Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1940 - Tendenser på beteckningsområdet, av John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
utsände år 1934 ett första förslag till
bokstavsbeteckningar för storheter och enheter. Det innehöll även
elektriska storheter och enheter, men dessa borttogos
i senare förslag med hänsyn till IEC-arbetet. För
närvarande föreligger ISA:s fjärde omarbetade förslag.
Arbetet, som berör mekanik, värmeteknik, optik och
akustik, ledes av kommissionens generalsekreterare
A. Huber-Ruf i Basel. De till kommissionen anslutna
länderna medarbeta genom sina nationella kommittéer.
Det är från dessa båda internationella
organisationers arbete på beteckningsområdet som förf. samlat
vissa allmänna intryck, vilka redan nu kunna ha sitt
intresse för Teknisk tidskrifts läsare.
Internationella uttrycksmedel.
De fysikaliska storheterna ha i allmänhet inga
internationella namn. Jämför: yta, Fläche, area, surface;
hastighet, Geschwindigkeit, velocity, vitesse; tyngd1,
Gewicht, weight, poids. För dessa tre storheter ha
bokstavsbeteckningarna A, v, G åtminstone
preliminärt fastställts. Det internationella uttrycksmedlet
i fråga om storhetei’na är deras bokstavssymboler.
Måttenheterna ha fått internationella namn, ibland
något modifierade efter olika språkvanor, t. e. meter,
Meter, metre, mètre; sekund, Sekunde, second, seconde.
Det internationella uttrycksmedlet i fråga om
måttenheterna är deras namn. Undantag bilda endast vissa
äldre måttenheter såsom timme, grad, och vissa
härledda enheter, t. e. kvadratmeter, meter per
sekundtvå, där språkens egenart leder till större divergenser.
Detta gör att måttnamnens beteckningar ofta
räknas som ett andrahandsintresse. Särskilt i Amerika
är man ivrig att framhålla, att medan kursivt g är
symbolen för storheten tyngdacceleration, är vanligt
upprättstående g icke alls någon "symbol" utan rätt
och slätt en förkortning av måttnamnet gram. Ser
man saken på detta sätt kan det ju tyckas som en
onödig tillkrångling att t. e. enhetsnamnet watt, med
liten begynnelsebokstav, skall betecknas med stort W,
vilket leder till den fula beteckningen kW för
kilowatt, medan w och kw vore lika tydliga
förkortningar.
Det finns å andra sidan fall då endast
versal-stil är tillgänglig, såsom i vissa
sedelskrivningsma-skiner på verkstadskontor, i vissa bokstavsschabloner
osv., och där följaktligen sådana beteckningar som
KG, CM, KW bli skrivna i stället för de ortodoxa kg,
cm, kW. Detta måste tas med jämnmod.
Stora och små bokstäver för måttenheter.
Den tolerans som man vid internationell diskussion
av dessa frågor alltmera bibringas leder därhän, att
man ställer endast ett absolut krav på
måttbeteck-ningarna, nämligen tydlighet. Alternativen kw, kW,
Kw och KW tolkas säkert av alla som kilowatt, och
varför icke då välja det enklaste, kw, som
huvudbeteckning?
Detta gäller framför allt sådana måttenheter som ej
endast intressera fackmännen, utan även den stora
allmänheten, dagspressen, de vanliga skolorna. En
viss nödvändig försiktighet måste dock iakttagas. Om
stor och liten bokstav av samma slag äro valda för
olika enheter, skulle förväxling uppstå om de för-
i Ordet "vikt" är enligt svensk lagtext liktydigt med
massa; Gewicht, weight, poids betyda däremot tyngd, alltså
kraft.
byttes. Lyckligtvis äro dessa fall ganska få: A
ampere, a ar; H henry, h timme, samt ytterligare några
mindre vanliga enheter; dessutom prefixen M mega-,
m milli-; D deka- (använt i Dim = dekalumen), d deci-.
I dagspressen och liknande sammanhang behöver man
ej beteckna ampere utom i kombinationen kva (kVA),
ar är tillräckligt kort som det är, henry förekommer
knappast, ej heller mega- och deka-.
Förväxlingsfaran är alltså ytterst liten. I teknisk press måste
man däremot noga skilja på H och h, M och m, etc.,
men har också helt andra förutsättningar att göra det.
För den som fått ordentligt intrummat att man
måste skriva kW, kVA, kVAh, kV Ar, kV Årh, kan det
ju förefalla som början till ragnarök att se kw, kva,
kvah, kvar, kvarh, men säkert är att risken för
feltolkning är mycket liten. Det har också i det
internationella arbetet eftertryckligt betonats, att den
generella metoden att undvika feltolkning är att
skriva ut namnen helt och hållet, t. e. kilovar. Det
bör man aldrig vara rädd för.
Stora bokstäver ha ju använts som beteckningar
huvudsakligen för de praktiska enheterna: A, C, F, H, J,
V, W, Q. I övrigt ha stora bokstäver använts eller
föreslagits endast för de tämligen speciella enheterna
neper N, pois P, stok St, ... När det gäller nya
beteckningar, är det bäst att icke reflektera på stora
bokstäver, utom möjligen i fråga om praktiska elektriska
enheter och i verkligt speciella fall. Många förmena
att enhetsnamn som äro härledda från personnamn
måste betecknas med stor bokstav, men denna
hedersbevisning gäller ju icke i fråga om själva
enhetsnamnen!
I det nya måttsystem, Giorgi-systemet, som grundar
sig på meter, sekund och masskilogram, är
kraftenheten "newton" den kraft som ger masskilogrammet
en acceleration av 1 meter per sekundtvå, energin
1 newtonmeter blir lika med 1 joule, och 1 joule per
sekund är effektenheten 1 watt. På detta sätt
härledda äro joule och watt inga elektriska enheter, och
det är då ännu mindre skäl att beteckna watt med
stor bokstav och därigenom ge enheten en exklusivt
elektrisk prägel.
En- och flerbokstavsbeteckningar.
Det normala och önskvärda är att varje enskild
storhet och varje prefixlös måttenhet betecknas med
en enda bokstav. Begränsningen i de alfabetiska
resurserna blir emellertid alltmera kännbar. När alla
användbara enkla bokstäver redan äro tagna i bruk
söker man givetvis efter nya utvägar, och
kombinationer av två eller flera bokstäver dyka upp bland
förslagen.
Vad storhetssymbolerna beträffar måste
ihågkommas att två eller flera sammanskrivna bokstäver i ett
matematiskt uttryck enligt allmän beteckningspraxis
betyda produkten av två eller flera storheter,
vardera representerad av en enkel bokstav. Det finns
emellertid fall, då en storhetsbeteckning bestående av
två bokstäver icke kan tydas som en produkt. Hit
får man räkna den bland elektromaskintekniker ännu
förekommande tvåbokstavsbeteckningen AS för
"specifik strömbelastning". En annan sådan beteckning
är Re för "Reynolds’ tal", en storhet som användes i
strömningsmekanikens modellteori, vilken för övrigt
bjuder på flera liknande exempel. Lyckligtvis ha
inga nya storhetsbeteckningar av detta slag tillkom-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
