Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
kunna utvecklas fordras emellertid riklig tillgång på
syre. De kunna därför bildas på en mjölkkylare, där
ständigt färsk, syrerik mjölk tillföres, men ej i
stillastående mjölk av rumstemperatur, där syrehalten
snart nedsattes. — Detta är ett förhållande, som man
måste hava sin uppmärksamhet riktad på, då man
arbetar med lösningar, där syret kan förbrukas t. e.
genom en jäsningsprocess (vid mjölk, vin, vört osv.).
Man bör ej utföra enkelprov.
Korrosionshastigheten är ofta mycket ojämn. Det kan inträffa, att ett
prov överhuvud taget icke angripes, samtidigt som
andra, på samma sätt behandlade, korrodera hastigt.
Detta är speciellt fallet, då man har att göra med
pas-siverade metaller, såsom rostfritt stål och aluminium,
och förhållandena äro sådana att materialet ligger på
gränsen mellan beständighet och obeständighet. Om
man exempelvis nedsänker ett antal prover av
rostfritt stål kval. 18 % Cr, 8 % Ni i en 5 %-ig
NaCl-lösning, händer det ofta att en del av proverna rosta
under det att de övriga förbliva oförändrade. Enligt
DIN-normerna2 bör man göra fyrdubbelt prov. Man
får härigenom en uppfattning om spridningen, vilken
som nämnts stundom är mycket stor.
Det är lämpligt att göra s. k. jämförande prov. Om
man vet, att ett material är beständigt och ett annat
obeständigt, bör man taga med dessa, då man gör
korrosionsförsök på ett okänt material. Det kan t. e.
inträffa, att man finner en mycket låg
korrosionshastighet även hos det material, som man vet är
olämpligt, och man blir då i tid uppmärksammad på,
att metoden ej är tillförlitlig.
Provytan bör icke göras för liten. Såsom
minimi-dimensioner har föreslagits 20 X 50 mm för
plåtprover ocli dubbla ytan för gjutgods.2 Härigenom
minskas försöksfel genom ojämnheter i materialet
m. m. Samtidigt måste man emellertid som nämnt se
till, att lösningens volym är tillräckligt stor. I
enlighet med de tidigare citerade bestämmelserna fordrar
en yta av 20 X 50 mm en vätskevolym av minimum
200" cm3.
Korrosionshastigheten ändrar sig ofta med tiden.
Man bör därför icke använda för korta försökstider.
Ibland är korrosionshastigheten hög i början för att
sedan så småningom sjunka mot noll, ibland är
förhållandet det omvända. Det är t. e. allmänt känt,
att zink är beständigt mot vatten och utspädda
neutrala saltlösningar. Detta gäller dock icke för det
första skedet av korrosionsförloppet (fig. 1). Med
tiden överdrages emellertid zinkytan av en
skyddande film (av zinkhydrat eller basiska salter) och
angreppen upphöra. Om man å andra sidan undersöker
saltsyrans angrepp på zink, finner man
korrosionstids-diagram av den typ som fig. 2 visar.
Frätnings-hastigheten är här obetydlig i början men ökar sedan
successivt. Det är tydligt, att ett korttidsförsök i
dessa fall skulle giva vilseledande resultat.
Då man undersöker tidens inverkan på
korrosionshastigheten, ligger det nära till hands att då och då
taga upp provet, göra ren ytan från
korrosionsprodukter och väga. Detta förfarande är icke riskfritt.
Man bör nämligen ej "störa" korrosionsförloppet. Vid
fall enl. fig. 1 kan det t. e. inträffa, att man för varje
gång avlägsnar eller i varje fall skadar den
skyddande filmen. Provet kommer då att fortsätta att
korrodera någon tid efter varje rengöring, och man får den
uppfattningen att materialet är obeständigt, ehuru
10
II
11
10 /5 20 25 30 35 40 45 50
Korrosionsfid, dygn
Fig". 1. Samband mellan korrosionsangrepp och tid.
Material: Zn (elektrolytzink). Lösning: 1/20 000-n KC1. (Enligt
Bengough, Stuart och Lee.3)
Fig. 2. Samband mellan korrosionsangrepp och tid.
Material: Zn (elektrolytzink). Lösning: 1-n HCl (stillastående).
(Enligt Centnerszwer och Straumanis.4)
det i praktiken är beständigt. Man kan frånkomma
denna svårighet genom att bestämma
syreförbrukningen eller vätgasutvecklingen såsom visat i fig. 1
och 2. Om man emellertid föredrager att undersöka
viktförlusten (vilket är enklare), bör man lägga ned
ett flertal prover och taga upp dem efter olika tider.
Bedömning av resultatet. Man brukar angiva
korrosionsangreppet i viktförlust eller frätningsdjup.
DIN-normerna2 föreskriva sålunda gram/m2/år eller
mm/år. Detta är dock lämpligt endast under
förutsättning, att avmätningen är någorlunda jämnt
fördelad över hela ytan. Det är däremot olämpligt, om
angreppen förekomma i form av pittings eller
inter-kristallin korrosion. Man kan nämligen i så fall lätt
få den uppfattningen, att angreppet varit synnerligen
svagt, ehuru kanske plåten är perforerad av pittings
eller fullständigt uppluckrad av interkristallin
korrosion. Viktförlusten tör därför kompletteras med en
uppgift om angreppets art.
Hänsyn bör icke tagas till alltför små viktförluster.
Det är icke sällsynt, speciellt då det gäller provning
av rostfritt stål, att två bruks produkter jämföras på
följande sätt: Proverna nedsänkas i en viss lösning
t. e. koksaltlösning under ett dygn och viktförlusten
bestämmes. Man finner härvid kanske hos den ena
ytan en viktförlust av 0,3 mg och hos den andra 0,4
mg och drar härav den slutsatsen, att
korrosionsbe-ständigheterna förhålla sig som 4:3. I allmänhet rör
det sig i sådana fall endast om vägfel. Om ytorna
äro 0,:5—1 dm2 bör man om möjligt använda så lång
försökstid, att viktförlusterna uppgå till åtminstone
5—10 mg.
Undersökning av korrosionsbeständigheten.
I det föregående har behandlats det fall, att man
vill bestämma korrosionshastigheten. Ett minst lika
vanligt fall är emellertid att man endast vill fastställa
om materialen "stoppar" eller ej. Dylika
undersökningar giva i allmänhet säkrare resultat än de först-
||
p
§ 3
Korrosionsfid, dygn
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
