Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 3. Antennen till kursfyr för ultrakortvåg.
endast ca 2 m kantlängd. Fyra vertikala
halv-vågsdipoler voro placerade i hörnen på en kvadrat
och från två koaxialkablar, som anslutas direkt till
dipolernas mittpunkt, matades två motstående
dipolpar. Hela antennen uppbars av en 7 m hög stolpe
på ca 20 m avstånd från sändaren.
Kurssignalerna visade sig hava en bredd av ca 3°
och med jämn övergång utan nycklingsknäppar från
kvadrant till kvadrant. Tystnadskonen var bred och
djup med absolut tystnad i mottagaren under 6 sek.
vid 300 m höjd och 30 sek. vid 1 200 m vid en
marsch-hastighet av ca 150 km/tim. Räckvidden var — till
stor del beroende på bristfällig avstörning av
motorns tändsystem — under de första proven
begränsad till 80 km.
I följande tabell visas senare uppmätt räckvidd som
funktion av flyghöjden. Som bekant blir räckvidden
begränsad av absorption i jordytan och kan sålunda
icke ökas annat än obetydligt med ökad
sändningseffekt. Vid detta försök var den ca 50 W och
frekvensen 75 Mc/s.
Tabell 1. Räckvidd för lütrakortvågsfyr.
Höjd Räckvidd
m km
300 ....................................80
600 ....................................100
1000 ....................................120
1500 ....................................150
3 000 ....................................210
5 000 ....................................230
7 500 ....................................320
I korthet äro fördelarna med ultrakortvåg för
radiofyrar:
1. Lika goda eller bättre kurssignaler än med
långvågssystemet kunna lätt erhållas.
2. Man kan lättare helt eliminera störningar i
diagrammet på grund av bl. a, reflexioner.
3. Oförändrad räckvidd, oberoende av atmosfäriska
elektriska störningar under omkastningar i
väderleken.
4. Ökad lätthet att finna lämplig
uppställningsplats för den litet skrymmande antennen.
5. Av konstruktiva skäl väsentligt minskade
kostnader. (I U. S. A. räknar man med en minskning i
antennkostnad från ca 10 000 dollar till 250 dollar
eller för hela fyren till en femtedel.)
Fyrar och utrustning i planet för system med
radiofrekvens. Historisk återblick och utvecklingen fram
till 1939.
De stora flygbolagens och statsmakternas
representanter i det nybildade Civil Aeronautics Authority,
vilket bl. a. ersatt the Bureau of Air Commerce, ha,
sedan minst 10 års arbete med utveckling på
området nedlagts, gemensamt fastställt de fundamentala
egenskaper och därav betingade apparater, som skola
ingå i ett praktiskt användbart
instrumentlandnings-system. Eftersom utvecklingen skett på flera håll
samtidigt, finnes nu också förutsättningen att arbetet
på fullkomnandet av detaljerna skall kunna ske efter
enhetliga principer. Det kan vara av intresse att
fastställa, vilka vägar utvecklingen tagit och vilka
tankegångar och idéer, som inverkat på densamma.
Med den tanken att riktad radiosändning skulle
kunna giva piloten positionsuppgifter under dålig
sikt även vid landningen, ägde så tidigt som 1919 de
första försöken rum. De första lovande resultaten
erhöllos emellertid i U. S. A. ej förrän 1929 med ett
av Bureau of Standards konstruerat fullständigt
system. De lösningar som därpå sågo dagen kunna
hänföras till någon av följande grupper: 1.
Radio-sändningen ger piloten platsbestämning i
horisontalplanet, och höjdbestämningen under landningen sker
med hjälp av barometriska höjdmätaren. 2. Piloten
får kurs såväl i horisontalplanet som i vertikalplanet
per radio. 3. Andra hjälpmedel än radio anlitas.
Fig. 4. Ett symmetriskt diagram, som uppmätts för
en ultrakortvågsfyr.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
