Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
MEKANIK
Redaktör: H. F. NORDSTRÖM
HÄFTE 3 utgiven av svenska teknologföreningen 18 MARS 1939
INNEHÅLL: Om vedeldning på kedjerost, av civilingenjör O. R. Hellborg. — Ugnar för härdning och
annan värmebehandling vid Husavarna Vapenfabriks Aktiebolag, av ingenjör S. Törnebohm. —
Föreningsmeddelanden. — Litteratur.
Om vedeldning på kedjerost.
Erfarenheter från en studieresa i Tyskland m. fi. länder hösten 1938.
Av civilingeniör O. R. HELLBORG.
För ca ett halft år sedan erhöll förf. i uppdrag att
planera en ångcentral, avsedd för en blivande fabrik
för träbearbetning i närheten av Bryssel. I denna
ångcentral skulle såsom bränsle dels träavfall och dels
stenkol användas. Innan jag ännu närmare studerat
förhållandena på platsen, trodde jag, att de rika
svenska erfarenheterna på detta område utan vidare skulle
låta sig omplanteras på belgisk mark. Detta visade
sig dock snart nog icke vara fallet, av skäl som jag
senare återkommer till. Andra möjligheter måste
därför undersökas. I anledning därav företog jag
under några veckor en studieresa, varvid en del rön i
utlandet rörande denna fråga gjordes, som torde
kunna påräkna intresse även här i landet.
Den blivande belgiska fabriken skall utbyggas i
etapper. Till en början vill man därför endast
uppställa en pannenhet, i vilken man skall kunna elda
stenkol samtidigt med träavfall från fabrikationen.
Mängden träavfall utgör, utjämnad över hela dygnet,
ca 30 %, räknad i effektiva kalorier på hela den
behövliga bränslemängden. Emellertid faller
träavfallet endast under ett skift. Med hänsyn till att man
vill undvika lagring av avfallet, önskar man bränna
upp det på samma skift. Under detta skift blir
därför mängden träavfall ca 65 % av den totalt i
ångpannan behövliga bränslemängden. Under de två
övriga skiften skall uteslutande stenkol användas.
När jag sattes på problemet, trodde jag, såsom
nämnts, att någon av de i Sverige använda
lösningarna skulle kunna tillämpas. Jag antog, att
exempelvis en undermatningsrost skulle passa, vid vilken rost
träavfallet via ett störtrör genom den främre
pannmuren tillföres kolbädden, som i sin ordning inmatas
på normalt sätt. Den otillfredsställande tillgången på
billiga kol, lämpliga för dylika roster, gjorde
emellertid denna lösning ekonomiskt mindre tilltalande. De
kolkvaliteter, som kunde komma ifråga i Belgien,
utmärka sig för hög grad av stybbighet och för låg halt
av flyktiga beståndsdelar.
Ovanstående tabell visar exempel på några i
Belgien vanliga kolsorter.
Undermatningsrosten fordrar dels med hänsyn till
att man måste hålla rostgenomfallet inom måttliga
gränser och dels med hänsyn till tändbarheten kol,
[-Benämning Korn-storlek-]
{+Benäm- ning Korn- storlek+} mm Halt
flyktiga beståndsdelar % Askhalt % [-Fukt.-halt-] {+Fukt.- halt+} Eff.
värmevärde kg Cal/kg [-Kolkostnad-] {+Kolkost- nad+} per 10’ kg Cal kr.
I 0—61 9—10 9—10 7 7 000 2:60
II 1—10 13—14 10_|_ 7_ 7 000 3:10
i Med max. 30 % 0—1 mm.
motsvarande minst kvalitet II. En blick på priserna
per 106 kg Cal visar, att om man bestämt sig för en
eldningsapparat, passande endast för dessa dyrare
kol, så hade man fått räkna med ca 20 % högre
kostnad per ton ånga under förutsättning av att samma
pannverkningsgrad kunde uppnås i bägge fallen.
Kol av kvalitet I går däremot bra att använda för
kolpulvereldning, varför en kombination av
exempelvis spånugn med kolpulvereldning var nästa steg,
som undersöktes.
I Belgien finnas inom industrien ett relativt stort
antal ångcentraler, utrustade för kolpulvereldning. I
detta tättbebyggda land är dock flygaskproblemet
intensivt påpassat. I de anläggningar, jag besåg, hade
också stor omsorg ägnats denna fråga. De
kolpulvereldade pannhusen äro sålunda antingen utrustade
med elektriska filter eller med anordningar för
stoffets uttvättande medelst vatten. Den förstnämnda
utvägen ställer sig synnerligen dyrbar särskilt för
mindre och medelstora verk. Det andra sättet är ej
heller lockande, i det att man måste räkna med stora
avsättningsbassänger för slammet och cirkulerande
vatten. Även torde ej heller materialfrågan vara löst,
speciellt vid svavelrika kol. Vid ett besök hos en av
de ledande firmorna på detta område i Tyskland,
meddelade man mig, att man tillsvidare släppt tanken på
en generell lösning av problemet, stoffets avskiljande
på den våta vägen, just på grund av svårigheterna
att finna ett material, som i det långa loppet stoppar
för den visserligen svaga men dock verksamma syra,
som tvättvattnet är. Man hade här med de stora
resurser, som stå tysk industri till buds, icke bara
provat de vanliga rostfria metallerna utan även en
hel serie keramiska m. fi. material med lika liten
framgång.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
