Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. 6 jan. 1940
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RÜTGER ESSÉN.
Stockholm den 28 december 1939.
Krigets världsrabbning.
Det stora krigets fjärde månad går till ända. Att
världen i sin helhet fått sin jämvikt svårt rubbad
genom krigsperiodens inträde är självfallet. Det
anmärkningsvärda ligger snarare i att denna rubbning
trots allt ännu så länge icke gått längre än som
faktiskt skett. Rent ekonomiskt sett vållade
världskrisen under åren 1931—33 mera vittgående
skakningar. De krigförande länderna ha sedan åratal med
våldförande av sin naturliga ekonomi förberett sig
på den krigssituation, som nu är verklighet, och
därför redan under åratal anpassat sig till dess bördor.
Den neutrala världen omfattar ännu så länge
stormakter som Italien och U. S. A. samt på sätt och vis
även Japan och Ryssland, och denna neutrala grupp
har hittills ej haft så stark direkt känning av kriget.
I fråga om Italien och U. S. A. ha krigets
följdverkningar till större delen rent av varit ekonomiskt
förmånliga. Detta har dock icke i samma mån gällt de
mindre neutrala, som i växande grad fått sitta
emellan, när det gällt upprätthållandet av det för
dem på längre sikt väsentliga handelsutbytet. Men
även för dem ha hittills icke de värsta farhågorna på
det ekonomiska området besannats. Den tämligen
goda och sedan slutet av 1938 ånyo uppåtgående
konjunktur, som avbröts genom stormaktskrigets utbrott
den 3 september, sätter sålunda ännu i viss mån sin
prägel på världsekonomien. Självfallet, vilar dock
allt detta på osäker grund. Frågan om krigets
fortsättning eller utvidgning är livsavgörande för alla.
Men i motsats till förhållandet under kriget 1914—18
representera de neutrala nu en faktor av verklig
betydelse, och detta bidrager än mer att öka den
allmänna ovisshet, som är det pågående "andra
världskrigets" främsta kännetecken, och som under det nu
tilländalupna kvartalet snarare ökats än minskats.
Den militära stiltjen i stormaktskriget till lands.
Jämförelsevis klarast framstå de rent militära
händelserna, vilka dock — frånsett det rysk-finska
kriget, varom mera nedan — icke på något sätt stått
i förgrunden under de senaste månaderna. Detta
betyder dock ingalunda, att det militära läget mist
sin avgörande betydelse. Men det har hittills verkat
latent och icke utlöst några större aktioner.
Vid slutet av september månad var det polska
fälttåget slutfört. Den 1 oktober kapitulerade de sista
ännu stridande polska trupperna, garnisonen på
halvön Hela utanför Gdynia. Sedan dess ha inga
aktiva militära operationer förekommit på Tysklands
östfront, och ej heller på Rysslands kontinentalfront.
Rykten om förestående aktioner mot Rumänien,
Turkiet m. m. ha visserligen tid efter annan dykt upp
men hittills icke besannats. På västfronten har heller
hittills intet annat än lokal patrull- och
artilleriverksamhet förekommit. De nyligen publicerade franska
och engelska förlustsiffrorna upptaga endast ett ringa
antal stupade vid landfronterna. Men ovissheten har
hela tiden varit stor, och de väldiga arméerna ha
hållits i ständig och högsta beredskap, ett tillstånd, som
helt visst medför en lång rad svårigheter även av
psykologisk art. I slutet av november väcktes stor
oro i Holland och Belgien genom rykten om en
förestående tysk västoffensiv över dessa neutrala länders
territorier. Ryktet syntes bestyrkas genom hotande
truppkoncentrationer. Den fruktade eventualiteten
blev emellertid ej verklighet. Härav kan man dock
icke draga den slutsatsen, att den holländsk-belgiska
oron varit grundlös, ej heller, att faran är förbi. Om
överhuvud en tysk offensiv i väster kommer till stånd,
söker den sig sannolikt denna väg. Bestämda och
sannolika uppgifter ha förekommit därom, att denna
ödesdigra eventualitet varit och är föremål för häftiga
meningsskiljaktigheter inom Tyska rikets högsta
ledning.
Sjökriget.
Sjökriget har varit betydligt livligare. Läget är
som förut det, att den brittiska flottan i stort sett
behärskar världshaven. Den har emellertid måst
vidkännas flera kännbara förluster. Obestritt är sålunda,
att slagskeppet Royal Oak den 14 oktober sänktes av
en tysk u-båt i själva Scapa Flow, samt att
hjälpkryssaren Rawalpindi den 26 november sköts i
sank under en strid med tyska "fickslagskeppet"
Deutschland i Nordatlanten. Andra av tyskarna
uppgivna förluster av större brittiska örlogsfartyg
förnekas från brittiskt håll. Å andra sidan har ett annat
av de tyska "fickslagskeppen", Admiral Graf Spee,
som tvingats söka nödhamn i Montevideo efter en
strid med engelska kryssare, den 19 december vid
utlöpandet sänkts av egen besättning.
Viktigare än örlogsflottornas förluster, vilka icke
ha avgörande betydelse, är emellertid sjökriget mot
handeln. I stort sett kan man säga att detta
återupptagits i samma former, som utbildats till slutet av
världskriget 1914—18. Nu som då bedrives sålunda
ett hänsynslöst förstörelsekrig mot den fientliga
sjöfarten och handeln, varvid de neutralas sjöfart icke
på något sätt skonas. Från tysk sida begagnas
härvid huvudsakligen u-båtar, vilka torpedera
handelsfartyg med eller utan varning. Men även sänkningar
genom luftstridskrafter förekomma i stor
utsträckning. Den allra största effekten i fråga om
skadeverkan på den engelska handeln synes dock ha
åstadkommits genom den nya form av minkrig, som från
tysk sida börjat tillämpas från november månad. Det
rör sig här om "magnetiska" minor, vilka placeras i
engelska hamninlopp, och som sannolikt nedsläppas
med fallskärmar från flygplan. Denna nya form av
handelskrigföring har i varje fall väckt åtskillig oro
på engelskt håll och fortgår alljämt. När det gäller
handelskrigets verkningar, gå emellertid de båda
krigförande parternas uppgifter hopplöst i sär. Att
förlusterna av handelstonnage i sjöfart på England
varit mycket betydande lider likväl intet tvivel. Men
att de hittills haft den omfattning att de allvarligt
kunna påverka Englands möjligheter att fullfölja
kriget är väl knappast troligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:37:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0016.html
