Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Träskydd mot röta med lösliga salter.
Av WILLY KINBERG.
Träskydd med stenkolstjära ja eller kreosotolja är
så drivet till spetsen av fullkomlighet och giver så
utmärkta resultat, att knappast några nya synpunkter
på denna skyddsmetod kunna framföras. På grund
av att stenkolstjäroljan numera utgör
utgångsmaterial vid framställning av motordrivmedel och denna
användning förmodligen allt framgent ökas, uppstår
ett stegrat behov av lämpliga skyddssalter för trä
mot röta, insekter och skadedjur i vattnet. Jag måste
inskränka mig till att här endast behandla lösliga
salter för träets skydd mot röta.
Sedan lång tid tillbaka användas lösliga salter för
skydd av trä i mycket stor utsträckning nämligen
kvicksilversublimat, kopparsulfat och zinkklorid, men
alla dessa medel motsvara av olika skäl icke längre
de ökade anspråk, som böra ställas på ett fullgott
skyddsmedel för trä. De hava kommit i bruk på
grund av lösa antaganden om dess användbarhet.
För några tiotal år sedan påbörjades däremot
utforskandet av skyddsmedel på vetenskaplig basis.
Man renodlade träsvampar och undersökte olika
skyddsmedel med hjälp av dessa svampkulturer.
Numera prövas medlen icke blott genom impregnering
av likartade träprov med olika mängder
skyddsmedel, utan de behandlade proven urlakas och
värmebehandlas, innan de utsättas för träsvamparnas
inverkan, på det att medlens löslighet och flyktighet
även må kunna utrönas. Yid dessa försök användes
under flera år endast ett fåtal träsvampar,
huvudsakligen Coniphora cerebella och Merulius lacrymans,
men så småningom kom man underfund med, att olika
träsvampar hade olika motståndskraft mot de
använda skyddsmedlen. Numera har man även funnit,
att använda skyddsmedel icke blott kunna ombildas
genom träets inverkan, utan att även träsvamparna
själva äro i stånd att frambringa kemiska
förändringar av skyddsmedlen. På grund av denna
upptäckt, som icke kunde teoretiskt förklaras, använde
man ett stort antal olika träsvampar vid
undersökningen av skyddsmedel mot röta.
Sedan dessa vetenskapliga hjälpmedel stodo til!
buds hava otaliga förslag om användning av
skyddsmedel uppkommit, men det var i början endast
fluornatrium med inblandning av dinitrofenol, som kom till
större användning under namnet "Basilit" eller
"Bellit". Som urlakningsresultaten ej motsvarade
alla fordringar, tillsattes natriumbikromat. Denna
saltblandning erhöll namnet "Basilit U". Liknande
saltblandningar gå under namnet "Wolman-salter"
eller "Thanalith U".
Vid saltblandningen Basilit U intränger dinitrofenol
endast 10—15 mm djupt i virket, emedan det
"fixeras" på träfibrerna, varigenom det blir ganska
svårlösligt och således svårt att urlaka. Däremot
intränger fluornatrium och natriumbikromat vid
exempelvis furuvirke i hela splintveden, ja delvis in i
kärnveden. Detta kan ske antingen genom impregnering
under tryck, genom lutning, genom bestrykning med
plastisk massa, som innehåller salterna (i detta fallet
benämnas de "Osmolit U" enligt Oemosmetoden),
eller genom anbringandet av ett ogenomträngligt
bandage, som på ena sidan försetts med ett lager av
salterna (här benämnas de "Diffundit U").
När natriumbikromat inträngt i virket, reduceras
det långsamt genom träets inverkan, och slutligen
uppstår mycket svårlösligt kromkryolit eller
krom-natriumfluorid med utmärkt mykocid verkan. Vid
inblandning av kromnatriumfluorid i
maltextrakt-gelatin hämmas nämligen utvecklingen:
av Merulius domesticus ..................vid 0,05 —0,1 %
„ Ptychogaster ..............................„ 0,1 —0,25 %
„ Polystictus versicolor................„ 0,05 —0,1 %
„ Coniophora cerebella ................„ 0,25 —0,5 %
„ Fornes annosus............................„ 0,25 %
„ Polyporus vaporarius ................„ 0,1 %
„ Lenzites abietina ........................„ 0,025—0,05 %
Genom att till denna saltblandning Basilit U,
Osmolit U och Diffundit U tillsätta natriumarsenat bildas
föreningar i virket, som äro ännu svårlösligare än
kromnatriumfluorid, och särskilt gentemot
skadedjur, exempelvis termiter, äro de betydligt bättre.
Denna saltblandning benämnes "Basilit U A",
"Osmolit U Arsen" och "Diffundit U A". Den stegrade
verkningen av denna saltblandning beror på, att bredvid
kromnatriumfluorid även bildas svårlösligt
krom-arsenat,
Här i Sverige föreslogs med stora förhoppningar en
impregnering av virket först med natriumarsenat
och sedan med zinkklorid eller zinksulfat, varigenom
svårlösligt zinkarsenat omedelbart bildades i virket,
sedan lösningarna kommit i beröring med varandra.
Härigenom försvårades en jämn fördelning av
zinkarsenat i furuvirkets splintved och den dubbla
im-pregneringen var dessutom omständlig och dyrbar.
Senare föreslogs skydd av virket med en lösning
innehållande natriumarsenat, arseniksyra,
natriumbikromat och zinksulfat, varigenom kromarsenat
långsamt bildas inne i virket på samma sätt som vid
"Basilit U A" och därmed likartade salter. Dessutom
uppstår vid denna metod av arsenikföreningarna och
zinksulfat ganska hastigt zinkarsenat inne i virket.
Över denna metod kan slutgiltigt omdöme icke
lämnas, emedan verkligt omfattande mykocida och
in-sekticida prov icke genomförts eller i varje fall
hittills icke publicerats.
Enligt undersökningar av Meacham [1], Wolpert
[2], CuRTiN [3], Reitsma [4] och nu senast Rabanus
[5] bilda träsvamparna vid sin utveckling olika syror,
ja en och samma träsvamp är t. o. m. i stånd att
frambringa olika syror i olika utvecklingsstadier.
Rabanus undersökte elva olika träsvampar på
syrabildning under loppet av 205 dagar. Därvid kunde
han uppdela dessa svampars förmåga till
syrabildning i tre grupper. En grupp, som representeras av
Polystictus versicolor, stegrade närvätskans syrahalt
under de första 36 försöksdagarna från pH 4,5 till
pH 3,6, varpå syrahalten återigen avtog. En annan
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
