- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

2 p — tryck per ytenhet mot målytan.
m — målets massa per ytenhet målyta.
v z— den hastighet, som detonationsvågen
bibringat målet under impulstiden, t0 till t.

Det mot målet presterade arbetet per ytenhet mål-

yta blir

(8)

inv1

Enligt, ek v. 7 fås:

m v2 2 , *

2 -=»y><">2-

I detta gränsfall är det alltså värdet av f p dt,

*o

som är avgörande för huruvida det mot målet
presteras så stort arbete, att detta sönderbrytes.
t

f p dt representeras av ytan under tryck-tid dia-

t~o

grammet för den oreflekterade detonationsvågen. För
visst sprängämne har detta diagram en given
grundform, vilken ej förändras inom de områden av
vattenmassan, där ekv. (1) är giltig. Diagrammets skala i
tryck-axelns led förändras emellertid proportionellt
mot maximitrycket, p r, och är sålunda beroende av
såväl sprängladdningens vikt som mätpunktens
avstånd från sprängcentrum. Diagrammets skala i
tidaxelns led ändras jämlikt resultatet av löjtnant W.
Weibulls förut omnämnda dimensionsanalys i
förhållande till tredje roten ur laddningsvikten men är
praktiskt taget oberoende av avståndet från
sprängcentrum. Storleken av ytan under tryck-tid
diagrammet kan sålunda uttryckas med ekvationen:

(9) Yr — k3 pr L1/3.

Yr — ytan under tryck-tid diagrammet för en

punkt på avståndet r från sprängcentrum.
k3 — sprängämneskonstant, angivande storleken
av ytan Yr, när L — 1 och pr — 1.

Enligt ekv. (4) är

L1/3

Alltså:

(10)

L2/3 L2/3
Y,. = k3a–= ß~~.

ß = den för visst sprängämne konstanta
produkten k.àa-

Antag nu, att det i gränsfall II för brytning av ett

t

visst spräng-mål erfordras ett värde på f p dt, som

to

är Yerf. Sambandet mellan sprängämnesslag,
laddningsvikt och största brytningsavstånd blir då enligt
ekv. (10):

(Ila)
(11b)

Y =
erj

L2/3
rb ’

V ’

-1 er/

i vilken formeln Yerf är en konstant, som
representerar sprängmålets motståndsförmåga.

Sambandet mellan sprängämnesslag, laddningsvikt,
sprängmålets motståndsförmåga saint största bryt-

iiingsavstånd för i praktiken förekommande fall.

I gränsfallen I och II tenderar förhållandet mellan
sprängmålets egensvängningstid och
detonationsvå-gens impulstid mot ett oändligt litet resp. oändligt
stort värde. I praktiken antar emellertid detta
förhållande ändliga värden.

I gränsfallen I och II gälla formlerna:

Lx/3

(6)

L2/3

(11) rb = ß~-.

1 erf

I dessa formler äro perf och Yerf för visst
sprängmål karakteristiska konstanter,
representerande sprängmålets motståndsförmåga i de två
gränsfallen, medan värdet på konstanterna a och ß är
beroende av sprängämnets art.

Det ligger då nära till hands att antaga, att
uttrycket för största brytningsavstånd för i praktiken
uppträdande fall bör ha en form, som nära ansluter
sig till:

(12) f» = r£.

i vilken formel M skulle hava ett för resp. sprängmål
och y ett för resp. sprängämnesslag tillnärmelsevis
konstant värde samt exponenten a antaga något
värde, som ligger mellan 1/;3 och 2/„.

För giltigheten av en dylik formel talar emellertid
även ett annat, mera ingående motiverat
sannolikhetsskäl, vilket framlägges i det följande, och som
resulterar i ett uttryck på brytningsavståndet av mera
bestämd form.

Granskning av verkningsgradens variation med största
brytningsavståndet i olika sprängningsfall.

Vi definiera verkningsgraden såsom förhållandet:

till målet överförd energi

fi =-.

detonationsvågens mot målytan svarande energi

Oin det i gränsfall I (statiska fallet) för brytning
av ett visst mål med niålytan A erfordras en energi, E,
vilken överföres till målet vid ett tryck, som är perf,
så erfordras för brytning av detta mål på tvenne olika
avstånd de minsta laddningsvikter, som bestämmas
av ekvationerna [jfr ekv. (6)]:
L//3

Per/

Vert = O

Lo1/3

62

L2 \rj

Detonationsvågornas energi per ytenhet målyta är
enligt ekv. (5) resp.:

k2

61 = 4orrV
A/O Tj O

Verkningsgraden i de två fallen blir:

E

E

>?2 =

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939s/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free