Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Friktionskraft mellan papperslagren i
isolering. 1) Impregneringsmassa med 35 %
harts. 2) Impregneringsmassa utan harts.
% fO lo JO 40 SO 60 70 /<v
Fig. 2. Förlustvinkelns förändring genom
temperaturväxling, 0°—45°C. 1) Före
uppvärmnings- och avkylningsprov. 2) Efter 2
uppvärmnings- och avkylningscyklar. 3) Efter
16 uppvärmnings- och avkylningscyklar.
några hundradels procent, Efter torkningen
insläppes under vakuum hett impregneringsmedel, som
fullständigt genomtränger och fyller ut isolerskiktet.
I massakablar består impregneringsmedlet vanligen
av trögflytande mineralolja eller blandningar av
mineralolja och kolofonium, i oljekablar av
tunnflytande mineralolja utan tillsats av harts.
Impregneringsämnets elektriska egenskaper har
man funnit vara av avgörande betydelse för
isolationen. Sannolikt var det krisårens otjänliga
surrogat som till stor del framtvingade forskning på detta
område. Det förekom nämligen ofta, att kablar, som
impregnerats med ersättningsmaterial, blevo varma,
då de spänningsprovades. Utsträcktes
spännings-provet under längre tidsperiod, inträffade ej sällan
genomslag.
Det hjälpte inte att göra isoleringen tjockare,
emedan detta medförde försämring av
värmeavledningen. Orsaken var helt enkelt den, att de
dielektriska förlusterna voro stora och tilltogo i sådan
grad, då temperaturen höjdes, att temperaturjämvikt
ej kunde ernås. Temperaturen och förlusterna ökades
ständigt, tills isolermaterialet förstördes. Detta var
termiskt genomslag. Man fann i samband härmed,
att impregneringsämnets isolationsförmåga var
mycket låg vid hög temperatur, och att detta var
anledningen till termiskt labilt tillstånd. Genom
systematiska undersökningar av många
impregnerings-ämnen blev det dock så småningom klarhet i
förhållandena, Kabelfabrikanterna valde då ut sådana
im-pregneringsämnen, som hade relativt hög
isolationsförmåga även vid hög temperatur. I en utredning,
gjord av Underground Cable Committée år 1923,
omtalas, att amerikanska kabelfabrikanter genom
förbättrad isolering lyckats nedbringa den vid 80°C
uppmätta förlustvinkeln från 15 % till 3 %, och att
den vid vissa tillfällen varit så låg som 1,4 %.
Dessa resultat låta sig emellertid ej jämföras med
dem, till vilka man senare kommit i oljekablarna,
nämligen 0,5 till 0,7 %, men den termiska stabiliteten
var dock tryggad för spänningar upp till 60 kV. För
högre spänningar var det emellertid ej tillräckligt
med de gjorda förbättringarna. Impregneringsämnet
undergår nämligen relativt stora volymändringar
under uppträdande temperaturvariationer. Vid av-
kylning sker volymminskning, vilket har till följd att
det bildas små blåsor eller tomrum i isolerskiktet. 1
dessa inträffar glimning vid tillräckligt hög
spänning. Uppmätes förlustvinkel vid olika spänningar,
får man ett knä på kurvan såsom i fig. 2. Detta knä
betecknar som bekant den s. k. joniseringspunkten.
Till en början ansågs det nödvändigt, att den på
så sätt uppmätta joniseringspunkten för en kabel
skulle ligga så högt, att den aldrig kunde uppnås
under driften. Emellertid har erfarenheten visat, att
kablar i många fall äro hållbara, även om
driftspänningen något överstiger joniseringsgränsen. Först
vid högre spänningar tager isoleringen skada.
Undersöker man en isolering, som skadats av
långvarig-hög spänning, finner man ofta grenformiga
förkol-ningar mellan papperslagren, s. k. "treeings". Se
fig. 3. Man förstår, att dessa förkolningar inte
kommit till enbart genom glimning, utan att det
fastmer varit fråga om kraftiga gnistor. Genom
experiment har man också kunnat visa, hur dessa gnistor
stryka fram i mellanrummen mellan papperslagren
och i många fall uppnå en längd av 200 till 400 mm.
Vid fullkomlig impregnering äro skikten mellan
papperslagren utfyllda med impregneringsämne, och
då kunna i allmänhet inga liknande skador
uppkomma, men om papperet i isoleringen är tämligen
löst lindat, uppstår genom upprepade uppvärmningar
och avkylningar så småningom öppna spalter mellan
pappersskikten, och därigenom blir det möjligt för
gnistorna att nå en sådan längd. Denna förändring
av en kabels isolering igenkännes på
förlustvinkel-funktionen, såsom framgår av fig. 2.
I massakablar uppstå alltid kaviteter, då
impregneringsämnets volym minskas vid
temperatursänkningar. För mycket höga spänningar är det därför
nödvändigt att taga hänsyn till dessa
volymändringar för att kablarna skola förbliva glimningsfria. En
lösning av problemet består däri, att hela den färdiga
kabeln alltid hålles under så högt yttre tryck, att
isolervolymen sammanpressas, då
impregneringsämnets volym minskas. Detta är den s. k.
"tryck-kabeln". Den utföres som en vanlig massakabel och
indrages i en rörledning, vilken fylles med gas eller
olja till tillräckligt högt tryck.
Hittills har man använt kraftiga järnrör, och
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
