Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 24 febr. 1940 - Sandöraset, av Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TekniskTidskrift
häfte 8 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 febr.
årg. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Sandöraset, av Carl Forssell. ■— Anfalls- och försvarsmedel, av överingenjör A. Ekwall. —
Rekommendation från Svenska teknologföreningen. —■ Facit. ■—- Notiser. — Litteratur. -—■ Tekniska
föreningar. -—- Insänt. — Sammanträden.
San döraset.
Av CARL FORSSELL.
Den 31 augusti 1939 störtade plötsligt och utan
föregående varnande sättningar ställningen för
betongbron över Ångermanälven vid Sandö. Den 1
september tillkallade socialministern en kommission att
utröna orsaken till raset, bestående av rektorn för
tekniska högskolan i Stockholm, professor Henrik
Kreüger, rektorn för Chalmers tekniska högskola,
professor Sven Hultin samt byrådirektören hos
byggnadsstyrelsen Nils Theodor Royen. Den 20:e januari
1940 avlämnade dessa sin utredning till statsrådet
och chefen för socialdepartementet. Den innehöll
nedanstående, av de tre utredningsmännen
undertecknad:
"Sammanfattning av utredningens resultat rörande
anledningen till båg ställning ens sammanstörtande."
"En strängt genomförd och exakt riktig beräkning
av en bågkonstruktion av ifrågavarande typ är, som
redan förut anförts, icke möjlig. Med vissa rimliga
förutsättningar, vilka framgå av bifogade
beräkningar, har kommissionen dock ansett sig hava påvisat,
att den primära orsaken till valvställningens
instörtande varit alltför svagt utbildade tvärförband mellan
ställningens bågflänsar."
Av utredningen framgår nedanstående, ägnat att
belysa för raset betydelsefulla detaljer samt att ånge
några i övrigt viktiga data.
Till entreprenör för bron antog väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen 1 april 1938 A.-b. Skånska
cement-gjuteriet. Betongbrons fria spann var 264 m med
pilhöjd 40 m och bredd 10,1 m. Ställningsbygget var
en fribärande båge av trä om 247,4 m teoretiskt spann
och 36,5 m pilhöjd. Konstruktionsritningarna hava
uppgjorts av entreprenören och granskats av
väg-och vattenbyggnadsstyrelsen, som även kontrollerat
utförandet.
Ställningens träbåge bestod av tvenne sins emellan
parallella, 8" tjocka valvbågar av trä, en övre och
en undre, med avstånd dem emellan i vertikalled av
4 m. De båda valvbågarna sammanhöllos av
längs-löpande gallerverk av i 45° lutande diagonaler samt
av tvärförband bildade av gallerbalkar å ca 5,9 m
inbördes avstånd. Diagonalerna och tvärförbanden
sammanhöllo de båda valvbågarna till att bilda en
samverkande valvbåge av 4 m verksam tjocklek.
Alla delar voro spikade tillsammans. Spikningen
skedde med lufthammare, utom första 2,5 cm, som
drevs för hand. Spikarna i kraftförbanden voro 8"
à 12 " långa med 8X8 mm tvärmått. Virket höll ca
27 mm pr 1", varför 8" spik (200 mm) ej "trängde
helt igenom 4 st. 2" plankor.
Övre och undre trävalvbågarna voro hopspikade av
längsgående ca 4,5 m långa 8" X 2" plankor på
högkant, lagda bredvid varandra med i sicksack
förskjutna skarvar och hopspikade i sidled medelst
träspik upp till 12" längd. Skarvspringorna mellan
plankornas ändar fingo kilform och fylldes med
cementbruk, där springan var vidare än 1 mm.
Hop-spikningen har i vardera bågen börjat med tvenne
plankor längs brons mittlinje. På ömse sidor om
dessa ha sedan plankor påspikats i tur och ordning ut
åt ömse sidor, två åt gången. För att underlätta
anpassningen till bågformen, hava plankorna på
förhand hopspikats, två och två bredvid varandra i
längder om 9 m. Genom dessa båda plankor ha sedan
slagits 12" spik in i fyra stycken förut inlagda
plankor. Sålunda ha i de vertikala fogarna mellan
de längsgående plankorna inslagits från 6 till 21 st.
spik pr lm fog.
Diagonalerna mellan övre och undre bågen voro
längsgående 2" X 6" plankor på högkant och i 45°
lutning mot bågens längdaxel. De lågo parvis i
tvenne lager intill varandra med plankorna i ena
lagret lutande åt höger och i andra åt vänster,
bildande ett gallerverk. I sidled var avståndet mellan
dessa gallerverk 1 st. à 40" vid mittlinjen, 4 st. à
48", två på vardera sidan om mittlinjen, samt 4 st.
à 24" längs vardera ytterkanten (vid hjässan).
Diagonalplankorna stucko in i träbågarna, där de
möttes, en från höger och en från vänster, bildande
knutpunkter. Plats bereddes för dessa knutpunkter
genom bortsågning av motsvarande delar av 2 st.
plankor i bågen. Diagonalplankorna voro spikade i
knutpunkten med 5 st. 12" spik i tvärled, gående
genom de två diagonalplankorna och genom två 2"
plankor i bågen å vardera sidan om
diagonalplan-korna. På sidan om själva knutpunkten var vardera
diagonalplankan för sig spikad på samma sätt med
2 st. 12" spik.
Ställningsbågen vilade vid anfangen mot
betong-fundament. Den utfördes på pråmställning vid
stranden uppströms om broläget, bogserades lyckligen
till broläget den 18 maj 1939 och monterades på sin
plats. Bågens ändar undergötos härvid med betong.
Provning av virke och spikförband, de senare i
nyspikat skick, verkställdes före byggandet.
Ställningens sättningar kontrollmättes dagligen under ar-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
