- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Mekanik /
2

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

i 4 5

Hjuldiamefer i m

Fig. 1. Aggregatstorleken vid
vattenkraftanläggningar.

anläggningens karaktär och kan därför ej generellt
värdesättas. Någon större ekonomisk betydelse för
frågans lösning kan skillnaden ej innebära, då den
ej kan motivera större skillnad i
anläggningskostnaden än 2 à 3 %.

Personalkostnaden kan spela större roll för frågans
lösning. Därest ett ökat antal aggregat skulle
nödvändiggöra anställandet av ytterligare en maskinist
pr skift, så motväger detta en ganska stor
anlägg-ningssumma. Dock vill jag erinra om att moderna
maskinaggregat nu äro så utrustade, att de under
driften kräva mycket ringa tillsyn. Den antydda
personalökningen torde därför i allmänhet ej behöva
ifrågakomma förrän aggregatantalet ökats mera
väsentligt. Om något fel skulle uppstå å ett aggregat
är stationen mindre beroende därav vid flera
aggregat, varjämte iordningställandet av ett mindre
aggregat är lättare och mindre arbetskrävande än då det
gäller en mycket stor maskin.

Ju färre aggregat, ju större reda och enkelhet får
man på den elektriska sidan, men denna fördel kan
man eventuellt skaffa sig genom hopkoppling av
maskinaggregaten i grupper om 2 à 3 stycken till
gemensamma instrument och manöverorgan.

Att nu matematiskt räkna ut den ekonomiskt
riktiga aggregatstorleken ställer sig givetvis vanskligt
redan på den grunden att en del fördelar resp.
nackdelar av ena eller andra slaget äro svåra att direkt
värdera i penningar. I det konkreta fallet bör man
genomräkna olika alternativ, varvid även sådana
omständigheter som terrängens större lämplighet för ett
visst alternativ och verkstädernas månhet om att
skaffa arbete åt eljest svårräntabla större
arbetsmaskiner kunna komma att inverka på resultatet.

En mera generell metod vore att för likformiga
aggregat söka ett uttryck för totalkostnaden per
hästkraft. Man bör då kunna komma till några termer av
formen k ■ d" med värden å a från — 2 till + 1. Att
söka minimivärdet å summan av dessa termer är ett
enkelt problem, att finna riktiga värden på
konstanterna är svårare. Emellertid bör man komma ihåg
att ett minimivärde å en viss funktion — vi kunna
tänka oss funktionen åskådliggjord i kurvform —
visserligen blir matematiskt skarpt bestämt såsom
gällande ett visst värde å den oberoende variabeln,
sålunda i detta fall turbindiametern, men att
funktionens värde i regel ändras obetydligt även om den

oberoende variabeln ändras ganska avsevärt vare sig
uppåt eller nedåt.

Även om man ej kan få fram så noggranna värden
på koefficienterna, så bör sålunda en dylik räkning
giva en god fingervisning angående den ekonomiskt
bästa storleken. Om jag betecknar aggregatantalet i
en viss station med z och motsvarande
turbindia-meter med d, då sålunda z- d2 — D2, och jag så
antager att totalkostnaden pr år kan anses sammansatt
av trenne termer: den första gällande sådana poster
som kunna anses proportionella mot antalet aggregat,
den andra sådana som äro oberoende av
uppdelningen, och den tredje sådana som äro tillnärmelsevis
proportionella mot totalvolymen, så kan jag sålunda
sätta kostnaden

Klot = K1-z + K2-zd2+Ks-zd3, eller
D2



• K2 ■ D" + Ks • D" ■ d.

Här kan D2 anses konstant och prop. mot effekten,
vadan kostnaden pr hkr kan skrivas
ki
d2

Deriveras denna ekv. i avseende å d,
dh5pee 2 Ä,
dd

Keo = + k2 + k3-d.

d3

1 + k3 = 0,

så erhålles såsom bästa värde

d.

2 kx

Jag behöver sålunda blott finna ett någorlunda
riktigt förhållandetal mellan de båda koefficienterna k,
och k3 för att få ett begrepp om den bästa
turbin-diametern.

Om man till exempel antager att för en viss
anläggning vid 3 m hjuldiameter kraften kan
produceras till en självkostnad av 50 kronor pr hkr och år
samt att denna kostnad fördelar sig med 10, 10 och
30 kronor å de respektive tre termerna, så erhålles
tydligen

kt = 90; k2 = 10; k3 = 10.

V/180 9

dhM= y -10■ = 2,6 m.

Räknar man ut kostnaden för olika turbindiametrar,
finner man

d ... 1,0 2,0 2,6 3,0 4,0 5,0 6,0 m
7vspec.. 110,0 52,80 49,20 50,0 55,60 63,60 73,50 kr/år
Bilden visar resultatet i kurvform. Man ser att
mellan 2 och 4 m hjuldiameter är skillnaden i kostnad ej
så avsevärd. Naturligtvis bör man hellre hålla sig
något i överkant med dimensionerna med hänsyn till
den bättre verkningsgrad, som därigenom kan
uppnås, men tydligen bör man betänka sig åtskilligt,
innan man här går över ca 4 m hjuldiameter.

Man kan ju anmärka att resultatet vilar på alltför
osäkra grunder för att kunna anses äga något
generellt värde. Härtill vill jag dock påpeka att dbSst
framkommer såsom 3:dje rot ur förhållandet 2 k1: ks
och om detta förhållandetal ändras med 100 %, så
ändras bästa värdet å diametern endast med ca 25 %.

Jag anser sålunda att man med en del redan
utförda stora turbiner skjutit över målet, och att man
gott kan betrakta dessa "storverk" med en smula
kritik. Tänker man på sådana frågor som ersättning

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939m/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free