Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vai ti nbyggnadskonst
Fig’. 13. Dräneringsanordningar och gjutfogar i (lammkroppar.
väggarna. Valvets inspänning i vertikalled upptill
och nedtill har undvikits genom särskilda fogar.
Fig. 12 visar den undre valvfogen med sitt
tät-ningsbleck, i Skogsforsen liksom i övriga här
beskrivna anläggningar av rostfri plåt. Blecket
medgiver formförändring hos valvet genom en
dilatations-bockning, som ligger i en ingjuten list av asfalt. För
att förhindra, att valvet sjunker ned på
sugrörsbal-ken och hakar fast vid denna, ha glidlager anordnats
i tre punkter på bågen. Lagren äro av
samma typ som kom till användning vid
slussombyggnaden och som beskrivits i
denna tidskrift av civilingenjör Victor
Sjödin (Tekn. tidskr. vv 1936 h. 9, s. 110
—112, h. 10, s. 114—119). De bestå av
två 1,5 mm tjocka blyplåtar med
grafit-deg emellan, skyddade av asfaltstrukna
järnplåtar.
För att undvika besvärliga
krympspän-ningar i valvet göts detta före
angränsande sidoväggar. Härigenom undveks även
de horisontala krympsprickor vid
anfangen, som varit att befara, om valvet
gjutits före sidoväggarna. Formarna för
valvet måste därför monteras fristående.
Kraftstationshuset var först avsett att
utföras av tegel med trätak på
järntakstolar. Under byggnadstiden framkom
önskemålet att göra taket säkert åtminstone för
flygbrandbomber, varför det beslöts, att
taket skulle göras av 15 cm tjock betong.
När arkitekten, arkitekt Hahr, haft sitt
ord med i laget, beslöts slutligen, att hela
byggnaden skulle göras av betong, som
skulle vara synlig och obehandlad i
fasaderna, Enär kraftstationen är utförd
halvautomatisk och sålunda icke kräver
ständig maskinvakt, kunde kraven på
värmeisolering sänkas och isoleringen av
väggen placeras invändigt.
Betongkonstruktionen användes så, att
traversskenorna lades mitt över sidoväg-
garna, som däröver utkragades för att
bereda rum för traversen. Härigenom
inbesparades särskilda traverspelare och
tra-versbalkar.
Dammkropparna i Skogsforsen äro
snålt dimensionerade. I gengäld har
dräneringen mot upptryck gjorts
fullständigare än som hittills varit vanligt i
svenska dammar. Under varje
damm-kfopp finns det sålunda i framkanten två
dräneringshål, fig. 13, vilka mynna i
uppsamlingskammare för läckvatten ovanpå
berget. Kamrarna dräneras i sin tur
genom ingjutna järnrör till
nedströms-vattenytan.
Liksom under dammarna i Långhag och
Skymnäs och f. ö. även i Kinna och
Hiss-mofors har berggrunden under
tätnings-diket tätats genom cementinjektering.
Denna injektering vågade man i
Skogsforsen icke överallt börja med, förrän
dammen var uppförd, då det annars
förelåg risk för att injekteringstrycket skulle
lyfta bergskivorna, där dessa lågo
horisontellt. Då man vidare icke vågade riskera, att
dräiieringshålen blevo igenfyllda vid injekteringen,
måste de borras först efter avslutad injektering. De
ha därför ställts snett och borrats genom i betongen
ingjutna rör, som längdsektionen på fig. 13 visar.
Figuren visar även en speciell foganordning, som
kommit till användning i Skogsforsen.
Dammkropparnas bakdel har gjutits före framdelen och fogytan
mot framdelen har utbildats dels med ett hak — en
På betonghyllon utbredes
iorkad finsand, som
iàches med plåten
SEKTION A-A
6ENÖM HYLLA
D ETA LO AV DRANERINS
EDRE DELEN
AV FOGEN
I PELARLIVET
Fig. 14. Dräneringsanordningar och gjutfogar.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
