- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
165

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

eftersom spänning uppstår i den senare genom
induktion. Ett mellanfall erhålles om kabelmantelns
mittpunkt är väl jordad, under det att muffarna
antingen äro ojordade eller äro jordade genom en
jordlina med långt avstånd till jordplåt. Muffkroppen
kan då upptaga spänning vid inkommande stötvågor,
varför påkänningen över muffen minskas, under det
att kabelns mitt får full spänningsdifferens. Genom
den ur impulssynpunkt bristfälliga j ordningen av
muffkropparna förskjutes således även nu risken i
riktning mot kabelgenomslag. Det kan därför icke
vara någon tillfällighet att två av de nyligen
inträffade fall, då kablar blivit genomslagna under
åskväder, gällt sjökablar, vilka till yttermera visso varit
förlagda i saltvatten. Det ena fallet gällde en 6 kV
kabel av 395 m längd, anknuten till trästolplinjer på
båda sidor. Stränderna voro klippiga, varför direkt
jordning av muffarna icke var möjlig. En indirekt
överspänning hade konstaterats inkomma längs
luftlinjen. Det andra fallet var en 10 kV kabel av
285 m längd, även den ansluten till trästolplinjer på
båda sidor. Ingen jordning av muffarna förekom.

7. Åtgärder för att förhindra kabelgenomslag.

För att undvika kabelgenomslag har man som en
konsekvens av det föregående att tillgripa någon av
följande åtgärder:

1) Nedläggning av överspänningens front.

2) Minskning av överspänningens storlek.

3) Ändring av de koordinerade isolationerna^
tidkurvor, så att ett överslag, som kan dirigeras till
ofarlig plats, alltid hinner före.

Överspänningens frontlutning kan begränsas
medelst kondensatorer. Med den flacka front som
erhålles då sådana äro inkopplade (se fig. 8 och 9),
hinner ett överslag alltid före -ett genomslag.
Relativt små kapacitanser kunna användas för att uppnå
denna effekt.

Minskning av överspänningens storlek kan ske
antingen medelst kondensatorer eller motståndsavledare.
En fördel är att driften kan fortgå obehindrat
eftersom även överslag i regel förhindras. Yid ur
impulssynpunkt dåligt jordade muffar kunna
motståndsavledare bli illusoriska, emedan spänningsdifferensen
över skydden kan bli mindre än skyddens
tändspänning. Är kabelns mittpunkt samtidigt väl jordad fås
som förut nämnts full spänningsdifferens där med risk
för genomslag trots skyddet. Man får ej jämföra
med t. e. skydd av en transformator. Anslutes en
motståndsavledare mellan faserna och
transformatorns jordade delar, så skyddas transformatorn trots
dålig jordning av avledaren. Detsamma gäller för
en kabelmuff, den skyddas alltid av ett parallell-

kopplat överspänningsskydd. Yid kablar har man
emellertid utsträckningen i rummet att taga hänsyn
till. Användas kondensatorer för
spänningsnedsätt-ningen försvinner den nämnda olägenheten.

Det tredje sättet innebär att muffarna
parallellkopplas med gniststräckor. Dessa måste ha mycket
kort överslagstid. Ett spetsgap kan av detta skäl
icke användas. Ett kulgap åter har tillräckligt kort
överslagstid blott om kulavståndet är litet. Sådana
korta avstånd nedsätta emellertid
isolationsstandar-den i synnerhet vid regnväder. Anordningen måste
därför i sig förena de båda egenskaperna av lämplig
tidskarakteristik och hög 50 p/s överslagsspänning i
regn. De apparater som finnas i marknaden
uppfylla dessa båda fordringar. De äro spetsgap men
med åtgärder vidtagna för att göra fältet så
homogent att överslagstiden blir kort.

Beträffande frågan om skydd skola placeras i båda
ändarna av en kabel eller endast vid den ena, så
sammanhänger detta med kabelns längd och flera
andra faktorer, varför avgörande måste träffas i varje
fall för sig. Detsamma gäller vilka åtgärder som
skola vidtagas om muffarna icke kunna jordas direkt.

Som avslutning skola de faktorer sammanföras, som
inverka på frågan över- eller genomslag. Risk för
genomslag i en kabelanläggning finnes:

1) Om kabeln är kort (i vanliga fall mindre än
V2—1 km), så att tiden för överspänningen att
passera kabeln fram och tillbaka är mindre än muffarnas
överslagstid vid gränsspänningen.

2) Om kabeln är ansluten till en trästolplinje, så
att hela vågor kunna fortplantas utefter linjen.

3) Om överspänningen har uppstått i närheten av
kabeln, så att möjlighet för stor frontlutning
föreligger.

4) Om muffarna ur impulssynpunkt äro dåligt
jordade, under det att kabeln själv är väl jordad, som
t. e. ofta är fallet med sjökablar.

Jjitteraturhänvisningar.

1) Study of the Effect of Short Lengths of Cable ön
Traveling Waves. K. B. McEachron, J. C. Hemstreet och H. P.
Seelye, Transactions A. I. E. E. Okt. 1930.

Traveling–Wave Voltages in Cables. H. G. Brinton, P. H.
Buller och W. J. Rudge, Transactions A. I. E. E., Mars 1933.

Sheath Grounds Affect Traveling Waves in Cables. E.
Beck, El. Eng., April 1933.

Beitrag zur Frage des überspannungsschutzes von
Stationen mit Kabelstrecken. K. Neurath, ETZ 1938, h. 12.

2) Indirekta blixtöverspänningar på kraftledningar. H.
Norinder, Teknisk tidskrift 1937, Elektroteknik h. 3.

Indirekte Blitzüberspannungen auf Kraftleitungen. H.
Norinder, ETZ 1938, h. 5.

3) Impulsspänningsprov, R. Thorburn, Teknisk tidskrift
1937, Elektroteknik h. 2.

Parallell- och seriekoppling av likriktarbryggor.

Av W. WINSNES.

Vid flera mättekniska problem gäller det att erhålla
summan av två eller flera strömmar eller spänningar.
Är det fråga om växelströmmar eller -spänningar ställer
sig problemet olika, allt eftersom den geometriska eller
algebraiska summan önskas. För det allmänna fall, att
man har ett antal icke i fas liggande växelströmmar och

i en mätkrets önskar dessa strömmars algebraiska
summa, måste likriktning av växelströmmarna tillgripas.

Nedan skall behandlas det fall, att ett antal enfasiga
växelströmmar likriktas var för sig med
likriktarelemen-ten i bryggkoppling, tvåpuls-tvåvägskoppling.

En strömtransformator tvingar i sin sekundärkrets

165

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free