- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 1. Frekvensfördelning.

torns utgångssida alla möjliga
kombina-. p/s tioner mellan de inmatade frekvenserna.
De som intressera oss mest äro
summa-oeh skillnadefrekvenserna. I vårt antagna
fall äro alltså dessa 100 000 + 1000 =
= 101000 p/s och 100 000 — 1000 =
= 99 000 p/s. Dessa frekvenser brukar
man kalla övre och undre sidofrekvenser
och dem skickar man tillsammans med
den ursprungliga höga frekvensen, som
kallas bärfrekvens, ut på ledningen till
mottagningsstationen.

I mottagningsstationen får blandningen
passera en demodulator, som även
innehåller icke linjära element. Alltså bildas
’Z— även där kombinationsfrekvenser och av
dem- uttager man skillnaden mellan
sidofrekvenser och bärfrekvenser. Således i
p/s vårt antagna fall

101 000 —100 000 = 1 000 p/s.
och 100 000 — 99 000 = 1 000 p/s.

telefonapparat. Härför erfordras impulser med en
frekvens ca 10 p/s.

Fjärrskrivning möjliggöres som bekant genom att
impulser enligt en viss code överföras. Den högsta
impulshastigheten är ungefär 25 p/s.

Vid fjärröverföring av mätvärden, indikeringar och
regleringar erfordras i allmänhet ej större
impulsfrekvens än max. 12 p/s. Oftast är impulsfrekvensen
betydligt lägre.

Uppgiften är alltså att på sändarsidan släppa ut
på kraftledningen de signaler med sina frekvensband,
som i varje särskilt fall skola överföras, och att på
mottagningssidan taga emot dem, så vitt möjligt i
samma form som de hade från början, alltså utan
nämnvärd distorsion.

På grund av högspänningen är det i allmänhet ej
möjligt att direkt överföra dessa låga frekvenser.
Kraftfrekvensen 25—60 p/s skulle ju kollidera med
vissa av signalfrekvenserna och dessutom skulle
kraftfrekvensen komma tämligen obehindrat ^
igenom de kopplingsanordningar, t. e.
transformatorer, som i sådant fall måste "^""lf-m^
användas för signalernas överföring till
och från högspänningsledningen. Hela
signalsystemet skulle bliva
högspännings-förande och ingen människa skulle våga
gå i närheten av det.

Man har därför varit tvungen att flytta
upp signalfrekvenserna till ett högre
frekvensområde. Detta förfaringssätt kallas
som bekant modulering och användes
även inom radiotekniken och då man vill
använda vanliga telefonledningar för flera
samtal samtidigt.

Den mest använda
moduleringsmeto-den kallas amplitudmodulering (fig. 2),
som tillgår så, att en hög frekvens, låt oss
säga 100 000 p/s, blandas tillsammans i
en modulator med den låga
signalfrekvensen, låt oss säga 1 000 p/s. En modulator
innehåller ett eller flera element, där
påtryckt spänning och uttagen ström inte
stå i linjära förhållanden till varandra.

Härigenom erhåller man från modula-

Den ursprungliga signalfrekvensen 1000 p/s har
alltså återvunnits i mottagningsstationen.

Det som utmärker signalen, låt oss kalla det
signalintelligensen, är ju dels frekvensen, dels amplituden
hos signalen. Tydligt är att sidofrekvenserna, i detta
fall 101 000 och 99 000 p/s, innehåller denna
intelligens. Bärfrekvensen är däremot intelligensfri och
behöver därför strängt taget inte överföras utan kan
tillsättas för åstadkommande av demodulering på
mottagningssidan lika bra från en lokal generator där.
Likaså förstå vi, att endera av sidofrekvenserna lugnt
kan slopas, den andra har ju alla de egenskaper, som
utmärker den ursprungliga signalen.

Vi kunna alltså nöja oss med att i detta exempel
överföra endast 101 000 p/s eller endast 99 000 p/s.
Sådana system användas mycket allmänt inom
bärfrekvenssystem på kraftledningar.

Om nu signalens frekvens varierar inom gränserna
för ett band, måste motsvarande i ett högre frekvens-

Signoltrekv.

1000 P/s

Modulator Filter

o®-

HF-ledning
(/OO.OOO P/s bärfrekvens)

Mottagare

Demodulator Filter

Högtalare

(100000*1000 ’ 101.000 P/, övre sfdofrekv.)
100.000 -1000 - 99.000 P/s undre sidafrekv.

f Bàrfrekv.

(g)
HF-generator
’00.000 P/s

-Q®

HF-generator

100.000 P/s

LF-ledning

Signalfrekv.
1000P/s

<1

99.000 100.000 101.000

AAr-

Signalfrekv.

A/V

Signalfrekv.

Modulerad bàrfrekv.

Övra sidobandet
undertryckt

Övre sidobandet och bärfrekvensen

Fig". 2. Amplitudmodulering".

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free