Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
C 1333
Fig. 1. Sektionsskiss, visande ångpanneeldstad, utrustad med
"Kramer Mühlenfeuerung" (Typ Borsig).
I samband med kolpulvereldningen undersöktes
också den modifikation av denna eldningsmetod, som
särskilt de tre sista åren låtit mycket tala om sig i
Tyskland, nämligen den s. k. "Krämer
Mühlenfeuerung". Då denna eldningsmetod, mig veterligt,
hittills icke funnits omnämnd i den svenska fackpressen,
torde en kortare beskrivning ha sitt intresse.
Metoden har uppfunnits av dåvarande direktören
Kramer i Kraftwerk Zschornewitz, söder om Leipzig.
Den utarbetades närmast med tanke på att bättre
kunna utnyttja Tysklands lågvärdiga stybbiga
bränslen, såsom brunkol, slamkol etc., för vilkas
tillgodogörande man hittills varit hänvisad till trapproster,
över- och undermatningsroster av olika slag osv.,
ehuru med föga tillfredsställande resultat. Fig. 1
visar anordningarna för Krämer Mühlenfeuerung i
princip.
Bränslet nedmatas medelst en
fördelningsanordning till ett vertikalt schakt, varigenom det nedfaller
till den på schaktets botten uppställda slagkvarnen.
Genom primärluftintagets anbringande nedtill i
schaktet, möter en motström av förbränningsluft det
nedfallande bränslet. Denna motström för med sig de
finare partiklarna, så att dessa följa med genom halsen
upptill i schaktet och in i pannans förbränningsrum.
Finfördelningen av det grövre bränslet sker sedan i
slagkvarnen till sådan kornstorlek, att det ryckes med
av luftströmmen.
Målningen behöver spec. vid bränslen med högre
gashalt ej drivas så långt, som vid vanlig
kolpulvereldning, utan förhållandevis grova partiklar få
medfölja, vilkas utbränning sedan sker på den i
förbrän-ningsrummets botten anbringade
efterförbrännings-rosten. Den omständigheten, att målningen ej
behöver drivas så långt, förklarar den relativt låga
kraftförbrukningen vid Krämer Mühlenfeuerung (30
—40 % av motsvarande förbrukning vid egentlig
kolpulvereldning).
Det vertikala schaktet över slagkvarnen tjänstgör
såsom torkrum för bränslet. Tändningen sker först
sedan bränslet inkommit i förbränningskammaren.
För bränslets torkning förvärmes lämpligen
förbränningsluften till en temperatur av 300—450°C. Genom
att vidare suga heta rökgaser från pannan och blanda
dessa med förbränningsluften, kan man moderera
gashastigheten i schaktet, varigenom en reglering av
finhetsgraden hos stoffet kan åstadkommas alltefter
bränslets art.
I allmänhet uppdelar man målningen på två eller
flera kvarnar för ernående av större driftsäkerhet
(fig. 2).
Krämer Mühlenfeuerung kan utföras för praktiskt
taget så stora pannenheter, som numera komma i
ifråga. I industriell drift har man med förbluffande
gott resultat kunnat förbränna synnerligen lågvärdiga
bränslen, exempelvis råbrunkol med 50—55 %
fuktighetshalt, 10—15 % askhalt, 1 800—2 000 kg Cal eff.
värmevärde. Emellertid finnas ett flertal
anläggningar utförda även för mera högvärdiga bränslen, såsom
stenkol, ehuru där slitagefrågan i slagkvarnen icke
torde vara helt löst. Vid minskande halt av flyktiga
beståndsdelar i kolet synes vidare försprånget före
den egentliga kolpulvereldningen minska, i det att
med magrare stenkol målningen får drivas allt längre
och längre. Gränsen nedåt i detta avseende tyckes
ligga för kol med omkring 13—14 % flyktiga
beståndsdelar, enligt vad direktör Krämer meddelade mig.
Ehuru Krämer Mühlenfeuerungs största betydelse
ligger i dess användbarhet för lågvärdiga kolbränslen
(i Tyskland finnas f. n. över 200 anläggningar under
Fig. 2. Pannfront med två stycken parallellt arbetande
kvarnar.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
