter. Därför
har det tidigare ej varit så stort behov av privata
telefonförbindelser för kraftverken.
Saken har emellertid på senare år kommit i ett
annat läge genom att behovet av fj ärröverföring
av mätvärden, indikeringar och regleringar kommit i
förgrunden. Sådana fj ärröverföringar erfordra i
allmänhet var och en sin separata överföringskanal,
varför det varit praktiskt taget omöjligt att för dem
använda rikstelefonnätet. Därför har man i många fall
på kortare distanser lagt egna signalledningar, kab-
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 20 januari 1939.
lar eller luftledningar eller har man förhyrt ledningar
från telefonföretagen.
Emellertid fordrar man av sådana fjärröverföringar
stor driftsäkerhet. Vid kritiska tillfällen behövas de
bäst. Åskväder, snöstormar, isbark sätta som bekant
ofta telefonledningarna med deras relativt svaga
uppbyggnad ur funktion.
Kraftledningarna däremot äro mera stabila för
sådana påfrestningar. Det ligger därför nära till hands
att tänka sig kraftledningen själv använd för
signalöverföring, och denna tanke är förverkligad sedan
tämligen lång tid tillbaka.
I vårt långa land, där krafttransport sker från
kraftstationer, belägna kanske långt uppe i norr, till
förbrukare i sydligare trakter, är behovet särskilt
stort. Speciella signalledningar för dessa ofta mycket
stora avstånd skulle bli enormt dyra. System, där
kraftledningen användes som överföringsledning, bli
här de enda tänkbara.
I det följande lämnas en redogörelse för hur
kraftledningen skall kunna utnyttjas för överföring av
signaler, samtidigt som den användes för
krafttransport samt om den utrustning, som behövs för att man
skall kunna åstadkomma dessa överföringssignaler.
Speciellt kommer jag att behandla L. M. Ericssons
system för fjärröverföring med bärfrekvens på
kraftledningar.
Frekvensfördelning och modulering.
Signalerna ställa, som synes av fig. 1, mycket olika
anspråk på utrymme i frekvensspektrum.
För god telefonikvalitet kräves sålunda ett
frekvensband på ungefär 300—2 400 p/s. Tal kan
emellertid uppfattas, även om endast en mindre del
av dessa frekvenser kommer fram, men det låter då
antingen dovt, "trumljud" eller skrikigt. Särskilt
om flera telefonisektioner skola hopkopplas, där varje
sektion kanske tar bort en del av frekvenserna,
behöver man från början räkna med fulla
frekvensbandet 300—2 400 p/s.
För telefoni erfordras dessutom någon sorts signal,
som påkallar fjärrstationens uppmärksamhet eller
automatiskt utför de kopplingsförlopp, som behövas
för att man skall komma i förbindelse med önskad
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
