Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Fig. 1. Betong vid nyss påbörjad vibrering till vänster, efter
vibrering till höger.
För särskilt släta ytor begagnas formar, klädda med
fiberplattor, masonite o. d. eller metallplåtar.
Gjutning mot gipsform beröres även något.
Ytbehandling. Efter att inledningsvis nuvarande
möjligheter att använda maskinarbete berörts, lämnas
exempel på olika förfaranden. Om formarna kunna
avlägsnas dagen efter gjutningen, kan betongen givas en
lätt rå, "sandig" yta genom rivning med träbrätt. Betr.
målning påpekas, att betong, gjuten mot ex. plywood,
ej har större ojämnheter än att dessa kunna täckas med
målning. Krysshamring av betong kan ge gott resultat,
när stenmaterialet har en vacker färg. Slutligen nämnes
även något om stuckatering.
Vibrering. För betong med goda egenskaper betr.
styrka, beständighet och täthet är önskvärt att begagna
torra, s. k. kärva blandningar, som äro besvärliga att
bearbeta för hand i formarna. Vibrering har gjort det
möjligt att arbeta med dessa mera ekonomiska
blandningar under de flesta förhållanden. Härmed följer även
andra fördelar, såsom bättre vidhäftning i gjutfogar och
mot armeringsjärn, mindre volymförändring etc.
Redogörelse lämnas för utvecklingen av
betongvibra-torerna mot tre huvudtyper, invändiga, form- och
yt-vibratorer. Vanlig frekvens i U. S .A. är 3 600—6 000
slag pr min. De olika typerna av invändiga
(stav-)vibra-torer äro allmännast använda. De kunna placeras direkt
i betongen och bekvämt flyttas för att sprida
vibre-ringen i massan. Betr. formvibratorer nämnes, att små
el- eller luftdrivna hammare användas till förbättring
av betongytor och för väggar, som äro för tunna för
invändig vibrering. Största användningen har emellertid
formvibratorerna vid gjutning av betongrör och andra
cementvaror. Ytvibratorer (plan- eller bryggvibratorer)
användas i huvudsak vid gjutning av stora monoliter
och för vägbeläggningar etc. Som sammanfattning
säges, att lättheten och ekonomin vid betonggjutning
medelst vibrering har kraftigt stimulerat byggnadsteknici
att gå in för detta enkla sätt att förbättra kvaliteten hos
betong. S. Granström.
Richtlinien für die zulässige Belastung des
Bau-grundes und der Pfalgründungen. Deutsche Normen
DIN 1054. (DWW 1939 h. 7.)
I den angivna tidskriften lämnas efter bestämmelserna
en kort redogörelse av Min.-Rat Busch för dessas
tillkomst och några synpunkter, som legat till grund vid
deras uppgörande. Härav framgår, att man i Tyskland
sedan länge sökt skaffa enhetliga riktlinjer för
belastning av byggnadsgrund. Redan 1922 föreslogs, att man
i de då utgivna byggnadsbestämmelserna skulle införa
sådana riktlinjer, men frågan förföll på grund av att
man ansåg den dåtida kunskapen i dylika ting
otillräcklig, och bestämmelserna kommo sålunda fortfarande
att innehålla den sedan 1910 kvarstående föreskriften,
nämligen: "Guter Baugrund darf mit 3—4 kg/cm2 be-
lastet werden. Die nur ausnahmweise zulässige Wahl
höherer Beanspruchungen ist besonders zu begründen."
1934 utkommo de tills nu gällande "Richtlinien für die
zulässige Belastung des Baugrundes im Hochbau", DIN
1054 såsom en tillfällig lösning. De nu föreliggande
bestämmelserna grunda sig liksom de tidigare på tillåten
belastning och icke på tillåtna sättningar, då man ansåg
sig äga för liten erfarenhet av sättningsförloppet vid
utförda byggnadsverk. Dessutom ville man invänta
resultatet av de systematiska iakttagelser, som man
eftersträvat i och med utgivandet av DIN 4107 "Richtlinien
für die Beobachtung von Setzungen entstehender und
fertiger Bauwerke".
Beträffande bestämmelsernas innehåll märkes
följande. Man skiljer på vanliga, enkla grundläggningar,
som det i allmänhet är fråga om, när någon osäkerhet
icke förekommer, och svårare problematiska fall. Var
man skall draga gränsen mellan dessa, finnes icke någon
upplysning om. För det förra fallet angives i en tabell
erfarenhetsvärden på den tillåtna belastningen vid de
vanligast förekommande jord- och bergarterna. Värdena
variera mellan 0 och 4 kg/cm2 för jord och mellan 10
och 30 kg/cm2 för berg. I det senare fallet eller om
man vill tillåta högre påkänningar än tabellen angiver,
fordras av provningsanstalter eller kända fackmän
utförda, ingående undersökningar av de väntade
sättningarna. För beräkning av sättningar hänvisas till tre
metoder, nämligen 1) laboratorieförsök med orörda
jordprover, 2) dynamisk markundersökning (endast vid
frik-tionsmateriel), 3) provbelastningar, som dock icke
rekommenderas, då man här endast får en uppfattning
om sättningarna i de översta skikten.
Om på grund av trafik eller maskindrift skakningar
kunna förekomma, vilka kunna orsaka stora sättningar,
speciellt vid sandjord, skola specialundersökningar
utföras.
Friktionspålning bör undvikas på grund av härvid
uppkommande stora sättningar. För minst 5 m långa
pålar, som nå ned i bärkraftigt markskikt angives
till-låtna lasten till för runda träpålar:
Medeldiam. cm Ton
30 30
35 35
40 40
för kvadratiska pålar av armerad betong med
Sida cm Ton
30 35
35 40
40 45
förutsatt, att sjunkningen icke uppgår till mer än 20 mm
för de 10 sista slagen med slagarbetet 1 m för varje
slag.
Vid provbelastning av påle sättes den tillåtna
belastningen lika med halva den last, vid vilken pålens
sjunkning icke längre ökar rätlinjigt med belastningen
(pro-portionalitetsgränsen). Om byggnadsverket emellertid
är okänsligt för sättningar, får den tillåtna lasten sättas
till 2/5 av brottlasten.
Markundersökningarna skola utsträckas så djupt, att
kännedom erhålles om alla skikt, som kunna inverka på
sättningens storlek. I allmänhet är det tillräckligt, att
borrningarna nedföras till ett djup under den bärande
markytan av 1,5 gånger byggnadsverkets bredd.
B. Jkn.
Die Sieveringer Brücke, av Friedrich Baravalle,
BE 1939. Beskrivning av grundläggning,
konstruktion och utförande av en balkbro av armerad betong
i fyra spann, vartdera med en spännvidd av 12 m.
Bron, som är belägen i kurva med en radie av 100 m,
är utförd kontinuerlig över två spann.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
