Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Tidskrift
Fig. 9. Spänningen över kondensatorn, då linjen fortsätter
på andra sidan (motsvarande fig. 5 för kabel).
skall reduceras i någon högre grad. Kurvorna äro
fullt jämna och kontinuerliga i motsats till då kabel
varit inkopplad.
Fig. 4 och 8 äro inbördes jämförbara, vilket även
gäller för fig. 5 och 9. Skillnaden ligger endast i att
fig. 4 och 5 avse kontinuerligt fördelad kapacitans,
fig. 8 och 9 däremot koncentrerad. Det visar sig nu,
vilket även kan matematiskt verifieras, att de jämna
kondensatorkurvorna just äro de medellinjer, kring
vilka de brutna kabelkurvorna variera. Detta
gäller för tidsvariationen i vilken punkt som helst av
kabeln. Se vi tillbaka på fig. 6 så återgåvos där
spänningarna vid de båda muffarna. Medellinjen är
gemensam för dem båda och identisk med
motsvarande kondensatorkurva.
Då en luftlinje övergår i kabel, och en våg som
är lång i förhållande till kabeln fortskrider i riktning
mot övergångsstället, förhåller sig kabeln sålunda
efter en viss tid som en koncentrerad kapacitans.
Innan dess sker ett slags insvängning. Den
"dämpning" som därvid kommer till synes (fig. 4, 5 och 6)
är naturligtvis icke någon dämpning i vanlig mening,
eftersom denna tvärtom försummats, utan en följd av
sammanlagringen av de successiva reflexionerna. Det
är emellertid den första delen av kurvorna, alltså
"insvängningsförloppet", som är av intresse då det gäller
att förklara ett kabelgenomslag.
4. överspänningarnas maximivärden i korta kablar.
De maximala kabelspänningarna vid muffarna på
ingångssidan kunna avläsas ur fig. 4 och 5 men ha
sammanförts i fig. 10 och 11 resp. som funktion av
kabelns längd. Ungefär samma maximivärden
erhållas även för andra punkter av kabeln. Som
jämförelse visa de streckade kurvorna i fig. 10 och 11
maximispänningarna, då kabeln ersatts med en
kondensator med samma kapacitans. Kurvorna för
kon-densatorspänningarnas maximivärden ligga
obetydligt lägre än motsvarande kurvor för kablarna.
Förklaringen härtill framgår av det förut sagda.
Eftersom kondensatorspänningarnas tidskurvor äro
medellinjer måste nämligen dessas maximivärden vara
lägre än kablarnas. Vidare har
"insvängningsförloppet" i det närmaste upphört vid tidpunkten för
maximivärdet, varför skillnaden blir obetydlig.
De teoretiskt möjliga spänningsmaxima äro av
betydelse då det gäller att bedöma överslagsrisken hos
muffarna eller hos isolatorer och apparater före och
efter kabeln. I korta kablar har spänningen visats
kunna stiga till ett belopp som endast obetydligt
underskrider linjeöverspänningen själv. Om kabeln slutar
i en ändstation, kan spänningen t. o. m. överskrida
den ursprungliga inkommande linjeöverspänningen.
För riktigheten av ovanstående erhålles ofta
belägg i praktiken. Fig. 12 visar sålunda den
principiella anordningen i ett fall, då skador inträffat i en
kabelanläggning. Luftlinjen var en trästolplinje utan
jordlina med 6 kV driftspänning samt kabeln en
3 X 35 mm2 6 kV jordkabel av 25 +150 m längd.
En överspänning på linjen (sannolikt av indirekt
natur) fortplantade sig genom kabeln och förstorades
genom reflexioner. I den öppna ändan uppstod
genomslag i strömtransformatorerna samt överslag över
en brytargenomföring. Fallet är en direkt
tillämpning av fig. 4. Av denna eller av fig. 10 framgår att
spänningen för kabellängden i fråga kan stiga till
1,3 gånger linjeöverspänningen. Att kabeln är
avbruten ca 5 m genom samlingsskenan i
transformator-stationen inverkar icke på resonemanget.
Kabeln själv jämte muffar blev oskadad i det
beskrivna fallet. Detta berodde på att muffarna hade
högre överslagsspänning än strömtransformatorerna.
Kabeln hade återigen en avsevärt högre
genomslagsspänning. Trots detta skulle, som senare kommer att
visas, ett kabelgenomslag varit möjligt under vissa
omständigheter. I föreliggande fall var
frontbrant-heten hos linjeöverspänningen antagligen för liten.
5. över- och genomslagens tidskarakteristiker.
Det återstår att vederlägga invändningen som
återgavs i inledningen, att genomslag i en kabel icke
Vz max. oy
V, max /o
l km
Fig. 10. Maximivärden hos kabelöverspänningen, då kabeln
slutar i en ändstation (heldragen kurva).
Vz max o/
V, max.
0,5 1,0
l km
Fig. 11. Maximivärden hos kabelöverspänningen, då
luftlinjen fortsätter på andra sidan om kabeln (heldragen kurva).
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
