Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
ning V granska förslaget. Avdelningen gav styrelsen i
uppdrag att utvälja lämpliga ledamöter och tillsätta en
kommitté för ärendets behandling.
Ordföranden överlämnade ordet till aftonens
föredragshållare, civilingenjör Folke Mannerstedt, som talade om
"Hastighetsdiagram, ett värdefullt hjälpmedel vid
utredandet av trafikolyckor".
Med hjälp av en serie instruktiva skioptikonbilder
visade ingenjör Mannerstedt fördelen av att
sammanföra alla vid en trafikolycka tillgängliga uppgifter i ett
väg-tiddiagram. Därigenom kunde de olika vittnesmålen
kontrolleras inbördes och helt tvivelaktiva uppgifter lätt
uteslutas. Speciellt då det gällde att bedöma om
olycks-fordonet skymts av någon trafikant hade diagrammen
visat sig vara till stor nytta. Framför allt visades
emellertid svårigheten att vid många motsägande uppgifter
fastställa det verkliga händelseförloppet. Ingenjör
Mannerstedt föreslog därför, att kollisionsprov skulle utföras
med utrangerade bilar, varigenom sådan erfarenhet
skulle vinnas, att olycksfordonens hastigheter kunna
bedömas av de uppståndna skadorna. Vidare ville
föredragshållaren utföra praktiska bromsningsprov med
motorfordon, varvid de erhållna bromsspåren skulle
fotograferas och katalogiseras. På så sätt skulle ytterligare
material erhållas för bedömande av fordonens hastighet.
Föredraget avslutades med förhoppningen att några
av landets motororganisationer skulle intressera sig för
de ovannämnda undersökningarna och bidraga till deras
genomförande.
Föredraget kommer att publiceras i Teknisk tidskrift.
Efter en kort diskussion, som spec. berörde de av ing.
Mannerstedt föreslagna undersökningarna, framförde
ordföranden avdelningens tack för det intressanta
föredraget.
En film från Schütte-Werk, Köln-Deutz, visade
den mångskiftande tillverkningen av verktygsmaskiner
vid detta företag. Filmen hade ställts till förfogande
genom välvillig förmedling av Maskinaktiebolaget
K a r 1 e b o.
Ordföranden förklarade härefter sammanträdet
avslutat. En gemytlig stämning rådde vid den
efterföljande supén, som på småtimmarna kulminerade med
solosång av civilingenjör B. Högfors.
A—TO.
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll sitt årsmöte den 14 oktober 1939 på föreningens
lokal, Brunkebergstorg 20. Ordföranden, tekn. dr Nils
Gustafsson, förklarade sammanträdet öppnat och
hälsade de närvarande välkomna. Till justeringsmän för
dagens protokoll utsågos flygdirektör E. Sjögren och
överingenjör T. Sällfors.
I avdelningen inträdde genom anmälan civilingenjör
Erik Backteman, Stockholm, civilingenjör Harry Dahl,
Stockholm, och civilingenjör Allan Roslund, Stockholm.
Ordföranden meddelade, att yttrande inkommit betr.
SMS särtryck 209: "Skruvar med sexkanthål".
Avdelningen godkände den sakkunniges förslag och antog
yttrandet som sitt eget. Den sakkunnige har varit
professor R. Woxén. En av avdelningen tidigare tillsatt
kommitté, bestående av hrr O. V. Fixén och R. Woxén
har den 3 maj 1938 avgivit ett yttrande över ’SMS
särtryck 199: "Skruvar med sexkant- och fyrkanthål".
Kommitténs härvid gjorda förslag har följts i det nu
föreliggande SMS-förslaget. Som följd härav synes ingen
anledning till anmärkningar mot det nya förslaget
föreligga.
