Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vai ti nbyggnadskonst
Kan jordtrycket redan från början utvecklas enligt
formel (6 a) två system av glidytor, blir kurvan som
visat i den streckade linje 2.
I fig. 8 visas en vertikal vägg, som är fasthållen i
två punkter och belastad med ett jordtryck. Under
påverkan av detta får väggen en utböjning, och
jordmassan tvingas därvid till en horisontal deformation.
Nedtill och upptill är jordtrycket lika med (7)
vilotrycket, men för de punkter, för vilka deformationen
av väggen är tillräcklig för att två glidytor kunna
bildas fullkomligt, kommer trycket (12) att uppstå,
som angives på figuren. Detta tryck är endast hälften
av det efter Coulombs teori bestämda.
Om jordtrycket Es skall kunna uppstå, är som
nämnts i det föregående, beroende på om väggens
deformation kan utjämnas av en deformation i
glid-ytorna i en riktning eller icke.
Värdet E3 beror därför icke endast på
deformationens storlek, men också på deformationslinjens
form.
För den i fig. 8 visade deformationslinjen kan
förmodas, att friktionskrafterna redan från början bildas
i två system av glidytor, så att trycket under hela
utböjningen fortgår enligt formel (6) eller (6 a).
Försök med förankrade spåntväggar bestyrker detta
antagande.
Med tillhjälp av ovanstående kan nu jordtrycket på
en vägg, som deformeras på grund av jordtrycket,
beräknas i hela väggens höjd, i det bestämmelsen av
belastning och utböjning av väggen skall motsvara
jordtryck och deformation.
Då de deformationer, som äro nödvändiga för att
reducera jordtrycket till värdet ^ tg2 ^45 —- äro
relativt små i förhållande till de deformationer,
som t. e. en spåntvägg erhåller på grund av
jord-trycket, kan man vid en sådan konstruktion oftare
räkna med detta lägre jordtryck.
De kajkonstruktioner, man byggde tidigare av trä,
ha sådana dimensioner, att de, belastade med det
vanliga jordtrycket, icke skulle vara bärkraftiga. Att
de likväl ha kunnat stå sig genom åren, beror på
jordtryckets reduktion på grund av utböjningarna.
Dessa konstruktioner äro det bästa, bevis pSi cltt de
glidytor, som uppstår vid deformationerna, bildar ett
stabilt system. Endast kraftiga påverkningar, såsom
starkt strömmande vatten, skakningar eller dylikt,
kunna tänkas förstöra det bildade systemet.
Avsevärt ändrade tryck kan orsakas av valv- eller
kupolbildningar i jorden. En sådan valvbildning
behandlas i den följande delen, där visas det sätt, på
vilket den kan behandlas.
Många forskare ha i tidernas lopp gjort försök med
jordtryck, och ha därvid funnit olika värden för
detta. De ha också funnit olika värden för
tryckcentrums höjd; några ha funnit det beläget högre,
andra lägre. Deras mätningar ha varit riktiga, men
de ha mätt jordtrycket vid olika deformationer. För
några ha väggen givit sig mera, de ha funnit
jordtrycket mindre. För andra har väggen givit sig mera
nedtill än upptill. De ha funnit tryckcentrum
beläget högre. För andra har det motsatta varit fallet,
de ha funnit tryckcentrum beläget lägre.
Fig. 8.
När jordtrycket uppfattas som en föränderlig kraft,
förstår man, att resultaten ha kunnat bli så olika.
Del II.
Jordtrycket på en förankrad vägg.
I fig.. 9 visas en förankrad spåntvägg. Vi antaga,
att konstruktionen utföres i en bestående jordmassa,
så att hela konstruktionen är färdig och ankaret
spänt, när jorden framför spåntväggen bortschaktats.
I figuren är jordtrycken på spåntväggen angivna, när
schaktningen börjar.
När jorden schaktas bort, orsakar jordtrycket, att
spåntväggen böjes ut; härvid kommer jorden bakom
denna att få en horisontal förskjutning. Den över
ankaret befintliga jorden får då en vertikal sättning,
enär jorden under ankaret blir lösare och därför ger
efter för belastningen av jorden. Denna sättning vill
jorden motarbeta genom att det bildas ett valv över
ankaret. Ju mera spåntväggen böjes ut, ju mera vill
valvet belastas och därvid bära jorden över denna,
så att det verkliga trycket på jorden bakom
spåntväggen reduceras. Vid tillräckligt stor utböjning vill
jorden över ankaret helt bäras av detta valv och
endast belai»ia jorden under detta med det tryck, som
är nödvändigt för att valvet icke skall förstöras.
I fig. 10 är jämviktsförhållandet angivet efter
spåntväggens utböjning. Glidningarna i jorden bakom
spåntväggen vilja i huvudsak vara belägna innanför
prismat A—D—B. Ett snitt A—D—F—G vill efter
deformationen flyttas till A—D’—F’—G’.
Spåntväggens utböjning på mitten är Af och vi kunna då
räkna D—D’ — A f, enär spåntväggens deformation
icke kan vara nämnvärt reducerad på den korta
sträckan. Deformationen F—F’ —Ad kan vara lika
med eller mindre än A f, emedan A d icke ändras, om
utböjningen av spåntväggen har varit tillräcklig till
att utbilda valvet fullkomligt.
Med de i fig. 10 angivna förhållandena har man
då: valvets horisontala spänning vid B:
T — q • R
här är q valvets belastning pr arealyta vid ankaret.
Vidare har man:
Belastningen q vid fullkomlig avlastning kunna vi
räkna lika med
2 y h„ + p
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
