Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
50 100 200 300
Nominell äriftspännlng kV
Fig. 14. Jämförelse mellan normenlig och erforderlig
isola-tionsnivå för stötpåkänning.
vågen så småningom delvis upphäves. Om vågen inte
är alltför brant och avledaren tänder vid en
tillräckligt låg spänning i förhållande till
överslagsspänningen hos den närmast belägna linjedelen, kan
emellertid överslag förhindras på denna, eftersom ett
överslag behöver en viss tid för att fullbordas. Huru
stor del som skyddas beror givetvis av många
omständigheter, men man bör nog inte räkna med att
mer än de närmaste 30 meterna bli fullt skyddade,
om vågorna härröra från direkta nedslag. Detta
innebär dock, att man i små och något så när
väl isolerade stationer kan reda sig med ett skydd
på samlingsskenorna, vilket då även skyddar
ge-nomföringarna in till stationen. När en linje är
frånskild blir den dock oskyddad. I större stationer är
det klokt att sätta en sats avledare vid varje
inkommande linje, så att man också får en viss reserv.
I första ögonblicket kan det tyckas självklart, att
hela det bakom en avledare belägna nätet blir
skyddat av denna. Detta är emellertid inte riktigt sant.
När en våg passerar en avledare, reduceras den till
avledarens avledningsnivå, men om denna reducerade
våg träffar en öppen linjeände, uppstår en
fördubbling av spänningen där till följd av reflexion med
oförändrad polaritet. Den reflekterade vågen
reflekteras sedan i sin tur mot avledaren med omvänd
polaritet och efter en del successiva reflexioner antar
hela linjen slutligen avledarens spänning, men
dessförinnan kan ett överslag ha hunnit ske, om
avståndet varit för stort. Utom vid de lägsta
driftspänningarna är det därför klokt att räkna med att
skyddsområdet bakom avledaren inte är större än
framför, dvs. ca 30 m om vågorna härröra från
direkta nedslag.
Modern isolationsgradering.
Den moderna isolationsgraderingen kommer enligt
det ovan anförda i stort sett endast att innebära, att
stötöverslags- ocli stötgenomslagsspänningen hos all
i en station använd isolation göres högre än
ventil-avledarnas begränsningsspänning28’29, och detta krav
uppfylles vad beträffar det fasta och flytande
isolationsmaterial mycket lättare, om även
kondensatorer användas, så att brantheterna bli begränsade.
När väl ventilavledare införts, är det däremot av
mindre intresse att ge de olika delarna av en station
olika stark isolation, särskilt som detta är mycket
svårt att genomföra konsekvent på grund av
olikheten i form lios tidkurvorna för olika isolatorer
och för en och samma isolator vid olika polaritet.
Problemet blir att finna den isolationsnivå, som är
tillräcklig för att skyddas av moderna ventilavledare.
I detta sammanhang bör det framhållas, att någon
väsentlig förbättring av avledarnas skyddsverkan,
utöver vad som nu kan erhållas, icke är att vänta,
emedan det icke längre är konstruktiva krav hos
av-ledarna, som sätta gränsen, utan i stället
svårigheten att få tillräckligt kort och god jordning jämte
kravet att kopplingsspänningar och överspänningar
på grund av intermitterande jordfel inte få tända
avledarna,
För att finna den erforderliga isolationsnivån måste
man göra vissa antaganden beträffande
överspänningarnas storlek och branthet. Man kan skilja på tre
fall:
1. Inducerade överspänningar.
2. Direkta nedslag i inledningsskydd eller vågor,
som begränsats genom överslag till jord, innan de
träffa avledaren.
3. Direkta nedslag i stationen.
Yid inducerade överspänningar1-2 kan man räkna
med att den största strömmen genom avledaren är
1 500 A, vilket motsvarar ca 375 V hos den på linjen
inkommande överspänningsvågen. Brantheten kan
antagas vara ca 50 kV/ßs på linjen eller ca 200 A/ßS
genom avledaren. SiJänningen över avledaren
överstiger då icke 40 kV per 11 kV nominell
driftspän-ning på nätet. Även om avledarnas jorduttag äro
förbundna med stationsjorden, tillkommer emellertid
det induktiva spänningsfallet i avledarens strömkrets.
Antages 25 m ledning och 1 /iH per meter, blir
spänningsfallet vid 200 A/jUS 5 kV, som måste adderas
till spänningsfallet över avledaren. Vidare brukar
för isolationen i en station uppges 50 %
stötöver-slagsspänningen, som inte är den verkliga minsta
överslagsspänningen, och detta gör, att den
erforderliga isolationsnivån uttryckt som 50 %
stötöverslags-spänning bör höjas med 10 %. Man får då den
erforderliga isolationsnivån
B.
11 †
där både En och den nominella driftspänningen En
uttryckas i kV. Detta uttryck illustreras av kurva A
på fig. 14.
Vid direkta nedslag i linjen, som icke träffa
stationen direkt, kan man antaga, att strömmen genom
avledaren ej överstiger 10 à 25 kA, motsvarande
2,5 à 6 MV på linjen, med en branthet av 1 à 5 kA/fis
genom avledaren och 250 à 1 250 kV/jus på linjen.
Spänningen över avledaren torde då icke överstiga
50 kV per 11 kV nominell driftspänning på nätet.
Spänningsfallet i jordledningen kan antagas vara
En = l,i. 40-
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