Härefter överlämnades ordet till civilingenjör Eriiard
Fliesberg. Ing. Fliesberg hade omedelbart före
sammanträdets början begärt, att få yttra några ord före valet
av den nya styrelsen. I sitt anförande kritiserade hr
Fliesberg med utgångspunkt från programmet för dagens
sammanträde avdelningens bristande anpassningsförmåga
efter det allvarliga tidslägets krav, samt angav några
synpunkter på arbetets bedrivande efter nya riktlinjer,
vilka skulle innebära frångående av STF:s
hittillsvarande verksamhet. Talaren begärde principdiskussion på
sitt förslag. Denna beviljades icke, och programmet
fortsatte med val av styrelse för år 1940. Valet
företogs på basis av valnämndens förslag och fick följande
sammansättning: ordförande: tekn. dr Nils Gustafsson;
v. ordförande: undervisningsrådet Ryno Lundqvist;
sekreterare: civilingenjör Gustaf Palmstierna; övriga
ledamöter: civilingenjör Carl A. Jacobsson; civilingenjör
Bror Löfgren, civilingenjör Curt Rosenblad och
professor Ragnar Woxén.
Till avdelningens representanter i föreningens
styrelse valdes enligt valnämndens förslag: ordinarie
ledamöter: tekn. dr Nils Gustafsson, professor Henrik
Edenholm; suppleant: professor Ragnar Woxén.
Valdes ceremonimästare och två klubbmästare i
enlighet med valnämndens förslag: ceremonimästare:
ingenjör August Jansson; klubbmästare: civilingenjör Bengt
Reistad; v. klubbmästare: civilingenjör Bror Löfgren.
Till avdelningens representant i biblioteksnämnden
utsågs diplomingenjör Edvin Lundgren.
På förslag av avdelningens styrelse omvaldes till
fackredaktörer för Teknisk tidskrift tekn. dr H. F.
Nordström för Mekanik och tekn. dr Nils Gustafsson för
Automobil- och motorteknik.
Till valnämnd för år 1940 omvaldes samtliga
ledamöter i 1939 års valnämnd: professor Folke Odqvist
(smk.), flygdirektör Emk Sjögren, civilingenjör K. A.
Wessblad, ingenjör Ernst ägren och civilingenjör Sten
Luthander.
Ett av Föreningens kamrerare upprättat förslag till
sammanträdesdagar för år 1940 upplästes. Avdelningen
beslöt antaga detsamma, men uppdrog åt styrelsen att
underhandla med Metallografförbundets styrelse, så att
Avdelningens årsmöte den 12 oktober 1940 ej kolliderar
med Metallografförbundets oktobersammanträde.
Föredragsprogrammet inleddes med föredrag av
överingenjör H. Nauckhoff: "Ett mekaniserat gjuteri".
Efter föredraget visades talfilmen: "Husqvarna
vapenfabriks a.-b:s mekaniserade gjuteri." Nästa talare var
professor R. Woxén, som i sitt föredrag talade om:
"Nyare rön beträffande gjutjärns bearbetbarhet."
Talaren definierade begreppet bearbetbarhet som en
materialegenskap, vilken kan uttryckas genom den
svårighetsgrad det erbjuder att med verktyg av något slag
bibringa ett arbetsstycke avsedd toleransmässig form,
samt påvisade att bearbetbarheten blir beroende av
såväl den använda metoden som av den erforderliga
mått-noggrannheten och ytjämnheten. Vid operationer, som
avse stor spånavverkning per tidsenhet — såsom
grov-svarvning och borrning — användes den mot viss
utslitningstid svarande skärhastigheten som mått på
bearbetbarheten, vid borrning uttryckt genom V 2 000 m/min.,
dvs. den hastighet vid vilken borren är utsliten efter en
sammanlagd borrlängd av 2 000 mm. — I åtta svenska
gjutjärnskvaliteter hade utslitningsförsök vid borrning,
omfattande ca 40 000 hål och 300 förbrukade borrar,
utförts i provstycken med tjocklekar mellan 5 och 70 mm
samt vid olika ytor: med och utan gjuthud, betad,
plan-slipad. Vidare hade L 100 prov utförts, varmed förstås
att det mot 100 varv hos borren vid konstant
viktbelastning erhållna inträngningsdjupet L uppmätes och
användes som mått på borrbarheten. L 100-metoden kunde
användas för ett och samma gjutjärn men alls icke för
att jämföra olika gjutjärn. Ett gott samband rådde
däremot mellan bearbetbarheten V 2 000 och gjutjärnens
brinelltal. Slutligen påvisades dels den med glödning
följande avsevärda ökningen i bearbetbarhet, dels att
denna inträdde redan vid temperaturer långt under
omvandlingstemperaturerna; samtidigt sjönk
tryckhållfasthet och hårdhet. — Undersökningar avseende sambandet
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
