Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 24 febr. 1940 - Anfalls- och försvarsmedel, av A. Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Röda kors-sjukhus, anordnade i fast förläggning
långt inne i landet i t. e. härför iordningställda
skolhus eller mera ambulatoriska nära fronten, ha hittills
i Finland varit utmärkta med stora röda kors på taket
och väl synliga Röda kors-flaggor. Dessa
sjukvårdsinrättningar ha emellertid enligt mångfaldiga
vittnesbörd blivit föremål för angrepp från låg höjd,
antagligen på grund av att de varit så tydligt betecknade,
att de äro lätta för flygare att finna reda på även
från ganska stor höjd. Man borde väl nämligen
knappast behöva förutsätta, att den angripande anser
förstörandet av sjukhuspersonal och patienter vara
mera önskvärt nr hans synpunkt än förstörandet av
själva civilbefolkningen i övrigt. Kanske man helt
enkelt kan som förklaring angiva dels lättheten att
finna var dessa sjukhus äro belägna, dels det
förhållandet, att en fullträff på ett sjukhus med personal
och patienter vållar många flera människors ofärd än
en fullträff på en liknande byggnad, vars invånare
hunnit utrymma den vid flyglarm: kort sagt man får
vid dylikt anfall mot sjukhus större effekt ifråga om
förlorade människoliv än vid anfall mot dylik
byggnad, använd för annat ändamål.
Slutsatsen härav blir emellertid, att det i kriget
mot Ryssland måste anses alldeles förkastligt att
utmärka sjukhus med internationell röda
kors-beteckning utan i stället borttaga varje igenkänningstecken
och söka genom förläggning i terrängen och
camou-flering dölja sjukhusens läge och icke genom motsatt
förfarande utsätta dem för större angreppsrisker än
annan bebyggelse.
Angrepp mot sådana industrier och
kommunikationsleder, som kunna anses fylla härens behov av
krigsmaterial och transporter är ju av betydelse för
krigföringen och det är därför icke något att förundra sig
över, att angriparen fäller bomber mot dylika mål,
även om de icke alls utgöra någon militär anstalt eller
ha någon militär bemanning.
Intryck från resan i Finland.
Det första intrycket man vid resa till och i
Finland får av de nuvarande förhållandena därstädes är
den totala mörkläggningen av städer, byar, tåg och
bilar. En flygfärd över landet i mörker giver intryck
av en färd över ett obebott land.
På gatorna får man bokstavligen treva sig fram i
mörkret utmed husväggarna och noga giva akt på de
fåtaliga åkdonens mycket svaga avskärmade, blå
lyktor.
För att produktion och samhällsliv ej skall lida
alltför stort intrång av flyglarm är arbetstiden ofta
så förlagd vid såväl industriföretag som i affärer, att
en arbetspaus om 4—5 timmar inlägges under den
"normala" bombfällningstiden, för närvarande
vanligen mellan kl. 10—15. Arbetstid och handel börjar
därför omkring 2 timmar tidigare på morgonen och slutar
på kvällen lika mycket senare än under fredstid.
Arbetarna liksom affärsanställda måste sålunda i fullt
mörker gå till sin arbetsplats på morgonen och från
den sent på kvällen. Man vänjer sig emellertid även
vid dessa säregna förhållanden och livet skrider
normalt framåt, även om trafiken på gatorna under den
mörka delen av dygnet endast kan framgå i långsam
takt.
Ifråga om de skador, som hittills uppstått på grund
av de ryska bombanfallen bakom fronten, märker man,
att brandskadorna äro de helt dominerande, särskilt
beträffande låga träbyggnader för civilbefolkningen.
Såsom jag nyss anförde, äro även skadorna å
sjukhusen förhållandevis mycket stora. Däremot äro
industriskadorna hittills tämligen obetydliga såväl för
fredsindustrier som för fabriker, vars tillverkning
jämväl omfattar krigsmaterial. Ifråga om den
moraliska verkan, som flygraiderna åstadkommit på det
finska folket, anser jag mig kunna bestämt
konstatera, att — ehuru anfallen varit upprörande och
skadorna på många håll stora — förstörelsen icke på
något sätt minskat finska folkets motståndskraft,
tvärtom torde denna ha kraftigt ökat genom
förbittringen över angreppen. Folkets beslutsamhet att stå
det onda emot och föra kampen till ett lyckligt slut
har blivit ytterligare stärkt. Bombfällningarna ha,
kan man säga, i en oanad grad svetsat samman
soldaterna vid fronten med civilbefolkningen i hemorten.
Detta föredömliga lugn är tydligen ett resultat av
folkets goda nerver och sunda liv, men det har
säkerligen starkt påverkats av myndigheterna och av
upplysningsverksamhet. I sistnämnda avseende kan jag
rekommendera uttalanden i en nyligen till svenska
översatt bok av Hallsti med titeln: Försvaret av
Finland. Boken, som skrevs före utbrottet av
västmaktskriget och åtskilliga månader före det ryska
anfallet, är märklig icke endast för sina uttalanden i
militära frågor utan även om vikten av att ingen får
sprida falska rykten och genom uppjagad
sinnesstämning försvaga sina grannars lugn. I boken framhålles
även helt osentimentalt, att man måste räkna med ett
stort antal offer bland civilbefolkningen på orter,
som sakna avvärjande försvar. För att på detta sätt
bryta folkets motståndskraft, skulle erfordras så stor
insats att det t. o. m. skulle överstiga en stormakts
resurser. Verkligheten har till fullo besannat Hallstis
påståenden.
I stark motsättning härtill står enligt min mening
den reaktion, som uppstått inom vårt svenska folk
inför våldsdåden i Finland. Här ha många människor
blivit alltför mycket uppskrämda av fantasirika
korrespondenters sensationsartiklar. Tyvärr synas många
tidningar tävla om att göra dessa skildringar så
nervpåfrestande som möjligt. En viss reaktion synes
mig emellertid ha inträtt även härvidlag, så att
svenskarna icke heller så lätt komma ur gängorna genom
dessa skildringar. Man får även hoppas, att
korrespondenternas uttalanden i fortsättningen mera
komma att hålla sig till verkligheten och icke företaga
alltför långa strövtåg på fantasiens marker.
Innehållet i dessa tidningsartiklar är understundom
så specificerat ifråga om anfallens resultat med
angivande av orternas namn och belägenhet, att det icke
kan undvikas, att dylika skildringar kunna verka
direkt skadligt för vårt grannland, då man härigenom,
om än i förtäckta ordalag, får rapporter till andra
sidan om anfallens verkan.
På samma sätt torde de tidigare de från Sverige
utsända förutsägelserna om väderleken i Norrland och
i östra Sverige vid flera tillfällen ha varit direkt
skadliga för Finland, då de möjliggjort för
angriparen att sammanställa dessa uppgifter med egna
meteorologiska iakttagelser bl. a. utmed södra delen av
Finska viken och därefter inrätta sina planerade
bomb raider påföljande dag.
Då flera personer resa i ett krigförande land och
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
