Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 3 febr. 1940 - Knacknings- och bucklingsföreskrifter för byggnadsstål, av Karl Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 1.
j_■ _l
0 92, S X 0 75,3 X
[-Schtankheits-grad-]
{+Schtankheits- grad+} X Ideate
Knick-spannung Traglast-spannunq Sch/ankfieits-grad Idea/eKnick-spannung Oki [-Traglastspannung-] {+Traglast- spannung+}
20 2m 2363 20 3600 3525
30 2100 2303 30 3600 3335
W 2100 2202 10 3600 3171
SO 2100 2055 50 3600 2818
60 2100 1661 60 3600 2162
70 2100 1650 70 3600 2076
80 2100 1131 80 3238 1733
30 2100 1237 SO 2559 1119
100 2073 1061 100 2073 1219
110 1713 919 110 1713 1035
120 1133 737 120 1133 887
130 1226 635 130 1225 767
no 1057 611 no 1057 669
150 921 510 150 921 588
160 810 180 160 810 520
170 717 129 170 717 161
180 610 386 180 610 115
130 571 318 130 571 371
200 578 316 200 518 339
210 170 288 210 M7Q 308
220 128 263 220 128 281
230 392 211 230 332 257
210 360 222 210 360 237
250 332 205 250 332 218
I de svenska normerna av 1931 har man använt en
del av grundtankarna i 1926 års tyska normer, men
man utgår i de svenska normerna från en kurva för
knäckningsspänningen, som närmare ansluter sig till
den verkliga knäckningskurvan än den tyska.
Kurvorna för tillåtna knäckningsspänningen och för
säkerheten hava likaledes en mera jämnlöpande form, men
grundtankarna: konstant säkerhet (ra) för själva
knäcknings-(Euler)området samt avtagande säkerhet
vid mindre i-värden har bibehållits. Vid 2 = 0 har
n
man likaledes satt säkerheten = — samt tillåtna
u
knäckningsspänningen = tillåtna böjningsspänningen.
I de nu föreslagna tyska normerna har man som
"ideal knäckningskurva" för större A-värden använt
Eulerkurvan
n2E
samt för mindre A-värden satt knäckningsspänningen
ff konstant = flytgränsen eller stukgränsen.
Med den motiveringen, att den ideala
knäckningsspänningen förutsätter en absolut rak sträva, absolut
centrerad last samt ett fullkomligt homogent material,
liar man för att få utgångsvärden för den tillåtna
knäckningsspänningen infört ett nytt begrepp
nämligen "bärlast" (Traglast) och "bärlastspänning"
(Traglastspannung). Bärlasten skulle motsvara den
praktiska knäckningslasten. Själva denna tanke sy-
nes vid ett första påseende vara mycket rationell,
men granskar man, huru tanken genomförts, blir
omdömet ett helt annat.
Kurvan för bärlastspänningen har erhållits på så
sätt, att man ersatt nyssnämnda brister vid
uppfyllandet av det ideala knäckningsproblemet med ett
antagande om en "byggnadspraktisk oundviklig
excentricitet (baupraktisch unvermeidbar
Aussermittig-keit) hos belastningen. För denna excentricitet (a)
har man gjort ett antagande
a"c(m)’k
där c är en konstant, vilken för St. 37 antages till
c — 0,75 och för St. 52 till c = 0,95. Faktorn k är
kärnpunktens avstånd från sektionens tyngdpunkt
Utgående från detta antagande om excentriciteten
har bärkraften hos pelaren eller strävan beräknats.
Härvid har man använt på senare tider av prof.
Chwalla m. fi. utförda försök och på dessa grundade
teorier, i vilka hänsyn till materialets plasticitet över
sträckgränsen särskilt beaktats.
I dessa teorier utgår man från formeln a=£’ e till
sträck- eller stukgränsen (as) uppnås samt antager
sedan ff = konstant = os. Detta är samma
antagande som allmänt användes för att bedöma plasticitetens
inverkan vid det vanliga böjningsproblemet. Man
kan emellertid fråga sig: kan det vara riktigt att nu
införa detta åskådningssätt i normer för ett
specialproblem utan att samtidigt införa detsamma för det
vanliga böjningsproblemet? Plasticitetens inverkan
på det vanliga böjningsproblemet är betydligt större
än vid böjning av excentriskt tryck. Sektionens form
har även större betydelse. Om man använder den
M
vanliga böjningsformeln ff = — för beräkning av
W
spänningen, kan man t. e. för en rektangulär eller
cirkulär sektion tillåta mindre nominell säkerhet än
för en l-sektion för att erhålla samma reella säkerhet,
då plasticiteten beaktats.
Vid ovan nämnda antagande angående den
"praktiskt oundvikliga excentriciteten" har man utgått från
ett mindre värde c — 0,75 vid St. 37 än vid St. 52, där
C = 0,95.
Detta är felaktigt, ty i regel finnas väl större och
icke mindre oregelbundenheter vid tillverkningen hos
den vanliga handelskvaliteten St. 37 än hos det
hög-kvalificerade St. 52.
Beträffande storleken av det antagna värdet a,
visar formeln, att för l — ~ — 100 är a = c • k och för
i
l = 200 är a — 4 c • k.
Då c är nära 1, utgår man således från, att det
alltid finns dragspänningar i ena kanten av en sträva
med X något större än 100 och för ekonomiskt
konstruerade tryckta konstruktioner, där k = 0,35 a,
0,40 h {h — konstruktionshöjden) skulle således vid
tryckta slanka stänger den "praktiskt oundvikliga
excentriciteten" vara så stor, att kraften ligger
utanför sektionen.
Antagandet att denna excentricitet skulle variera
med 1- är fullkomligt godtyckligt. Det leder till, att
ji2E
man inom det verkliga knäckningsområdet ff =± -j^-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
