Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
B
Fig.
1. Likriktarbryggorna
parallellkopplade på likströmssidan.
Fig. 2. Likriktarbryggorna seriekopplade
på likströmssidan.
fram en mot primärströmmen svarande ström. Antag en
strömtransformator, som i sin sekundärkrets framdriver
en ström av utseendet
t’i = Ii sin (x + ot)
samt tvenne andra med sekundärströmmarna
i2 = I2 sin (x + a2),
h = l3 sin (x + a3).
Där i = momentanvärde,
7 = amplitudvärde,
x = tidsaxelns vinkelavstånd från ett valt
utgångsläge (vinkelfrekvensen densamma hos alla
strömmarna),
a — fasförskjutningen från en väld
utgångsriktning.
Dessa strömmars tidsdiagram visas i fig. 3 och
vektordiagram i fig. 4. Av mättekniska skäl kan det bliva
nödvändigt att likrikta dessa tre växelströmmar var för
sig med likriktarelement kopplade i bryggkoppling.
Vilken form får den likriktade strömmen, och i vilket
förhållande till de tre växelströmmarna står denna, om
likriktarbryggorna på likströmssidan kopplas parallellt eller
i serie?
Vid parallellkoppling av likriktarbryggorna på
likströmssidan blir kopplingsschemat enligt fig. 1. Fram
genom punkten A tvingas hela tiden en ström med
momentanvärdet ii. Likriktarelementen anses vara ideella.
Denna ström måste fortsätta genom likströmskretsen
tillbaka till punkten B. Strömmen ii kan icke uppdela sig
med en del genom likströmskretsen och en del genom de
andra likriktarbryggorna, riktningen C till D resp. E till
F genom dessa är spärriktningen. På samma sätt måste
hela strömmen från likriktarbryggorna CD och EF gå
genom likströmskretsen. I denna krets addera sig de
tre strömmarna. Additionen blir algebraisk, enär det
är tre likströmmar, som adderas. Likströmmen blir
pulserande och dess momentanvärde lika med summan
av absoluta beloppen av de tre växelströmmarnas
momentanvärden.
Seriekopplas likriktarbryggorna på likströmssidan,
erhålles ett kopplingsdiagram enligt fig. 2. Betrakta ett
fall då samtliga tre växelströmmar ha från noll skilda
värden t. e. ögonblicket a i diagrammet fig. 3. Här äro
absoluta beloppen | i2 | > | ii | > 1i3 | och
strömriktningarna de i fig. 2 angivna. Genom bryggan KL
framtvingas från K till C och vidare till F en ström i,a.
Index a får angiva, att absoluta beloppet av
växelströmmens momentanvärde i ögonblicket a avses. Strömmen
i3a drives fram genom NE och FM. Av strömmen i
förbindelseledningen CF framkommer till E endast
i2a — i3a. I sistnämnda punkt tillkommer emellertid
strömmen i3a, varför strömmen i likströmskretsen blir i2a.
I bryggan GH framdrives genom HA och B G strömmen ila.
Denna ström är en del av strömmen, som utifrån
kommer till punkten B, varför av strömmen i yttre
likströmskretsen endast ?2a — Ha framkommer till A. I punkt A.
tillkommer ila, så att i förbindningen AD strömmen är
ila. Denna drives från D till L och vidare ut i den här
anslutna växelströmskretsen. — Väljes ett ögonblick då
en av växelströmmarna, t. e. i3, är noll, blir förloppet
som följer. Strömmen i2 genom sträckan CF delar sig
vid F genom de parallella grenarna FME och FNE.
Samtliga fyra bryggrenar ha lika motstånd, varför
strömmen genom FME blir lika med den genom FNE och lika
med halva totalströmmen. Spänningsfallet i FM är lika
med det i FN. Någon komponent av strömmen går icke
genom bryggans växelströmskrets. Strömmen i2
fortsätter vidare från punkt E. — Strömmen genom
likströmskretsen är i varje ögonblick lika med den växelström,
som för tillfället har det största momentanvärdet
oavsett tecknet.
Vid bryggornas seriekoppling får strömkurvan på
likströmssidan ett utseende som markeras med grovdragen
linje i diagrammet fig. 3. Likströmskomponenten i
strömmen erhålles om denna kurva integreras över en
period och integralen multipliceras med – . Men 71 är
2 n
ett dimensionslöst tal. Likströmskomponentens talvärde
är lika med ytan under grovdragna linjen mellan
ordi-natorna 0 och 2 jt dividerad med 2 n. Denna yta skall
beräknas. Första halvperioden är lika den andra,
således erhålles halva ytan genom integration från 0 till 71.
Av diagrammet fig. 3 framgår att ytan representerande
integralen från 0 till 71 är
ßi ßi
y — f h sin (x + a2 4- ti) dx + f Ii sin (x + ctj) dx +
o ßl
ßs "
+ f I» sin (x -f a3 + jr) dx + f I2 sin (x + a2) dx; (1)
ßt ßz
Efter integration och hyfsning kan likheten skrivas:
y = eos ßi [Zicos ai—72 eos (ct2 + n)~i + sin /Si [72sin (a2 +
+ 71) — h sin ai] + eos ß2 [73 eos (a3 + tt) — Ii eos <xi] +
-f sin ß2 Ui sin ai — 13 sin (a3 + .1)] + eos ß-> Ui eos a2 —
—73cos (a3+ .-t)] + sin ß3 [73sin (a3+ 71) — 72sin«2]; (2)
o /J’ ** 2 r
Fig. 3. Tidsdiagram för fyra växelströmmar.
Integralens gränser bestämmas med ledning av
diagrammet fig. 3 sålunda:
för x = ßi, är | ii 11= | — i2 |;
V II sin (ßl + ai) = 72 sin (ßi + ai + 71);
I2 eos (a2 + Jr) — Ii eos ay
V h2 + Ir — 2 h Ii eos (a2 + jr —aj
v eos ßi =
sin pi = d
Ii sin ai — I2 sin (a2 + 71)
(3)
\! h2 + I21 — 2 h h eos (a, + n — a,)
för x— ß2 är I ii I = I — i3 |;
7i sin (ßi + ai) = 73 sin (ß3 + as + sr);
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
