Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Vitaminförsörjning och försvarsberedskap, av Ernst Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vida mer kontinuerlig. Naturens produkter äro ofta
ömtåliga. Det fordras stora omsorger för att kunna
lagra vissa födoämnen, så att deras näringsvärde
bibehålles till dess de skola förbrukas i hemmen.
Kyl-teknikens utveckling, lagringsmetodernas fulländning
har härför varit av största betydelse.
Givetvis kan i detta sammanhang ett omnämnande
av konserveringstekniken icke underlåtas. I forna
tider ställdes på densamma intet annat krav än att
produkterna skulle bibehålla sitt energivärde, sin
smältbarhet och smaklighet. Numera ställas kraven
vida högre. Det har nämligen visat sig att vissa av
vitaminerna, främst C-vitaminet, icke tåla de gamla
konserveringsmetoderna. En del vitaminer äro
känsliga för högre temperatur. C-vitaminet förlorar
sålunda en stor del av sin verkan redan vid tämligen
kortvarig behandling med temperaturer understigande
100 grader. Vitaminerna röna även i allmänhet stor
påverkan av oxidation.
De äldre konserveringsmetoderna, som ofta i stor
utsträckning utnyttjade de högre temperaturernas
bakterie- och svampdödande egenskaper, visade sig
snart i stor utsträckning även förstöra födoämnenas
ursprungliga vitaminverkan. Upptäckten härav har
åstadkommit ett intensivt arbete att utarbeta
konserveringsmetoder, som sakna dessa olägenheter.
Ländernas urbanisering har även medfört, att många
födoämnen komma konsumenterna tillhanda först med
större eller mindre tidsförlust. Även här har tekniken
en uppgift, nämligen att åstadkomma rationella
transporter. Innan vi övergå att något diskutera teknikens
betydelse ur folkförsörjningssynpunkt på
livsmedelsframställningens olika stadier skola vi först fortsätta
studiet av tabellen.
Det framgår av densamma att Bj-vitamintillförseln
varierar tämligen obetydligt med såväl inkomst som
familjestorlek. Tillförseln är ungefär lika med det
optimala behovet vilket torde ligga omkring 1 500—
2 000 y. Liksom redan sagts beträffande vitamin A
gäller även här, att variationerna kring detta
medeltal äro stora. Underkonsumtion torde även här
sålunda förekomma i icke obetydlig utsträckning. Av
den i kosten ingående Bj-mängden kommer ungefär
>/, från mjölk och mjölkprodukter, 1/i från kött och
fisk, V5 från mjöl, gryn och bröd och J/4 från potatis.
Brödets betydelse förtjänar i detta sammanhang att
uppmärksammas. Huvuddelen av det i kosten
förekommande mjölet utgöres av vete. Brvitaminet
förekommer i vetekornet på det viset att vid mjölets
finmalning en förhållandevis stor del av vitaminet
avskiljes. Äter man ett vetemjöl av någon av de högsta
kvaliteterna — i livsmedelshandelns mening — får
man sålunda avsevärt mindre Bj-vitamin än om man
äter grovmalet mjöl. Malningsteknikens utveckling
har därför medfört en försämring av mjölets värde ur
näringssynpunkt. Även om under normala
förhållanden de från de finaste mjölsorterna avskilda
produkterna i största utsträckning komma till användning
som människoföda, kan det icke bestridas att sådana
familjer, som till hembakning använda uteslutande
finmalda vetemjöler, utsättas för risk att erhålla en
icke fullt tillfredsställande Bj-vitamintillförsel.
I detta sammanhang förtjänar måhända att
omnämnas, hurusom genom livsmedelsindustriens tidigare
utveckling och de sociala förhållandenas
omgestaltning kosten under flera år visat tendenser till för-
sämring ur vitaminsynpunkt. Före den tid då man
lärt sig vitamiuisera margarinet kom en mycket stor
del av fattigare familjers kost från tre industriellt
framställda eller bearbetade födoämnesgrupper,
margarin, finmalet mjöl och socker, vilka voro
vitamin-fria eller vitaminfattiga. Tillsammantagna kunde
dessa födoämnen i vissa familjetyper ge nära hälften
av kaloribehovet. All vitamintillförsel måste sålunda
samlas på den andra hälften. Det är klart att risken
för vitaminbrist därigenom blev stor och större än
under mera primitiva förhållanden. Sedan
uppmärksamheten numera i så hög grad koncentrerats på
födoämnenas halt av vitaminer, har tekniken praktiskt
löst frågan om vitaminisering av margarin.
Problemet om framställning av mjöler som visa
kärnmjöler-nas smaklighet och bakduglighet och användbarhet i
övrigt men som samtidigt bibehålla en större del av
mjölets vitaminhalt står nu på dagordningen. Olika
utvägar ha här försökts och förkastats. Enligt under
hand erhållna uppgifter lär man emellertid här i
Sverige stå inför möjligheten att på ett praktiskt
tillfredsställande sätt kunna lösa denna viktiga fråga.
När detta skett har ett för folkhälsan mycket
betydelsefullt resultat uppnåtts.
Ifråga om B2-vitaminet, riboflavin, förekommer det
så vitt utbrett i naturen, att man icke på förhand har
anledning antaga att någon brist härpå skulle
uppträda i en kost med den allmänna sammansättning
som den svenska. B2-vitaminet förekommer såväl i
animaliska som i vegetabiliska födoämnen.
Ifråga -om behovets storlek föreligga visserligen
äldre uppgifter, men dessa synas mot grunden av
nyare iakttagelser så ovissa, att jag för tillfället tror
det är riktigast att förklara, att behovet icke är känt.
Vad C-vitaminet beträffar uppgår behovet till
omkring 50 mg per person och dag. Av tabellen
framgår, att i familjer med stort antal barn, där alltså
välståndet är läge, C-vitamintillförseln är relativt låg.
Såsom redan inledningsvis antytts har en
otillräcklig C-vitamintillförsel i forna dagar utgjort en av de
största bristerna i de nordiska ländernas kost. Att
detta tidigare varit av allra största betydelse med
hänsyn till landets försvarsmöjligheter är också väl
känt. Sålunda måste på Gustaf IIT.s tid den svenska
flottan under långa perioder förhålla sig overksam
på grund av den utbredda förekomsten av skörbjugg
bland besättningarna. Ett som
skörbjuggsförhind-rande och botande dåförtiden använt födoämne var
surkål, vilket i avsevärt mycket större utsträckning
än nu konsumerades av civilbefolkningen, särskilt i
mälarområdet.
Potatisens införande betecknar i vårt land en
markerad omsvängning till det bättre. I våra dagar
kommer i många familjer som nämnts omkring hälften
av den nödvändiga C-vitamintillförseln genom
potatis, som visserligen icke innehåller särskilt
betydande mängder, men som regelbundet förtäres i
avsevärda kvantiteter. Utom från potatis erhålla vi
framför allt C-vitamin från andra rotfrukter, från
frukt och grönsaker. Även från mjölk erhålles en
avsevärd del. I städerna är dock mjölkens betydelse
icke så stor, enär pasteuriseringen och den ofta långa
tid, som förflyter från mjölkningen till konsumtionen,
är ägnad att avsevärt minska varans C-vitaminhalt.
Det är därför tydligt, att kostens C-vitaminhalt måste
växla avsevärt under olika årstider. Tyvärr före-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
